Recension: Deadpool

Tidernas barnsligaste och mest självmedvetna superhjälte är tillbaka med sitt första egna spel… igen! Utvecklarna High Moon Studios släppte lös deras Deadpool till förra generationens konsoler redan sommaren 2013 och nu är Wade Wilson tillbaka i en restaurerad nyversion av samma spel till Xbox One. Av någon anledning inträffar denna nyrelease bara månader innan karaktären får sin alldeles egna storfilm på bio. Sammanträffande? Förmodligen inte.

Deadpool 1Deadpool är känd som den seriehjälte som har en tendens att bryta den fjärde väggen i parti och minut och detta händer även i spelet. Faktum är att spelets inledning utspelas i Deadpools lägenhet där han över telefon hotar utvecklarna då han inte gillar spelets manus och själv skriver om det med kritor. Han får även ett samtal från Nolan North, som passande nog gör rösten till Deadpool i spelet som karaktären befinner sig i. Metaskämten avlossas likt en kulspruta och North är en mästare på att blåsa liv i “The Merc with a Mouth”.

Skämten pendlar mellan att vara fyndiga till rent urfåniga, som när Deadpool ska gå på toaletten och tvingas töja ut den svarta ruta som censurerar hans ädlare delar. I ett annat spel hade denna typ av skämt fått mig att slå pannan i bordet men när det gäller Deadpool är barnslig, korkad humor en stor del av karaktärens signum vilket gör att jag istället skrattar gott för mig själv.

Deadpool 2När det gäller spelmekaniken är det ganska standardiserad action som gäller. Deadpool är beväpnad med en rad olika skjutvapen samt ett par katana-svärd som kan göra processen kort med de olika skurkar som är dumma nog att stå i hans väg. Genom att samla poäng kan jag låsa upp nya vapen eller uppgradera de jag redan äger för att efter ett par timmars spelande förvandla Deadpool till den vandrande krigsmaskin han utsäger sig vara.

Stridssystemet är måhända inte lika djupt som exempelvis DmC: Devil May Cry eller liknande titlar men det är lättförståeligt och underhållande. Deadpool växlar blixtsnabbt mellan skjutvapen och vassa föremål samtidigt som han spottar ur sig klämkäcka repliker på löpande band. Ett problem med stridssystemet är att Deadpools vapen gör väldigt lite skada, åtminstone under de inledande nivåerna. Vanliga fiender som i en annan titel hade varit kanonmat kräver gott om träffar för att falla och när en miniboss eller en liknande kraftfull fiende dyker upp krävs det nästan löjligt många träffar innan de är besegrade.

Detta gör att vissa strider snabbt känns utdragna och lite långtråkiga. Det känns nästan som att fienden har gjorts överdrivet tåliga för att öka spelets livslängd, vilket känns som ett lite billigt knep. Detta blir extra kännbart då karaktären Deadpool egentligen är osårbar på samma sätt som Wolverine men i spelet kan stupa relativt snabbt om han anstormas av för många motståndare. Effekten där Deadpools dräkt och hud slits av ju mer skada han tar är dock en trevlig visuell antydning om hur stackars Wade mår för tillfället.

Deadpool 3På tal om tidigare nämnde Wolverine dyker flera kända Marvel-karaktärer upp i spelet, inklusive den kanadensiske surskallen med aggressionsproblem. Till skillnad från Deadpool själv är de andra karaktärerna inte medvetna om att de befinner sig i ett spel och agerar således väldigt seriöst. Detta blir en väldigt underhållande kontrast till Deadpools dumheter och när han springer på sin vapendragare Cable bjuds vi på flera riktigt underhållande sekvenser.

När det gäller presentationen märks det tydligt att Deadpool är ett spel med över två år på nacken. Det är förvisso lite skarpare och flyter lite bättre men överlag känns grafiken rejält föråldrad. Med det sagt passar den grafiska stilen Deadpool som karaktär alldeles utmärkt. Det dyker upp pratbubblor med jämna mellanrum som påvisar diverse galenskap och de två rösterna i Deadpools huvud gör sitt bästa för att ställa till ytterligare kaos.

Deadpool 4Deadpool är en karaktär som passar perfekt för ett spel då han är mångsidig, dödlig och underhållande. Hans första egna spel levererar för det mesta men lämnar samtidigt en hel del att önska på vissa punkter. Om du inte är ett fan av Deadpool och hans agerande finns risken att du inte uppskattar de prutt- och tuttskämt som erbjuds. Om du däremot gillar Deadpools infantila stil lär du uppskatta Wade Wilsons första egna fartfyllda äventyr i spelvärlden.

Största +
Passande humor
Nolan North som Deadpool
Fartfylld action

Största –
Föråldrad presentation
Fiender tål på tok för mycket stryk

 

7/10

 

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*