När Call of Duty 4: Modern Warfare släpptes för drygt sju år sedan slog det ner som en bomb i spelvärlden och satte en ny standard för Multiplayer i en annars så CS-dominerad tid. Åren efter släpptes uppföljare på uppföljare och allt rullade på i samma hjulspår utan att egentligen uppfinna någonting nytt eller unikt. Plötsligt ville alla utvecklare tjäna på framgångarna som Infinity Ward hade skapat och därmed rida på vågen och se pengarna rulla in.
Nu är dock Respawn Entertainment här för att röra om i grytan och enligt egen utsago sätta en ny standard för hur genren bör vara. Efter dryga 20 timmar i Titanfalls sällskap är jag nu redo att hålla med.
Från första början är det lätt att tro att Titanfall bara är en gimmick, ett Call of Duty med gigantiska robotar inkastade på banorna men när man skrapar på ytan märker man hur fundamentalt annorlunda det hela är. Att delar av Respawn Entertainment tidigare arbetat på Infinity Ward lyser igenom tidigt i produktionen både när det gäller menyer och hur allt är utformat. Det var ju trots allt Infinity Ward som satte den där nya standarden så att nästa milstolpe skapas av forna medlemmar känns när det kommer till kritan bara helt naturligt.
Det ska sägas direkt att Titanfall är ingenting för den ensamme spelaren, faktum är att det överhuvudtaget inte går att spela det utan tillgång till Xbox Live och det märks tydligt från start vart Respawn lagt allt fokus. Efter en dryga tio minuter lång inledning är jag igång och har klarat av grunderna samt bekantat mig vid kontrollerna som faktiskt känns väldigt annorlunda. Precis som i Mirror’s Edge kan huvudkaraktären parkour-springa längs väggar och göra spektakulära hopp vilket redan från start ökar dynamiken vid striderna då det är minst lika viktigt att kunna ta sig fram genom terrängen som det är att sikta och skjuta bra.
Det finns en kampanj i spelet även om det känns väl naivt att kalla den det, kort och gott är det klassiska flerspelarbataljer med lite handling i början och slutet av banorna. Den är inte banbrytande på något vis och faktum är att efter att ha spelat igenom hela kampanjen med bägge sidorna vet jag fortfarande inte vad spelet handlar om mer än att IMC och Militia är förbannade på varandra och bestämmer sig för att förklara krig med hjälp av gigantiska robotar. Mycket mer än så behövs dock inte då det helt enkelt bara handlar om att vinna över motståndarlaget i en rad spellägen. Det är dock trevligt att Respawn faktiskt har försökt att slänga in ett läge som försöker skapa lite bakgrundshistoria till allt krigande.
Grunden i Titanfall är att på varje bana efter att ha utfört de order du blivit tilldelad minskar en klocka i högra hörnet och när den slår i botten får du tillgång till din Titan, den gigantiska robot som spelets titel anspelar på. Hinner du lägga vantarna på den innan någon i motståndarlaget innebär detta att du helt plötsligt har ett ovärderligt övertag då du med lätthet kan traska omkring och trampa ner fiendespelarna som om de vore flugor. Att höra ”Standby for Titanfall” i högtalarna är lika tillfredsställande så väl första gången som den tusende och det höjer coolhetsfaktorn ofantligt mycket.
Förutom Attrition som kort och gott är vanlig Team Deathmatch har vi även nya påfund så som Last Titan Standing där samtliga spelare börjar i en gigantisk robot varpå man bara har ett liv till mer klassiska spellägen så som Hardpoint Domination och Capture the Flag. Antalet lägen är inte överdrivet många men de räcker gott och väl då Respawn även lovat att inkludera nya i kommande uppdateringar. Min personliga favorit är dock Hardpoint Domination då det sätter din samarbetsförmåga på prov och Titanfalls robotmekanik tillför ytterligare en dimension till det klassiska spelsättet då man strategiskt kan placera sina robotar i ”Guard Mode” vid en av de tre punkter som skall tas över.
Ytterligare en ny mekanik som vi introduceras för är systemet med så kallade ”Burn Cards” vilket kort och gott innebär att du genom att klara olika utmaningar som att exempelvis döda ett visst antal fiendesoldater med ett visst vapen får tillgång till olika kort som antingen kan appliceras på din karaktär i början av matchen eller varje gång du dör. Inför varje match får du välja tre olika kort att ta med dig och dessa sträcker sig från ovärderliga fördelar som att kunna börja med en robot till att få möjligheten att kunna kamouflera dig under längre perioder. Att klara högre utmaningar innebär så klart att du får kort som är mer användbara. Dör du utan att ha använt kortet du utrustat dig med blir du helt enkelt av med det och det skapar ett slags risk och belöningssystem som är välbehövligt inom genren.
Med handen på hjärtat är Titanfall kanske den bästa renodlade onlineshooter jag spelat då det hela tiden känns ständigt belönande. Även om du skulle förlora en match finns alltid möjligheten att ta sig till en viss punkt på kartan i syfte att bli upphämtad av ett skepp vilket gör att du får mer erfarenhetspoäng än annars. Motståndarlagets uppgift i det läget är självfallet att göra allt de kan för att förhindra din flykt och skjuta ner skeppet.
Allt är dock inte frid och fröjd i robotarnas rike utan alltför sällan drabbas spelet av anslutningsproblem samt att det kan ta väldigt lång tid att bli matchad med andra spelare. Xbox One är inte släppt i Sverige ännu men då man i spelet kan välja att spela på servrar i Europa tvivlar jag på att det kommer att bli bättre när konsolen väl lanseras här men jag hoppas verkligen att Respawn arbetar på att lösa problemen.
Kort och gott är Titanfall ett helt underbart spel som hela tiden får mig att vilja spela vidare då jag blir ständigt belönad för allt jag gör. Jag tänkte flera gånger ”bara en match till” varpå jag blev sittandes hela eftermiddagarna utan något som helst tidsperspektiv, det om något talar för spelets genomslagskraft hos mig vilket bör vara ett fullgott betyg och en anledning till att detta är ett av lanseringsspelen du bör införskaffa till din splitternya konsol.
Största +
Ständigt belönande att spela
Robotarna gör att spelet sätter en ny standard inom genren
Starkt fokus på samarbete
Största –
En hel del strul med servrarna
Närmast obefintlig handling i kampanjläget
Joel Brage
Be the first to comment