När EA Sports dundrade ut sitt stora UFC-spel häromåret hade det all potential i världen. Fotorealistisk grafik, den riktiga UFC-licensen med alla dess fighters och en utvecklare som tidigare briljerat med spel baserade på människor som pucklar på varandra.
Men något gick fel och EA Sports UFC slutade som en innehållsfattig röra där kontrollschemat var mer förvirrande än genomsnittlig flygsimulator från 90-talet. Potentialen fanns som sagt där i allra högsta grad men EA Sports slog knut på sig själva tillsammans med spelarnas fingrar i deras försök att återskapa sporten.
Spola fram tiden och EA Sports har jobbat hårt för att slipa bort de problem som föregångaren drogs med. Glädjande nog har de lyckats på många sätt. Elefanten i rummet är alltså kontrollschemat, som var smått horribelt förra gången. Detta har förbättrats rejält inför denna rond och även om det fortfarande är en ordentlig utmaning att lära sig kontrollera min fighter är det betydligt enklare än sist.
Kontrollschemat har blivit enklare och mer avancerat på samma gång. Introduktionen av visuella ledtrådar som visar vad jag kan eller måste göra för att ta mig ur en hård bensax är livsviktiga, framförallt i mina första matcher. Samtidigt har kontrollschemat strömlinjeformats på andra områden också för att inte kännas fullt lika överväldigande.
Elefanten i rummet är alltså kontrollschemat, som var smått horribelt förra gången.
Med det sagt gör du fortfarande bäst i att gå igenom spelets träningsläge innan du funderar på att gå en riktig match. Om du skippar utbildningen är risken stor att du blir knockad redan i första ronden även på de enklare svårighetsgraderna. UFC 2 är inte ett lätt spel och det är heller inte lätt att lära sig. Däremot är det betydligt mer belönande än föregångaren.
Att ta sig vinnande ur en tät och jämn match ger en svårbeskrivlig känsla av att jag gjort detta själv och att det var min taktik som till slut fick min motståndare på fall. Att kontrollera Ronda Rousey och få ta revansch på Holly Holm är riktigt tillfredsställande.
Så, om UFC 2 har åtgärdat problemet med kontrollschemat från föregångaren, hur står sig då resten av upplevelsen? Riktigt bra, faktiskt. EA Sports har proppat spelet fullt med nya spellägen och fighters som jag kan välja och vraka mellan. Det finns ett välgjort onlineläge och goda möjligheter att skapa min egen karaktär och mycket annat. Om deras förra UFC-spel kunde anklagas för att sakna innehåll är detta problem som bortblåst i uppföljaren.
UFC 2 är inte ett lätt spel och det är heller inte lätt att lära sig. Däremot är det betydligt mer belönande än föregångaren.
Rent visuellt är UFC 2 precis som föregångaren en fröjd för öga och öra. Karaktärsmodellerna och dess animationer är stundtals rent häpnadsväckande verklighetstrogna och att se en ordentlig högerkrok träffa ett ansikte i slow motion skapar samma känsla av förundran som första gången jag spelade Fight Night Round 3 till Xbox 360 för snart tio år sedan.
Att höra publiken jubla samtidigt som en näsa verkar krossas och de båda kämparna flåsar av utmattning förhöjer närvarokänslan och presentationen försöker i så stor mån som möjligt efterlikna en riktig UFC-match. Spelet lyckas fenomenalt bra med detta och presentationen tillhör spelets allra starkaste sida.
Det verkar som att EA Sports börjat komma in i den nya konsolgenerationen ordentligt nu. Med undantag för FIFA-serien har flera av deras spel haltat med sina första inkarnationer. NHL saknade innehåll men det åtgärdades året efter och detsamma gäller nu för UFC. Förhoppningsvis följer PGA-spelen samma mönster och blir bättre nästa år.
Rent visuellt är UFC 2 precis som föregångaren en fröjd för öga och öra.
UFC 2 rättar till i princip alla fel som föregångaren drogs med och även om inlärningskurvan fortfarande är något hög är det ett spel som är betydligt lättare att komma in i och även lättare att njuta av.
Största +
Avancerat men välgjort kontrollschema
Fantastisk presentation
Gott om material
Största –
Kanske fortfarande lite svårt att lära sig
Be the first to comment