Jag måste erkänna att jag aldrig har varit något vidare fan av Bungie. För många år sedan spelade jag igenom deras actionspel Oni och jag älskade det, men sedan tog det slut. Kanske var det för att jag aldrig ägde den ursprungliga Xboxen, men jag fastnade aldrig för Halo-serien.
Mina kompisar tvingade mig att spela igenom Combat Evolved på delad skärm med jag såg ändå aldrig tjusningen i serien. Jag tyckte att Master Chief var en cool karaktär, men det var något med själva spelkänslan som aldrig fastnade hos mig. Det var inte utan tappra försök, dock då jag gett mig på flera Halo-spel genom åren. Bäst gick det med Halo: ODST men inte ens det klarade jag att spela igenom.
Därför var Destiny inte på min radar överhuvudtaget under väldigt lång tid. Inte ens under årets E3-mässa lyckades de fånga mitt intresse. Eller, det är inte helt sant. När min kollega började hypa spelet och den stundande alpha-versionen blev jag oförklarligt nog väldigt sugen på att testa det.
De spelsekvenser och trailers som hade visats upp tidigare lockade mig inte, men av någon anledning blev jag exalterad som om jag blivit smittad av ett virus. Den klassiska känslan från barndomen av att ”jag vill ha det som någon annan har” infann sig genast.
Nu sitter jag här. Både Alpha- och Beta-versionerna är avslutade och Destiny är bara strax över en månad från lansering. Och jag längtar så mycket att jag har svårt att koncentrera mig.
Vad är det då som har fått mig att gå från tvivlare till frälst inom loppet av en dryg månad? Kort sagt: Allt.
Även om jag som sagt aldrig fastnade för Halo när det begav sig har jag alltid uppskattat Bungies sätt att skapa världar. Jag har läst flera Halo-romaner, serietidningar och annat. Dess universum har lockat mig även om inte spelmekaniken har gjort det. Samma sak gäller i Destiny, med skillnaden att den här gången är spelupplägget precis vad jag vill ha.
Destiny är en sci-fi-skjutare korsat med ett MMO med inslag av klassiskt loot-jagande och mycket mycket annat. Det finns så många enskilda element i spelet att det är ett under att allting ens gått att få ihop, än mindre fungera så bra tillsammans som det faktiskt gör.
Jag har spenderat många timmar med Beta-versionen av Destiny till både Xbox One och PlayStation 4. Grafiskt sett har upplevelserna på de båda konsolerna varit identiska, med skillnaden att Xbox One-versionen kördes i 900p istället för 1080 som på PS4. Detta har Bungie dock redan sagt är ändrat till fullversionen så om inget oväntat händer kommer spelen att se i stort sett identiska ut.
Men utseendet spelar mindre roll för mig (även om spelet är häpnadsväckande läckert) utan det är själva upplevelsen som verkligen fångat mig. Att utforska forna Ryssland tillsammans med min Ghost-kompanjon (som fått liv tack vare Peter Dinklage) har varit en fröjd under varenda sekund.
Oavsett om jag har letat efter bättre vapen och föremål, åkt runt på min Sparrow, som för övrigt är härligt lika Speederbikes från Star Wars, eller om jag smugit genom mörka gångar på jakt efter trollkarlar från månen har upplevelsen varit genomgående briljant. Hanteringen av vapen känns perfekt för mig, systemet för levlande och uppgraderingar fungerar fantastiskt och spelet är precis lagom utmanande.
Betan har erbjudit en rejäl smakbit inför det färdiga spelet med en rad uppdrag som antyder om vad som är att vänta. Det klassiska flerspelarläget är underhållande och värt att lägga tiden på, inte bara ett hastigt ihopslängt extraläge som komplement.
Eftersom jag i betan bara kunnat uppgradera mina karaktärer till level 8 är det svårt att säga hur pass mycket de tre klasserna Titan, Hunter och Warlock kommer att skilja sig från varandra i det färdiga spelet. Just i betan har de varit ganska snarlika men detta kommer förhoppningsvis att ändras när jag når de högre nivåerna i det färdiga spelet.
Peter Dinklage är inte den enda bekanta rösten som återfinns i Destiny. Redan i Alpha-versionen kände jag igen personlige favoriten Nathan Fillions ljuva stämma och även Gina Torres från mästerliga TV-serien Firefly dyker upp. Bungie har alltid varit bra på att plocka ut röster till sina spel och Destiny verkar inte bli något undantag. Enligt IMDB dyker även allas vår Peter Stormare upp i en av rollerna, vilket alltid är trevligt.
Bungie har helt klart något stort på gång med Destiny, men frågan är exakt hur stort? Allt eftersom vi närmar oss lanseringen den 9 september kommer Activision att börja slå på den stora marknadsföringstrumman allt mer och det skulle inte förvåna mig om Destiny blir en av årets allra största titlar.
Och av betan att döma kommer det i så fall vara ytterst välförtjänt. Beta-versionen har lämnat mig med kraftiga abstinensbesvär och jag räknar nu dagarna tills att jag får återvända till min kvinnliga Hunter och ge mig ut för att rädda galaxen ordentligt. Ett par frågetecken kring spelet finns fortfarande, men just nu kan jag inte tänka på dem. Jag vill bara ha mer.
Be the first to comment