När svenske filmregissören Josef Fares slog sig samman med spelstudion Starbreeze för ett par år sedan var det många som lyfte på ögonbrynen av förvånad. Varför skulle mannen bakom Jalla Jalla! och Kops plötsligt göra spel? Det många inte visste då, men säkerligen vet idag, är att Fares är en hängiven spelare och har varit det under en lång tid. Så att han plötsligt beslutat sig för att förverkliga sina drömmar om att skapa ett eget spel var egentligen inte särskilt överraskande.
Resultatet blev Brothers: A Tale of Two Sons, som släpptes till förra generationens konsoler för ett par år sedan. Nu har spelet piffats till och släppts till de nya konsolerna för att nå en ännu bredare publik. För mig som i ärlighetens namn missade spelet vid dess ursprungliga release är detta ett gyllene tillfälle att uppleva äventyret i dess bästa version.
Brothers inleds med ett känslostarkt slag i magen. En av titelns bröder har otäcka mardrömmar från när familjens mor drunknade i en tragisk olycka. Han väcks från sina tankar av sin äldre brors röst som ropar efter hjälp. Det visar sig att fadern har blivit svårt sjuk och kräver en väldigt speciell behandling för att ha en chans att överleva.
Med detta mål ger sig de båda bröderna ut på en farlig resa för att rädda sin far och det är här spelet tar sin början på allvar. Vad som följer är en farlig och känslosam resa där samarbete är av yttersta vikt. Brothers är dock inte ett spel för två spelare utan jag får själv kontrollera bröderna med varsin styrspak och motsvarande axelknappar.
Kontrollschemat håller sig förträffligt enkelt genom hela äventyret och jag behöver sällan lära mig nya kommandon eller liknande. Dock kan det emellanåt ställa till det för min finmotorik där den ena brodern kontrolleras med den högra styrspaken men befinner sig på den vänstra sidan av skärmen och tvärtom. Kontrollschemat är inte helt optimalt och kan ibland kännas lite frustrerande.
Detta vägs dock upp av den fantastiska berättarteknik som Fares och de andra använder sig av. Karaktärerna talar inget riktigt språk så dialogen hålls ytterst begränsad. Istället är det karaktärernas agerande som för handlingen framåt och det är en historia som förblir medryckande och gripande från början till slut. Utan att säga för mycket kan jag säga att spelet tar flera oväntade turer emellanåt vilket gör att min nyfikenhet ständigt hålls på topp.
Hand i hand med berättandet går den grafiska presentationen och den otroliga musiken. Sagovärlden som målas upp framför mig påminner designmässigt om Fable-spelen med inslag av europeiska folksagor. Detta i kombination med soundtracket levererar en av de mest levande och fascinerande spelvärldar jag besökt på länge. Trots att Brothers är en relativt linjär upplevelse får jag ständigt lust att vika av från rutten för att undersöka vad som finns på andra sidan kullen.
Brothers: A Tale of Two Sons visar att Josef Fares är minst lika skicklig i registolen för ett spel som han är för film. Att lyssna på hans kommentatorspår genom spelet ger även en upfriskande insikt i hur tankarna snurrat i hans huvud under arbetet med spelet.
Jag rekommenderar Brothers till alla som någon gång har känt kärlek till sina syskon eller föräldrar. Eller till alla som bara vill uppleva en vacker saga för ett par timmar.
Största +
Ser bokstavligt talat sagolikt ut
Fantastisk musik
Gripande berättelse
Största –
Kontrollschemat ställer till det emellanåt
Jag hade gärna velat utforska mer
Be the first to comment