Del tre av King’s Quest är här med Chapter III: Once Upon a Climb. Efter att ha växt från en ung pojke med aspirationer om att bli riddare, och år av att styra sitt kungrike har nu Graham blivit en proper och ärlig man till sitt folk. Fortfarande lika klumpig och lättsam inser han sakta men säkert att något saknas i hans liv. Någon saknas i hans liv.
Det tredje kapitlet fokuserar på Grahams sökande efter hans sanna kärlek, och tar honom till landet Kolyma i hopp om att finna sin prinsessa. Efter att ha, kliché-artat, bestigit det höga tornet i fjärran stöter han på sin eftertraktade prinsess…or? I tornet finner han inte bara en, utan två prinsessor. Vee av Öster, och Neese av Väster. I sin vanliga klumpighet väljer han en av dessa att fria till, vilket blev ett bestämt nej. De hade bara nyligen träffats och knappt lärt känna varandra. Smidig som få friar han till den andre, även där ett bestämt nej. Med de tre fast i tornet försöker Graham att utläsa vem av dessa som är menade att vara hans sanna kärlek, samtidigt som han smider en plan för att rädda de tre ifrån deras ohyggliga fångvaktare Hagatha.
[…]stöter han på sin eftertraktade prinsess…or?
Denna del skiljer sig väldigt mycket från de tidigare spelen. Besluten och pusslen du löser kommer i slutändan att utläsa vem av dessa som är din sanna kärlek och alla kommentarer/aktioner påverkar dem båda. Konsekvenserna som uppstår är väldigt lik andra kapitlet, dock inte med lika allvarliga konsekvenser. Det som gjorde det så pass intressant var att man inte alltid kunde utläsa vilket val som kommer påverka vem på vilket sätt. Det gav en mer genuin känsla till relationen man byggde upp med de båda. Dock var det delvis frustrerande med tanke på att jag personligen hade valt från första början vem av dessa jag ansåg vara den rätta.
Det gav en mer genuin känsla till relationen man byggde upp […]
De pussel som fanns i den här delen var dessvärre långt ifrån komplicerade. Men resan från att bli nekad giftermål, efter att ha träffat varandra i fem sekunder, till att slutligen finna sin sanna kärlek vägde upp väldigt mycket. Konsekvens-baserade spel tilltalar mig väldigt mycket, och sådana där en relation byggs upp eller bryts ner beroende på vilka val man väljer ger inte bara en mer interaktiv känsla utan även en mer realistisk sådan. Man bestämmer sig oftast vilken personlighet hos karaktärerna som hade tilltalat en mest i verkligheten, men att sedan göra val baserade på ens egna värderingar och ändå i slutändan finna varandra genom spelets gång gör resultatet så pass mer tillfredställande.
Största +
Interaktiviteten kring relationerna mellan karaktärer
Den där varma känslan man får när man ser ”sin kärlek” blomma
Största –
Lite väl enkla pussel jämfört med tidigare delar
Svårt att utläsa konsekvenser av ens val
Be the first to comment