(Då Life is Strange är ett episodbaserat spel som kommer att släppas i fem delar har vi beslutat att inte sätta betyg på varje enskild episod. Ett fullständigt betyg kommer istället först när samtliga episoder har recenserats.)
Efter den omskakande andra delen i Dontnods Life is Strange har jag med skräckblandade känslor velat återvända till Arcadia Bay. Slutet på den förra episoden rörde mig djupt på ett personligt plan och sedan eftertexterna rullade har jag undrat om utvecklarna kommer att kunna fortsätta på samma starka känslomässiga spår.
Nu är den tredje episoden, Chaos Theory, avklarad och jag finner återigen mig själv tagen av berättelsen. Vi är nu mer än halvvägs genom spelet och de val som Max har ställts inför börjar nu på allvar få enorma konsekvenser. Mysteriet kring Rachel Ambers försvinnande tätnar ytterligare men framförallt fokuserar Chaos Theory på relationen mellan Max och Chloe.
De forna barndomsvännerna har genom de första delarna sakta men säkert bygga upp sin vänskap igen och i den tredje delen vågar de äntligen släppa varandra inpå livet igen. Det är rörande att se hur dessa två trasiga själar med staplande steg finner sin väg tillbaka till varandra. De båda huvudrollsinnehavarna har vid det här laget blivit varma i kläderna och levererar sina repliker med hjärta och inlevelse.
Life is Strange har dock fortfarande problem med manuset överlag. Grundberättelsen är spännande och intressant men många dialogskiften känns klumpiga och inte alls trovärdiga. Detta har varit ett av de största problemen i de två första episoderna och dessvärre fortsätter det även här.
På plussidan är själva spelmekaniken med möjligheten att spola tillbaka tiden bättre implementerad den här gången. Det finns fortfarande ett par irriterande sekvenser men jag slipper åtminstone flaskjakten från den andra episoden den här gången.
En annan sak som har stört mig sedan den första episoden är karaktärernas ansiktsanimationer. Fast jag borde snarare säga bristen på dessa, då samtliga karaktärer stundtals påminner mer om avdankade Hollywood-fruar som botoxat sönder sina ansikten än uttrycksfulla skolungdomar.
Det hela vägs upp av Max och Chloe, som båda står stabilt där andra faller och det är dessutom skönt att Chloe numera låter någorlunda likt en normal tonåring istället för den klichéfylld karikatyr hon var inledningsvis. Det är också värt att nämna hur uppfriskande det är att ha ett spel med kvinnliga huvudkaraktärer som inte sexualiseras i parti och minut. Utvecklarna har satsat på trovärdiga karaktärer och det är otroligt skönt att se att de lyckas med detta.
Efter händelserna i de två första episoderna har Max lärt sig att hantera sina krafter men än en gång ställs allting på sin spets när hennes förmågor utvecklas ännu mer. Att den tredje episoden heter just Chaos Theory visar sig vara ytterst passande då både jag och Max inser att även enbart godhjärtat agerande kan ha förödande konsekvenser. En fjärils vingslag kan sannerligen orsaka en orkan.
Att blanda kontroll över tiden med ett tonårsdrama har redan visat sig vara ett genidrag från utvecklarnas sida men frågan är om det inte representeras allra bäst i denna tredje episod. Många av de rent spelbaserade delarna har fortfarande en lång väg att gå men berättelsen blir faktiskt bättre och bättre.
När eftertexterna rullar i den tredje episoden sitter jag helt stilla med handkontrollen i händerna och försöker hantera vad som just hänt. Exakt samma sak skedde efter den andra episoden och Dontnod visar återigen att de har fingret på spelarens puls. De håller mitt hjärta i sina händer och de vet precis hur de ska utnyttja den makten.
Just nu känns det som att det kvittar vad som händer i episod fyra och fem. Även om dessa skulle vara de sämsta spelupplevelser som någonsin producerats kommer jag ändå tänka tillbaka till den tredje episoden och minnas en av de starkaste berättelser som jag någonsin upplevt i spelväg.
(Samtliga bilder i denna recension är tagna direkt ur spelet med hjälp av Screenshot-funktionen. De har inte på något sätt redigerats i efterhand.)
Be the first to comment