I korta drag är Episode 3 av Michonnes saga ett tillfredsställande slut på Telltale Games miniserie. Även om den tredje delen har sina svagheter knyts säcken ihop snyggt och det mesta en vill ska hända händer. Har du spelat de två tidigare delarna är det dags att du laddar ner och spelar den avslutande delen.
I spelets andra del nådde Michonne fram till ett väl fortifierat hus där familjen till en annan karaktär uppehåller sig. I familjen finns två yngre syskon, och dessa syskon får på vissa sätt vikariera för Michonnes egna barn i den avslutande delen. Tillsammans med barnen har Michonne ett par starka scener i Episode 3, vilket också är den avslutande delen i trilogins höjdpunkter.
För i slutändan går det att sätta många olika etiketter på spelets huvudperson. Hon är på ytan stenhård zombiedödare med machete som inte, åtminstone inte i min genomspelning, skyr några medel för att skydda sina vänner. Hon är listig förhandlare. Hon är en hämnare av rang sedan slutet av Episode 2. Innerst inne, dock, vilket Episode 3 poängterar väl, är Michonne en mamma, och en mamma som känner skuld därtill.
Parallellerna mellan Michonnes förhållanden till barnen hon möter i episode 2 och 3 och sina egna barn blir tydliga i slutet, och det väger upp för spelets tillkortakommanden. Dessa tillkortakommanden yttrar sig inte riktigt på samma sätt i tidigare delar. Den dåliga optimeringen som har förstört särskilt början av tidigare delar är till största delen fixad. Spelet börjar med en tillbakablick till tidigare episoder och där är pauserna mellan scenerna otäckt långa, vilket skrämde mig till en början, men min kära Xbox reder ut situationen till dess att det är dags att börja spela. Från det fungerar det finfint, minus ett kort skrattretande ögonblick då spelet inte lyckades ladda texturerna på en karaktärs ansikte, i likhet med den bugg som plågade Assassin’s Creed: Unity i början – resultatet var ungefär detsamma här som där: ett par svävande ögonglober och en mun som inte var sammankopplade med något annat. Mycket konstigt, ganska lustigt, lite pinsamt och tyvärr kastade det mig ur scenen för ett kort ögonblick.
Den avslutande tredjedelen av Michonnes saga är ganska actionspäckad och Telltale Games har inte sparat på krutet vad gäller blod. Bitvis blir scenerna dock lite för långa och jag känner mig långt mer emotionellt investerad i de lugnare scenerna där jag får interagera med andra karaktärer i huset. En del av actionscenerna inkluderar även motstånd som är beväpnat med skjutvapen, och i de fallen känns både mekanikerna och gränssnittet som väldigt stela. Karaktärerna rör sig långsamt i alla actionscener, men när en slåss mot zombies märks det inte lika tydligt att allt går i snigelfart. Förvisso har jag aldrig blivit beskjuten i verkliga livet, men jag tror ändå att jag skulle dyka efter skydd så fort som möjligt, snarare än att stå fritt exponerad i en dörröppning i flera långa sekunder. Frustrationen som uppstår i dessa lägen går inte att ignorera.
På vissa sätt är det synd att Michonne bara har tre korta avsnitt på sig att berätta sin historia, eftersom en del av karaktärerna försvinner i mängden. Utan att avslöja för mycket så dör en karaktär i den avslutande delen, och jag kunde inte för mitt liv minnas vem hen var. I en scen en stund senare väntas Michonne ha någon sorts emotionell reaktion till det hela, och jag kände mig lite som en charlatan i det ögonblicket. Hur skulle jag kunna reagera på förlusten av en karaktär jag inte kände?
The Walking Dead: Michonne – Episode 3 träffar dock rätt på de stora och viktiga målen – historien får ett fint slut, och jag är glad att jag spelade alla tre delarna i serien. Det märks att det är den avslutande delen, en del av valen en får är redan ganska utstakade vilket syntes på att jag lyckades pricka samma val som över 90% av spelarna i två fall den här gången. Det är lite synd att valen i den avslutande delen är bland de lättaste, men historien i sig är tillfredsställande ändå.
Har du spelat del ett och två i serien ska du absolut spela det här. Har du inte spelat någon av de tidigare delarna rekommenderar jag att du gör det först, och sen spelar det här. Åtminstone om du tycker om Telltale Games-spelen. De är, i slutändan, fantastiska exempel på hur spel faktiskt är interaktivt historieberättande. The Walking Dead: Michonne är inte ett undantag.
Största +
Historien kommer till ett bra slut.
Ljuddesignen är fortsatt mycket bra.
Michonne!
Musiken! Jag har inte nämnt den innan – den är fantastisk!
Största –
Actionscenerna tar för mycket plats.
För kort!
Be the first to comment