(Då Halo 5: Guardians är årets absolut största Xbox One-exklusiva titel kände vi på X1Sverige att en recensent inte räcker till. Därför har vi valt att låta två recensenter fokusera på varsin del av spelet. Enspelarkampanjen och flerspelarläget kommer alltså att betygsättas separat.)
Halo för mig har alltid varit en spelserie som först och främst handlat om innovation, det var trots allt Master Chiefs första resa som visade att genren verkligen var som gjuten för konsol och efter att ha testat det blev till och med de mest vana datoranvändarna avundsjuka på vad Xbox kunde åstadkomma. Uppföljarna förbättrade konceptet för varje år som gick och inför den fjärde delen bröts samarbetet mellan Microsoft och Bungie och det blev istället 343 Industries som fick axla Master Chiefs mantel. Det fjärde spelet blev som alla vet hyllat och nu är det dags för ”nykomlingarna” att visa om de klarat av steget in i den nya konsolgenerationen.
På förhand har Halo 5: Guardians marknadsförts som ”den största jakten i spelhistorien” och med handen på facit kan jag konstatera att detta var en stor lögn. Reklamkampanjerna har målat ut det som att hela spelet går ut på att Master Chief gjort något fel mot någon och att huvudkaraktären Locke måste leta upp och ställa honom inför rätta. Visst, elementet med jakten finns med i kampanjen men det är knappast något primärt som präglar hela spelet, det handlar som vanligt om att skjuta ondsinta Covenant och annat sattyg i ansiktet i ett antal timmar tills resan är över även denna gång.
Något jag måste hylla 343 Industries för är valet att för en gångs skull ha en svart man som huvudperson och att Locke som han heter inte alls beter sig stereotypiskt svart som så många gånger annars är fallet i spelmedia. Till det negativa hör att kampanjen är över långt innan man hunnit lära känna honom ordentligt och i stort sett den enda bilden jag fick av honom är att han är en hård jäkel som man inte vill bråka med.
Utvecklarna har sagt att kampanjen ska vara den längsta hittills men det stämmer absolut inte. Min första genomspelning tog runt 6 timmar och då tog jag mig också tiden att utforska miljöerna i den mån det gick. Det märks tydligt att man den här gången varit mer inspirerad av Activisions Call of Duty-spel snarare än föregångarna då allt hela tiden måste vara extremt cineastiskt och Michael Bay-aktigt. Detta skapar också en känsla av instängdhet då banorna hela tiden känns som att de går på räls medan man i föregångarna kunde rulla runt i sin Warthog och utforska miljöerna och till och med gå vilse. I Halo 5: Guardians finns där hela tiden en pil som visar vart du ska bege dig härnäst och går du utanför dina betesmarker möts du direkt av ”return to the combat area”.
Kampanjen är uppbyggt för att spelas tillsammans med tre andra spelare och det är också här som Halo 5: Guardians lyser starkast. Då spelet anpassar sig efter hur många mänskliga spelare man är så justeras även svårighetsgraden efter detta faktum så desto fler du är desto mer samarbete krävs för att lyckas.
Rent grafiskt är det ingenting att orda om, detta är det snyggaste spelet någonsin till Xbox One och att 343 Industries fått det att rulla i sextio bildrutor per sekund är minst sagt imponerande. Miljöerna i de olika kampanjuppdragen är också väldigt varierande då vi får besöka allt från torra öknar till en grönskande djungel. Det är enbart i slutet som spelet tappar lite då miljöerna är alltför snarlika och jag börjar undra om utvecklarna haft brist på fantasi under de två sista uppdragen.
Något som också är ruskigt imponerande är själva ljudmixen och musiken som är närmast i klass med de spel DICE utvecklat. Det märks att 343 Industries anlitat duktiga ljuddesigners och att spela Halo 5: Guardians med surroundljud är en riktigt maffig upplevelse som jag varmt rekommenderar. Det blir lite det där spelet som du kan använda för att visa upp din nya ljudrigg för polarna.
Är då Halo 5: Guardians den revolution Xbox One-ägarna väntat på? Nej, kanske inte. Det är dock ett extremt välgjort spel som roar hela vägen genom så länge det räcker. Är du ensam och vägrar spela med andra kanske du dock bör välja ett annat spel då kampanjläget är en snabbt avklarad historia som du med lätthet kör igenom under en eftermiddag.
Största +
Varierad kampanj med fokus på samarbete
Vansinnigt snyggt
Grym ljudmix
Största –
Flummigt berättande
På tok för kort
(Läs vidare på nästa sida för Davids recension av flerspelarläget.)
Be the first to comment