Lika säkert som att solen går ner i väst är det att ett nytt Call of Duty släpps varje höst och 2014 är inget undantag. Efter förra årets besvikelse med Call of Duty: Ghosts är det Sledgehammer Games som kliver fram för att återupprätta seriens rykte. Till sin hjälp har de en ny generation konsoler och en tvåfaldig Oscarvinnare.
Call of Duty har länge varit en spelserie som förknippas med militär-action. Soldater som skriker på varandra, hänger från avsatser och spränger saker. Mycket av detta är sant även i Advanced Warfare, men den här gången skulle jag inte längre klassa det som militär-action. Serien har nämligen flyttat in i framtiden och därmed blivit en ren sci-fi-skjutare. Visst, tekniken som figurerar i spelet (svävande motorcyklar, exo-skelett och mycket annat) är inte så långt in i framtiden som man skulle kunna tro men det är ändå tillräckligt för att ge serien en helt annan känsla samt en rejäl dos nytänk.
Advanced Warfare följer Jack Mitchell (Troy Baker), en amerikansk marinkårssoldat som efter ett inledande uppdrag och en personlig tragedi finner sig själv som anställd hos Atlas, världens största privatiserade militär. Atlas leds av den karismatiske Jonathan Irons, som spelas av Kevin Spacey. Irons styr passande nog sitt företag med järnhand och skickar Mitchell och hans kollegor till en rad olika oroliga områden över hela världen för att stoppa terroristen Hades.
Inledningsvis följer Advanced Warfare alla punkter på vad man kan förvänta sig av Call of Duty. Det hoppas från världsdel till världsdel, Mitchell hamnar i den ena mer spektakulära actionsekvensen efter den andra och samtliga nivåer är långa linjära korridorer. Men ungefär en tredjedel in i spelet händer det något i spelets handling. Det är ingen chockerande eller ens överraskande vändning men det som inträffar öppnar upp kampanjen.
Uppdragen är fortfarande så linjära de kan bli men de börjar kryddas med en känsla av variation och fantasirikedom som jag inte har sett i serien sedan Modern Warfare släpptes 2007. Jag smyger genom trädgårdar och gömmer mig för vakter, jag flyger genom luften på tusentals meters höjd och jag utforskar frusna grottsystem på Antarktis. Det bjuds på storslagna scener och så mycket intensiv action att det nästan tar andan ur mig. På många sätt känns det som en Michael Bay-film, fast utan pinsamt lättklädda kvinnor eller homofobiska och rasistiska skämt. Explosioner är det dock gott om.
Kampanjen når inte riktigt upp till samma nivå som tidigare nämnda Modern Warfare, men den är ändå den bästa som Call of Cuty levererat på sju år. Kevin Spacey sköter sig bra i rollen som Irons och både han och Troy Baker ser nästintill fotorealistiska ut i sina digitala skepnader. Dialogen är dock inget att hänga i julgranen och Spacey får aldrig något utmanande att bita utan han skulle ha kunnat spela denna roll i sömnen. Med det sagt gör han det mesta av vad han har att jobba med och verkar ha riktigt kul i rollen.
Sett till spelmekaniken har det hänt en hel del också. Detta tack vare de exo-skelett som karaktärerna använder sig av. Dessa gör det möjligt att hoppa högre, slita loss bildörrar och till och med bli osynlig. Exo-skeletten öppnar upp kampanjen och låter spelutvecklarna vara mer kreativa än med soldater som är bundna till marken. Jag glidflyger genom luften, klättrar på husväggar och använder änterhakar som om jag aldrig gjort något annat och det är fantastiskt underhållande.
Många av dessa fördelar förs också över till flerspelarläget, som faktiskt vinner ännu mer på exo-skeletten än kampanjen. Inledningsvis känns flerspelarläget bara som mer Call of Duty, vilket i sig inte är något fel. När jag börjar lära mig utnyttja de olika egenskaperna som dräkten innebär öppnar även flerspelarläget upp sig och blir till något helt annat. Det är kanske inte en fullskalig revolution, men likväl en rejäl evolution som pumpar in nödvändigt blod i serien. Bara en så pass enkel sak som att kunna dubbelhoppa i flerspelarläget förändrar helt hur jag beter mig i matcherna.
I vanlig ordning finns det en hel hög av spännande flerspelarlägen att ta sig an och många klassiker återvänder tillsammans med ett par nya tillskott. De nya kartorna är också mycket väldesignade och jag har inte upplevt någon av dem som direkt dålig utan alla håller en genomgående hög kvalitet.
Detsamma kan sägas om spelets presentation. Advanced Warfare fortsätter Call of Duty-seriens tradition med en bilduppdatering på 60 bildrutor per sekund och leverar dessutom en upplösning som bara ligger strax under äkta 1080p. Detta är dock inget jag lägger märke till eller ens tänker på, framförallt inte när spelet är så snyggt som det faktiskt är. Call of Duty: Ghosts till den nya generationens konsoler hölls tillbaka av de gamla maskinerna men Advanced Warfare gör inte samma misstag. Här har Sledgehammer utnyttjat kraften i Xbox One betydligt bättre och levererar ett spel som vissa stunder är rent häpnadsväckande vackert.
Även ljudet i spelet har förbättrats rejält jämfört med föregångarna. Call of Duty-serien har ofta legat flera steg bakom konkurrenten Battlefield, som alltid erbjudit enastående ljud. I och med Advanced Warfare är serien dock närmare än någonsin med fantastiska vapen- och miljöljud. Att höra hur olika vapen låter annorlunda beroende på vart på kartan jag avfyrar dem är en härlig upplevelse som gör sig bäst med ett par bra hörlurar eller en surround-anläggning.
Sledgehammer Games tog klivet in i Call of Duty-världen redan 2011 när de hjälpte till med utvecklingen av Modern Warfare 3. Nu har de stigit in i rampljuset fullt ut och står bredvid seriens huvudutvecklare Infinity Ward och Treyarch. De är inte bara jämlikar, faktum är att Sledgehammer på sitt första egna försök har överträffat allt som Infinity Ward och Treyarch levererat sedan 2007. Call of Duty: Advanced Warfare är beviset på att serien inte nödvändigtvis är på väg att dö, utan snarare är på väg in i en andra andning.
Advanced Warfare är inte det bästa spelet i serien, men det är det bästa på väldigt, väldigt länge.
Största +
Ljud och bild i fantastisk harmoni
Oväntat lång och varierad kampanj
Kevin Spacey
Största –
Dialogen är fortfarande inte seriens starka sida
Vissa irriterande sektioner i kampanjen
Call of Duty kommer alltid att innehålla folk online som hatar din mamma
Be the first to comment