Recension: Destiny – Rise of Iron

Oryx är förintad, de Tagna är besegrade, och en nivå av order är fastställd i världen återigen. Men i de djupaste hålor av gamla Ryssland har fienden funnit vad som verkar vara det ultimata vapnet. Det finns ingen tid att förlora, det är dags för dig att bli initierad; som en Lord of Iron.

Destiny – Rise of Iron är nästa expansion i historien om din kamp mot universums hot för att skydda den sista delen av mänskligheten som finns kvar. Det fokuserar kring SIVA, ett gammalt nano-virus som skapades för många hundra år sedan menat som ett sätt att fortskynda koloniseringen av galaxen. Men det slog tillbaka, och visade sig omöjligt att kontrollera. Undan låst i gamla Rysslands bunkrar har nu House of Devils på jorden funnit detta ultimata vapen och det är upp till dig att stoppa dem, tillsammans med den sista delen som finns kvar av Iron Lords.

destiny_rise_of_iron_5

[…] det är dags för dig att bli initierad; som en Lord of Iron.

Spelmekaniken är densamma som tidigare spel, och har essentiellt inte ändrats. Din Light-nivå som balanserar ditt försvar och attack har ökats likt varje större uppdatering men en stigning från den tidigare nivå 40 har inte gjorts. Det finns inga nya inriktningar likt Taken King gav, främst då alla klasser nu kan utnyttja alla element i och med den tidigare expansionen. En mängd nya legendariska samt exotiska vapen och rustningar finns tillagda, samt en efterlängtad återkomst; Gjallarhorn! Tillsammans med de exotiska vapnen finns nu möjligheten att införskaffa Ornaments, för att modifiera utseendet på ditt vapen. Detta är dock endast ett kosmetiskt tillägg.

egteqk1qykejc5nqqurb

Gjallarhorn!

En ny fiende dyker upp, Splicers. Dessa fanatiska Fallen har ett nytt utseende och försvar/svagheter då de utvecklat sig själva med hjälp av SIVA, men agerar med samma instinkter som andra Fallen-fiender du mött tidigare. Det erbjuder dessvärre ingen fräsch fläkt likt Taken gjorde, där taktiken och attackerna skiljde sig på varje enskild Taken-variant jämfört med deras ordinarie raser. Utbudet av nya Strikes är väldigt begränsat, men en ny Raid är tillagd med sitt egna set av legendariska utrustningar för att kunna visa upp och skryta om sin erövring. När det gäller utbudet av nya aktiviteter så känns det mer i klass med The Dark Below som var den första expansionen till Destiny.

destiny-rise-iron

[…] känns det mer i klass med The Dark Below […]

Destiny – Rise of Iron är det första tillägget som kommit ut sedan Taken King för ett år sedan. Längtan har varit stor, i synnerlighet då Bungie väntat ett helt år med att släppa nästa del i deras hyllade serie. Men dessvärre så känner man sig, för första gången, lite besviken. Rise of Iron erbjuder en rejäl utmaning då svårighetgraden känns högre, och att gå upp i Light-nivå är inte lika simpelt som tidigare, men utbudet känns väldigt litet. Det uppklivet som gjordes med storyn i Taken King, att göra det till en cinematisk upplevelse, kunde inte uppfyllas i det här kapitlet då det känns som om historien inte ens fick ett avslut. Det är inte mycket nytt, den nya kartan är en del av Cosmodrome och känns inte lika spännande som Dreadnaught var i Taken King. Ett nytt socialt utrymme finns tillgängligt, men det i slutändan så är inte innehållet tillräckligt för att mätta den längtan man haft.

Största +
Gjallahorn

Största –
En ny karta som inte känns ny
Begränsat med nytt innehåll
En historia med stor potential som inte får ett avslut

Be the first to comment

Leave a comment

Your email address will not be published.


*