Recension: KickBeat Special Edition

KickBeat Special Edition är något så ovanligt som ett rytm-baserat fightingspel. Eller är det kanske ett musikspel med inslag av slagsmål? Oavsett hur man ser på det är KickBeat något annorlunda. Frågan är om det är bra?

Det finns en handling som löper genom KickBeat Special Edition. Det handlar om en sekt som kämpar för att beskydda den mystiska musik-sfären, som är källan till all musik som existerar och som kommer att existera. Ett gäng ondskefulla typer vill givetvis få tag på sfären och det gäller då för spelaren att bekämpa dem i en rad strider.

Dessa strider kontrolleras med hjälp av BYXA-knapparna och fienderna närmar sig från en av fyra olika riktningar. När de når målet gäller det att tajma knapptryckningen i takt med musiken för att få in en så bra träff på fienderna som möjligt. Vissa fiender bär på extra hälsa och andra föremål vilket gör dem extra viktiga att knocka.

Mycket mer än så finns det inte att göra i KickBeat. Varje ny nivå består av en ny låt och nya fiender att bekämpa. Spelet hade väldigt lätt kunnat bli repetitivt redan efter första nivån men tack vare ett par riktigt bra låtar och vissa småsaker som förändrar upplägget lite grann med jämna mellanrum.

Dock kan det ibland bli lite svårt att hålla koll på vad som händer och när fiender skall attackeras då skärmen fylls av pulserande ljud och ljus samtidigt som en mängder av fiender närmar sig. Under vissa låtar kan det också vara svårt att höra på takten när jag ska attackera, men detta händer väldigt sällan.

Grafiskt sett ser spelet riktigt bra ut, med upplösning på 1080p och en stabil bilduppdatering på 60 FPS. Zen Studios vet hur man gör läckra spel och KickBeat är inget undantag. Även designen är trevlig, med färgglad stil och två charmiga huvudkaraktärer.

Så länge du inte förväntar dig extremt varierad spelmekanik lär du inte bli besviken på KickBeat Special Edition. Det är kanske inget spel du kommer att återkomma till i flera månader, men jakten på allt högre poäng  lär se till att hålla dig fast åtminstone för den närmsta tiden, trots sina brister.

Största +
Flera riktigt bra låtar
Lätt att lära sig, svårt att bemästra
Snyggt

Största –
Ibland händer det lite väl mycket på skärmen
Blir snabbt upprepande