Det dova mullret ekar över fältet. Den tidigare gröna ängen förvandlas snabbt till en brun sörja då en pluton av tunga stridsvagnar plöjer fram med sina larvfötter. Byggnader och växter demoleras till pulver när de stora stålmonstren i formation rör sig framåt.
Plötsligt, vid horisonten möts de av en välbekant men likväl skräckinjagande syn. Fiendens trupper visar sig över ett krön. De är flera i antalet och de har minst lika välbepansrade fordon till sitt förfogande. För ett ögonblick stannar tiden upp och de båda arméerna verkar fastfrusna när de stirrar på varandra.
Sedan, utan förvarning, avlossas det första skottet. Slaget har börjat.
Detta scenario upplever jag i nästan varenda match när jag spelar World of Tanks. Storslagna strider olika några andra jag upplevt avlöser varandra på löpande band, den ena mer hjärtpumpande efter den andra.
När jag för första gången satte mig med handkontrollen i handen visste jag inte vad som väntade mig. Jag hade i ärlighetens namn nästan berett mig på ett relativt simpelt Free-to-play-spel med mängder av mikrotransaktioner som förstör uppevelsen.
Vad jag fick var något helt annat, på bästa möjliga sätt.
World of Tanks är nämligen hektiskt, vanebildande och otroligt underhållande. Striderna kan variera i längd från ett par snabba dueller till långa dragkamper där segerns pendel svänger fram och tillbaka.
Krutröken lägger sig som en tät dimma och de explosiva kanonerna dundrar likt en jättes fotsteg över slagfältet. Känslan av att kontrollera en av andra världskriget stora dödsmaskiner är påtaglig och smått fantastisk.
När det gäller Free-to-play-spel kan det lätt bli så att publiken finns där inledningsvis för att sedan försvinna efter ett par veckor. Just därför har vår recension dröjt så pass länge, just för att vi velat undersöka hur pass stabila fötter spelet står på.
Svaret är: mycket stabila. Publiken finns onekligen här sedan PC-versionen lanserades och även Xbox 360-versionen har lockat en respektabel spelarbas, som förmodligen bara lär fortsätta växa i och med lanseringen av Xbox One-utgåvan. Detta är ett spel som förmodligen inte tilltalar alla, men de som fastnar för konceptet lär fortsätta komma tillbaka under en lång tid framöver.
Utöver de täta, spännande striderna är själva stridsvagnarna spelets verkliga stjärnor. De är alla återskapade med otrolig detaljrikedom och att kontrollera dessa titaner är förmodligen det närmaste jag kommer den riktiga upplevelsen.
Med det sagt är World of Tanks inte en simulator på något sätt. Det krävs inte tonvis av avancerade kommandon för att styra stidsvagnarna utan kontrollschemat hålls relativt arkadaktig. Detta gör att World of Tanks är lätt att komma in i men svårt att bemästra. För att bli en riktigt vass spelare gäller det inte bara att kunna manövrera och skjuta utan även att veta vilken stridsvagn som passar dig bäst.
Det finns dussintals olika stridsvagnar att välja mellan och alla känns faktiskt unika. De lättare modellerna tål inte särskilt mycket stryk men är i gengäld rejält snabba och lättmanövrerade. De tyngre syskonen vrider sig långsamt men kan som kompensation dundra iväg rejäla salvor som gör processen kort med fiendelaget.
Efter att ha jobbat med de tidigare versionerna i flera år är Xbox One-versionen av World of Tanks nästan perfekt balanserad redan från start, vilket även resulterar i att mikrotransaktionernas närvaro aldrig tar för stor plats.
Under min tid med World of Tanks har jag inte känt något behov av att använda mikrotransationerna överhuvudtaget då spelet på ett smidigt och bra sätt låter mig få tillgång till allt jag velat ha genom att helt enkelt spela spelet. Det har aldrig känts som att ett mål ligger extra långt borta för att locka mig till köp eller något liknande vilket är otroligt uppfriskande.
Som sagt, alla lär inte älska upplägget i World of Tanks och några spelare lär fnysa åt dess gratismodell. Detta är dock deras förlust, då World of Tanks är spelmässigt djupt och framfrallt otroligt roligt att spela.
Största +
Otroligt täta strider
Många stridsvagnar att välja mellan
Fantastisk presentation
Största –
Inlärningskurvan kan vara något hög emellanåt
Be the first to comment