Sedan Lords of the Fallen utannonserades har det blivit konstant jämfört med Dark Souls-serien. Kan detta action-RPG stå på egna ben och göra ett namn för sig eller är det dömt till att stå i skuggan av genrens gigant?
Harkyn är en dömd brottsling. Hans ansikte är täckt av tatueringar som representerar de hemska brott som han har begått. Harkyn har dock släppts ut ur fångenskap för att stoppa en ondskefull gud som är ute efter att förgöra mänskligheten. Detta uppdrag tar Harkyn till Rhogar, en plats där monster och demoner härskar.
Lords of the Fallen som tidigare nämnt ett action-RPG sett ur tredjepersonsperspektiv. Inledningsvis får jag välja mellan en av tre klasser att spela som. Antingen kan jag välja den store krigaren med mest råstyrka, en klass som fokuserar på magi eller en som hellre satsar på snabbhet och smidighet än tunga attacker. Inga av klasserna känns särskilt nyskapande men de fungerar ändå bra.
Redan efter ett par minuter står jag öga mot öga med spelets första miniboss och redan här känner jag inspirationen från Dark Souls. Lords of the Fallen är kanske inte lika brutalt svårt som Souls-serien men det är ändå rejält utmanande. Det tar mig ett flertal försök innan jag lyckas ta mig förbi min motståndare. Inledningsvis försöker jag agera så taktiskt som möjligt och kastar mig undan fiendens attacker i hopp om att hitta en lucka när jag kan anfalla.
Efter en stund märker jag dock att den bästa taktiken är att ständigt röra mig i en cirkel kring mitt mål för att peta in en stöt när jag kommer åt. Detta blir snabbt repetitivt, men det fungerar. Dessvärre kommer jag senare upptäcka att samma taktik går att använda på nästan varenda fiende jag möter. Stridssystemet är egentligen riktigt välgjort, då jag kan växla mellan olika typer av attackscheman med ett enkelt knapptryck för att hitta den metod som passar bäst för den motståndare jag möter.
Tyvärr förlorar systemet poängen nästan helt när jag finner mig själv snurrandes kring fiender och helt enkelt nöter ut dem sakta men säkert. Detta är trist, då själva kontrollen i Lords of the Fallen faktiskt är riktigt bra i nästan alla avseenden. Harkyn rör sig ofta lite för långsamt för min smak men detta är ändå något som jag vänjer mig vid efter ett tag.
Vad som däremot är svårt att vänja sig vid är de tekniska problem som spelet dras med. Lords of the Fallen är fantastiskt designat, med härliga rustningar, monster och annat. När jag stannar upp och njuter av den täta atmosfären är spelet som allra bäst. Tyvärr har spelet problem med bilduppdateringen, som faller så pass ofta att det snabbt blir irriterande. Det når aldrig så pass låga siffror att det blir ospelbart men det är ändå ansträngande att hoppa från 30 bildrutor per sekund ned till en lägre siffra titt som tätt.
Vad Lords of the Fallen däremot lyckas riktigt bra med är systemet för uppgraderingar. Jag får erfarenhetspoäng för varje fiende jag besegrar och efter varje strid ökar en multiplikator lite grann. Detta innebär rent praktiskt att ju fler fiender jag dödar desto mer ökar multiplikatorn vilket leder till att jag får mer och mer erfarenhetspoäng ju längre jag håller på. För att faktiskt dra nytta av poängen måste jag dock lösa in dem vid olika kontrollpunkter. Om jag gör detta kan jag stiga i rank i vanlig ordning men då nollställs även multiplikatorn. Om jag blir besegrad innan jag kunnat lösa in mina poäng försvinner de. (Jag har dock möjlighet att kunna återvända till platsen jag dog på och samla på mig dem igen.)
Detta skapar en intressant dynamik där jag ständigt väger för- och nackdelarna mot varandra. Ska jag försöka bygga upp multiplikatorn så mycket som möjligt för att snabbt stiga i rank eller ska jag spela säkrare och lösa in mina erfarenhetspoäng oftare? Systemet skapar en känsla av att mycket står på spel under striderna då även de svagaste fienderna kan besegra mig om jag inte är försiktig.
När kampanjen är avklarad en första gång är det lätt att lockas in i ett andra varv med en ny klass då dessa innehåller olika föremål och förmågor som kan ändra spelupplevelsen ganska rejält. Omspelningsvärdet är med andra ord relativt högt om det visar sig att du uppskattat det första varvet.
En sak som jag dock stör mig på är spelets handling. Det är inget fel på den egentligen, men Harkyn målas upp som en stenhård brottsling som är ute efter upprättelse. Denna tanke faller dock när han inte alls framstår på det sättet. Han verkar tvärtom vara en ganska sansad krigare, vilket känns konstigt. Att vi aldrig riktigt får någon klarhet exakt vad Harkyn har gjort är också irriterande.
Lords of the Fallen bjuder på flera fräscha idéer men det är tyvärr inte alla som genomförs lika bra som systemet för erfarenhetspoängen. Spelet utmanande och belönande men de tekniska problemen och det faktum att de flesta fiender kan besegras på samma sätt drar ned helhetsintrycket. Jag kan dock i slutändan ändå rekommendera Lords of the Fallen till alla som är ute efter ett hård actionrollspel. Jag önskar också att utvecklarna CI Games får chansen att göra en uppföljare om ett par år. Konceptet och världen de har skapat är värd att utforska och då har de förhoppningsvis fixat till de problem som finns i dagsläget.
Största +
Spelvärlden är fantastiskt designad
Systemet för erfarenhetspoäng
Högt omspelningsvärde
Största –
Bilduppdateringen haltar lite för ofta
De flesta fiender kan besegras på samma sätt
Harkyn framstår inte som den hårda brottsling han sägs vara
Be the first to comment