Recension: The Final Station

I en dystopisk framtid med begränsade resurser och en lömsk invaderande fiende från en annan värld, är det bara en tågkonduktör som du kan förlita dig på med ditt liv. Kan du hinna med tåget i tid?

The Final Station är ett spel i arkad-format skapat av tvåmanna-teamet Do My Best. Med sin charmiga 8-bitars utseende så får man nästan indirekt en liten nostalgi-känsla trots att det är en nylansering.

Spelet öppnar upp med en introduktion. Det har gått 106 år sedan det första ”besöket” på jorden av en mörk fiende som invaderade jorden. Du vaknar sedan upp som en vanlig tågkonduktör på väg till jobbet, precis som vanligt. Allt eftersom du utforskar stationerna och tar ditt tåg fram emellan dem så ändras tonen sakta men säkert, och du slängs in i en dödlig kamp för överlevnad.

[…]ibland kan inte alla överleva.

Det är uppbyggt av två olika speldelar; utforskande och överlevnad för att hitta resurser och rädda överlevande att ta med på ditt tåg, samt att ta hand om de du räddat och få dem att överleva tills de är framme vid sina destinationer.
Efter några stationer så plockar du upp ditt första vapen, en enkel pistol, och med väldigt begränsad ammunition får du välja dina skott varsamt innan du avlossar dem mot dina fiender. Stridssystemet är väldigt enkelt, du har en närstridsattack i form av ett svagt knytnävsslag och en pistol som du siktar med den högra spaken. I och med att ammunitionen är så pass begränsad så bör man ta sin tid att sikta in ett perfekt skott i huvudet på din fiende, då det krävs minst tre till fyra skott mot kroppen innan de faller. När de snabbt övervinner dig i sina överlägsna mängder kan dock paniken lätt slå in att avlossa hela magasinet.

[…] dig i sina överlägsna mängder kan dock paniken lätt slå in […]

Det svåraste är ändå att kunna hålla alla dina passagerare vid liv. Många är i behov av medicinsk vård, medan andra är i behov av mat för att kunna överleva. Atmosfären i tåget måste även hållas i check, om luftfiltreringen slutar fungera så kommer ingen av dem överleva. Det enda svåra är just färgschemat bland de olika menyerna, de väldigt mörka nyanserna gjorde det väldigt svårt att utläsa om värden behövde höjas eller sänkas, vilket gjorde att man var tvungen att experimentera en hel del för att hitta rätt balans. Många gånger så fick dessvärre passagerarna lida av detta och deras hälsa gick oftast ner. Och då det är begränsat med resurser så får man ibland fatta ett tufft beslut, ibland kan inte alla överleva.

Spelet var väldigt underhållande, nervositeten av att inte veta vad som finns bakom nästa dörr gjorde att man konstant var på sina tår. Den charmiga 8-bitars stilen på både grafik och ljudeffekter ingav nästan en nostalgisk känsla trots att det är ett nylanserat spel.

Största +
Svårighetsgraden kräver metodiskt tänkande
8-bitars stil

Största –
Dåligt val av färgschema i tågmenyer