När Telltale Games tog sig an Batman och dundrade ut debutepisoden Realm of Shadow visade de att de inte bara gjort tidernas bäste superhjälte rättvisa, de gav oss också en av studions bästa episoder någonsin. Inför den andra episoden Children of Arkham har de med andra ord satt en hög ribba för sig själva.
Den andra episoden inleds i princip direkt där den första slutade. De avslöjanden som dykt upp rörande Bruce Waynes familj har skakat vår hjälte ordentligt och det är uppenbart att ingenting är vad det verkar vara. Samtidigt som Bruce brottas med sina personliga problem måste han fortsätta ta itu med gangstern Carmine Falcone och Oswald Cobblepot, som verkar ha stora planer för hur Gotham skall hanteras. Lägg till skakiga relationer mellan Bruce och Harvey Dent, Jim Gordon och Vicki Vale och du har receptet på en engagerande Batman-historia.
Och engagerande är det i allra högsta grad. Från första sekund till den sista i denna drygt 90 minuter långa episod sitter jag som klistrad framför min TV, ivrigt väntandes på nästa stora vändning i handlingen eller nästa spektakulära actionscen. Det hela börjar dock relativt stillsamt, i Crime Alley, där Bruces föräldrar mördades.
Här stöter vi på den största negativa delen av denna andra episod, nämligen tekniken. Jag vet inte om jag har varit ensam om detta men under denna gripande och intensiva sekvens strular grafiken rejält och stora delar av skärmen är svart och flimrig. Vissa stunder ser det ut som en del av berättartekniken men för det mesta ser det ut som en bugg och jag misstänker att det är det senare som är sant. Telltale har aldrig varit tekniska mästare men detta är undermåligt även för dem.
Som tur är försvinner dessa problem efter den tidiga scenen och allt flyter på hyfsat bra därefter. Även denna gång är det skådespelarna och manuset som stjäl showen. Telltales författare har lyckats hitta ett sätt att skildra Gothams invånare på ett nytt och fräscht sätt, vilket inte är lätt när många av karaktärerna är över 70 år gamla. Detta gör att dynamiken mellan flertalet karaktärer förändras radikalt jämfört med det vi är vana vid och det gör episoden ännu bättre.
Det finns dock ett par småsaker som jag stör mig på i manuset för Children of Arkham. En av dessa är att Bruce Wayne helt plötsligt börjar tala om Oswald Cobblepot som ”Penguin”, utan någon som helst förklaring. Inledningsvis går han under namnet Cobblepot men ungefär halvvägs har Bruce plötsligt massor av bakgrundsfakta kring Penguins karriär som brottsling utan att detta har visats eller omnämnts tidigare. Det är givetvis möjligt att Bruce upptäcker denna information mellan två scener i episoden men det känns ändå som ett märkligt hopp i narrativet och det irriterar mig lite. Med det sagt är i princip allt annat i episoden fenomenalt skrivet.
Enligt den vanliga Telltale-formeln ställs vi återigen inför flertalet svåra val i denna episod och återigen är det val som med stor sannolikhet kan få ödesdigra konsekvenser längre fram i säsongen. Den största nyheten är möjligheten att välja hur en viss situation skall tacklas. Jag får valet att låta Bruce Wayne gå som sig själv eller att svida om till Batman. I rollen som Bruce Wayne kan det bli svårare att få fram den information som jag behöver men om jag blir för våldsam som Batman kan det leda till att fler vänder sig mot Gothams mörke riddare. Denna typ av val är ett välkommet tillskott som ökar omspelningsvärdet och jag hoppas att det dyker upp i framtida episoder också.
Children of Arkham slutar i sann Telltale-anda med en cliffhanger som heter duga och jag har redan börjat räkna ned till dagen då episod tre släpps.
Största +
Välskrivet manus
Agera som Batman eller Bruce Wayne?
Inleds i en rasande fart och slutar på samma sätt
Största –
Aningen för kort
Cobblepot blir Penguin utan några som helst reaktioner
Be the first to comment