Hideo Kojima är en man i branschen jag alltid har beundrat. Han har under hela tiden han sysslat med produktion valt att gå sin egen väg och på egen hand överse sina projekt med ett vakande öga och oavsett om det gäller Zone of the Enders-serien eller Metal Gear har han alltid varit en visionär som kombinerat film med spel på ett sätt vi inte hade sett tidigare. Kojima har dock fått utstå en hel del kritik från människor som påstår att han tagit bort spelsekvenser till förmånen att kunna trycka in så många filmsekvenser som möjligt och hans spel är långt ifrån verk som passar den breda massan. Själv är jag en person som uppskattar cineastiska upplevelser och han har på egen hand i princip lagt grunden för hur historieberättande skall se ut i moderna spel.
Trots att jag beundrar mannen har jag en bekännelse att göra: jag har aldrig spelat något Metal Gear Solid efter det andra spelet som enligt mig var helt magnifikt när det kommer till berättandet. Varför jag valt att inte göra det vet jag inte själv, antagligen har jag valt andra spel framför Kojimas långsiktiga berättande, kanske är det på grund av lathet. Nu är dock Metal Gear Solid V: Ground Zeroes här till Xbox One och då Xbox-ägarna gick miste om den fjärde delen borde detta vara en anledning att bli lite extra upphetsad.
Trots att detta benämns som en prolog till den femte delen som kommer under nästa år utspelar sig spelet långt innan det fjärde. Ground Zeroes tar plats på Kuba år 1975 och mannen vi känner som Snake/Big Boss får i uppdrag att infiltrera ett Guantanamo-liknande fångläger i syfte att rädda två av de soldater som tillhör hans armé. Som vanligt när det gäller Metal Gear Solid är inte allt så enkelt som det till en början verkar och de två fångarna Chico och Paz döljer minst sagt en hel del hemligheter som kommer upp till ytan mot slutet av äventyret.
Trots att Kojima som jag ovan nämnt alltid valt att gå emot strömmen känns det här som att han kompromissat lite med sin egen vision då Ground Zeroes är både mer lättspelat och lättförstått än någon tidigare del i hela serien. Då Metal Gear Solid främst byggt på att smyga omkring utan att bli upptäckt så fungerar det här precis lika bra att använda våld för att klara uppdraget. Självfallet drar våldsamheterna ner på den rank du blir tilldelad mot slutet så att smyga är alltid att föredra när det är möjligt.
Själva inledningssekvensen under Kojimas regi målar upp en skrämmande verklighet när det gäller utsattheten i fångläger och människor sitter inlåsta i ösregnet i stora burar under tortyrliknande förhållanden. Ground Zeroes är på så vis inte ett spel som glorifierar varken USA eller krigsföring på något vis och de ljudupptagningar från Chico och Paz man får tillgång till vittnar om horribla övergrepp som borde få varje människorättsorganisation att gå i taket. Detta är helt klart inte ett spel för känsliga människor, inte på grund av Snakes lönnmördande utan på grund av den bakomliggande otäcka stämning som tråkigt nog är allt för baserad på vad som sker i verkligheten under krig.
Till sin hjälp att infiltrera fånglägret är Snake utrustad med både en pistol med sömnpilar, en automatkarbin med ljuddämpare (som går sönder om den används för mycket) samt en ganska så avancerad kikare där du kan markera fiender på avstånd och även avlyssna av deras kommunikation.
Spelmotorn Fox Engine fungerar helt ypperligt på Xbox One och karaktärernas animationer är ruskigt välgjorda då samtliga medverkande har återgetts via ”motion capture” och så även de två hundar som är med i inledningssekvensen. Kojima har alltid tänjt på gränserna när det kommer till nyskapande grafik och Ground Zeroes är verkligen inget undantag. Förutom att ha fått sina rörelser inspelade gör Keifer Sutherland även rollen som Snake, en roll han övertagit från David Hayter men i min mening är herr Sutherland betydligt mer övertygande även om han inte yppar många ord under prologen.
Den svagaste sidan med Ground Zeroes är helt klart längden på själva huvuduppdraget då det är i kortaste laget. Första genomspelningen tog mig 55 minuter och man kan skylla på att detta bara är en prolog inför The Phantom Pain men jag anser fortfarande att det är för kort för att vara acceptabelt att ta betalt för. Det finns demoversioner av spel som är längre än vad detta är och det säger väl det mesta. Samtidigt kan jag inte låta bli att beundra Kojimas genialiska beslut att släppa detta då det ger så pass mycket mersmak att det nästan är värt pengarna. Efter att ha klarat huvuduppdraget kan du välja att besöka fånglägret igen och ägna dig åt en rad sidouppdrag så som att avrätta en viss person och liknande men detta är mest utfyllnad då det är samma miljöer som återanvänds.
Metal Gear Solid V: Ground Zeroes är en kort men väldigt god aptitretare inför The Phantom Pain som släpps någon gång under nästa år och trots längden är det mästerligt utfört när det kommer till dramaturgin och berättandet. Om detta är värt närmare trehundra kronor är upp till dig som spelare att avgöra, de som älskar serien har förmodligen redan köpt det oavsett kostnad. Värt att nämna är dock att när jag till tonerna av Joan Baez klassiska dänga ”Here’s to you” bevittnar slutet är jag nästan i tårar och The Phantom Pain blev plötsligt ett av de mest efterlängtade spelen för egen del.
Största +
Mästerligt berättat
Lyckas beröra och visa människors hemska sidor
Fox Engine är makalöst snygg på Xbox One
Största –
En timmes huvuduppdrag för några hundralappar
The Phantom Pain känns fortfarande avlägset
Joel Brage
Be the first to comment