Utvecklarna Flying Wild Hog klev ut i rampljuset rejält för ett par år sedan med deras nyversion av Shadow Warrior (en uppföljare är på gång senare i år). Spelet blandade solid FPS-mekanik tillsammans med en rejäl dos humor, ofta av den billigare sorten. Spelet är än idag riktigt underhållande och jag ser fram emot nästa del.
Innan dess har jag dock haft möjligheten att prova på en annan titel från studion, nämligen Hard Reset Redux. Precis som Shadow Warrior har denna titel marknadsförts som en förstapersonsskjutare av den gamla skolan, med högt tempo, hård action och fläskiga vapen. Hard Reset Redux lever upp till vissa av dessa löften men lämnar mig tyvärr besviken på andra områden.
Spelet saknar flerspelarläge vilket innebär att fokus ligger helt och hållet på kampanjen. Det hela börjar lovande, med spännande cyberpunk-inspirerade miljöer och spelets handling presenteras på ett sätt som påminner om grafiska noveller. Dessa sekvenser är några av spelets absoluta höjdpunkter tack vare hur läckra de är.
Efter detta släpps jag lös som Major Fletcher, en hårding som försöker vara lika cool som Duke Nukem, Doomguy och tuffa spelhjältar. Han skickas in när en armé av ondskefulla maskiner bryter genom murarna i Beozar, mäsklighetens sista fristad. Det är också här som miljarder människor har fått sina medvetanden lagrade digitalt så det är förmodligen ingen jättebra idé att släppa in elaka AI:s där.
Som sagt, det börjar bra och Hard Reset Redux satsar på att leverera en berättelse som vi faktiskt inte har sett tio tusen gånger i andra spel. Tyvärr får denna snällt sätta sig i baksätet när spelet sätter igång för då är det nästan oavbruten action som gäller.
Det som gör Hard Reset aningen unikt är att jag endast använder två vapen genom hela spelet. Inledningsvis har jag tillgång till ett klassisk maskingevär och ett plasmagevär, inget annat. Finessen med dessa två vapen är att de genom spelets gång kan uppgraderas på en rad olika sätt och att välja rätt vapen för rätt fiendetyp är en del av det strategiska tänkande som finns i spelet.
Inte för att det finns särskilt mycket av det, majoriteten av Hard Reset Redux går ut på att skjuta, skjuta lite till och sedan skjuta lite mer för omväxlings skull. Tempot är högt och nästan utmattande emellanåt då horder av fiender sköljer över mig i långa vågor. Själva skjutandet är det inget fel på alls, det fungerar riktigt bra och efter några nivåer börjar fiendetyperna bli betydligt mer intressanta än de robotar jag först möter.
Problemet är att Hard Reset Redux aldrig riktigt hittar sin egen identitet. Det är välgjort på alla tänkbara sätt men känns ändå relativt generiskt, trots sin lovande introduktion. Huvudkaraktären blir snabbt tråkig och scenariot målas upp i spelets början utvecklas aldrig till något intressant utan förblir just ett scenario.
Grafiken är funktionell, utan tvekan men den känns ändå ganska tråkig och anonym. Vapendesignen är det absolut inget fel på och många fiender sticker också ut ur mängden men i slutändan känns det mest som att en hög metallbitar anfaller mig. Färgskalan är heller inget att direkt hänga i julgranen.
Det största problemet som Hard Reset Redux har emot sig stavas dock ”DOOM”. Nyversionen av den klassiska spelserien släpptes i samma veva som denna titel och faktum är att DOOM är överlägset på alla sätt och vis när det kommer till att vara en skjutare av den gamla skolan. Om du redan är färdig med DOOM och suktar efter mer kan du gott kolla in Hard Reset Redux men om du måste välja skulle jag rekommendera titeln från id Software istället.
Största +
Intressant bakgrundshistoria
Endast två vapen med mängder av uppgraderingar
Steampunk-estetiken
Största –
Känns opersonligt
Tråkig färgskala
Handlingen spelar aldrig så stor roll som jag önskar
Be the first to comment