Det är ganska svårt att greppa faktumet att det första Gears of War släpptes för hela tio år sedan. Numera är skyddsbaserade skjutare i tredjepersonsperspektiv vardagsmat och det är lätt att glömma hur pass nytt och fräscht Gears of War faktiskt var när det släpptes. Det var inte på något sätt spelet som uppfann mekaniken med att ta skydd bakom föremål, det hade redan släppts flera titlar med samma grundupplägg. Gears of War var dock spelet som gjorde det hela till en standard i actiongenren och som samtidigt gjorde Marcus Fenix till en spelikon.
Efter två uppföljare och en prequel tog det dock stopp för Gears-serien under ett par år. Berättelsen fick ett naturligt slut i och med Gears of War 3 och det kändes som en bra punkt att lämna Fenix och de andra. Nu är Gears dock tillbaka i full kraft, på en ny plattform och med en ny fiende som hotar livet på planeten Sera. Det är med andra ord dags att återigen spänna på sig rustningen och varva upp motorsågen.
Gears of War 4 är här.
Kampanjen i Gears 4 äger rum ungefär 25 år efter händelserna i Gears of War 3. Locust-monstren har utrotats och fred och ordning har sakta men säkert börjat återställas på den krigshärjade planeten Sera. COG (Coalition of Ordered Governments) har börjat styra mänskligheten med järnhand på gott och ont och majoriteten av dess COG-soldater har ersatts med en armé av robotar som kallas DeeBees. Seriens hjälte Marcus Fenix har dragit sig tillbaka och lever ett undanskymt liv och vi får istället iklä oss rollen som hans son, JD Fenix. JD och hans vän Del har nyligen lämnat COG-armén och hänger istället ihop med Kait och hennes familj, som valt att leva självständigt utan COG:s vakande öga.
Den lugna tillvaron varar dock inte särskilt länge utan snart har ett nytt främmande hot givit sig tillkänna då de kidnappar Kaits familj och invånarna i deras by. Tillsammans med Kait och Del har JD inget val än att ge sig ut på jakt efter sina vänner och det som följer är en lång resa genom fientliga miljöer där de jagar ett okänt hot samtidigt som COG-armén är dem hack i häl. För att klara sig vänder sig vännerna till den ende man som kan hjälpa dem, Marcus Fenix.
Gears of War har aldrig varit en serie som erbjudit branschens bästa manus eller skådespelarinsatser. Det har oftast handlat om en rad svordomar kombinerat med grabbigt mellansnack och tonvis av våld. Med det sagt har både Gears 2 och 3 gett oss flera minnesvärda scener som har lämnat något av en klump i halsen, åtminstone hos mig. Bland all bromance-jargong byggdes karaktärerna upp och deras personligheter blev tydligare och vi fattade faktiskt tycke för dem.
Manuset i Gears of War 4 är egentligen inget spektakulärt heller men det erbjuder en precis lagom blandning av nostalgi och nyskapande. Vi får träffa flera karaktärer från de tidigare spelen samtidigt som de nya hjältarna står solklart i centrum genom hela resan. Känslan av att facklan lämnas över till en ny generation är påtaglig och det är inte svårt att dra referenser till Star Wars: The Force Awakens som gjorde något liknande förra året.
Med det sagt är den nya hjältetrion inte lika charmig som originalens hjältar. JD är en charmig hjälte som kläcker ur sig kvicka repliker som en steroidpumpad Nathan Drake och Del fyller den något klyshiga rollen som fyndig mörkhyad kompis. Den klart mest intressanta karaktären är Kait, som genom äventyrets gång får visa ett brett känsloregister i jakten på hennes familj. Det antyds dessutom att Kait och hennes bakgrund kommer att spela en betydligt viktigare roll längre fram i serien. Och ni kan lita på att det blir en del till i serien då Gears of War 4 lägger en stabil grund med sitt narrativ och när eftertexterna rullar efter drygt åtta timmar känns det verkligen som starten på en ny trilogi.
Med nya hjältar kommer nya fiender och i detta fall består de av de tidigare nämnda DeeBees samt The Swarm. En stor del av berättelsen tillägnas mysteriet med The Swarm och vart dessa monster kommer ifrån. Det stora avslöjandet kanske känns lite som ett antiklimax för vissa men det passar ändå väl in i den övergripande berättelsen.
När kampanjen är över är det dags att hoppa in i de lägen som många förknippar med Gears of War, nämligen flerspelarläget och Horde-läget. Bägge dessa har fått några rejäla uppgraderingar sedan sist och de rullar dessutom i 60 bildrutor per sekund, vilket är väldigt välkommet. Det nya klass-systemet fungerar bra för att låta mig anpassa min roll i mitt lag och lyckas även minska behovet av ständiga uppgraderingar som erbjuds i till exempel Call of Duty.
Horde-läget är som sagt också tillbaka och är lika underhållande och utmanande som alltid. Här gäller det att stå emot 50 vågor av anstormande fiender och en tuff boss som dyker upp i samband med var tionde våg. Här får den nya fabrikatorn chansen att skina ordentligt. Denna låda används för att bygga befästningar eller vapen och kan placeras på olika platser på slagfältet. Om den placeras nära frontlinjen kan den erbjuda snabb tillverkning av nya föremål men hamnar samtidigt i riskzonen att bli förstörd. Om den däremot placeras för långt bort är den säkrare men tillverkning blir mer tidskrävande. Horde är precis som de mer traditionella flerspelarlägena vansinnigt underhållande och det märks att utvecklarna The Coalition har siktat in sig ordentligt på e-sport i och med Gears of War 4.
Rent audiovisuellt är Gears 4 kort och gott en ren fröjd. Det är utan tvekan ett av de snyggaste, om inte det allra snyggaste spelet till Xbox One hittills och erbjuder såväl starka, klara färger som mörka mystiska korridorer där fara kan vila runt varje hörn. Då vi på redaktionen dessvärre inte äger en Xbox One S har vi inte haft möjligheten att testa spelet med HDR-funktionen aktiverad men även utan den är spelet slående vackert. Om du äger en Xbox One S lär du med andra ord få en ännu trevligare upplevelse.
Musiken bör också nämnas då den är otroligt pampig och stämningsfull. Den har komponerats av Ramin Djawadi, som även ligger bakom den ikoniska musiken i Game of Thrones men även Pacific Rim, Warcraft-filmen och mycket annat. Musiken passar perfekt in med den kusligare stämning som spelet ofta eftersträvar och det hela andas verkligen Gears of War.
Gears of War 4 återuppfinner inte hjulet på något sätt. Det är ett stort, dumt actionspel som vissa stunder bjuder på en oväntat känslostark kärna mellan alla groteska monster, gevär med fastmonterade motorsågar och enorma robotar. Det är ett actionspel från en svunnen tid som har dragit på sig en ny kostym och bestämt sig för att vara relevant igen och faktum är att det lyckas förträffligt bra. Gears of War 4 känns lika mycket som en ny del som det känns som att komma hem och återse en gammal vän. Det finns tillräckligt många nyheter för att erbjuda en fräsch upplevelse men står ändå stadigt på den grund som lades för tio år sedan.
Gears of War är tillbaka för att stanna och personligen välkomnar jag Marcus Fenix och hans bandana tillbaka in i rampljuset. Vi har saknat dig, gamle vän.
Största +
En teknisk triumf
Spelmekaniken är lika stabil som alltid
Fyllt med innehåll för både en och flera spelare
Slutar med spännande löften om vad som komma skall
Största –
De nya hjältarna är lite bleka
Avslöjandet kring The Swarm
Be the first to comment