När Dragon Ball Xenoverse släpptes tidigt 2015 mottog jag det med öppna armar och hyllade det som ett av de bästa spelen baserat på Akira Toriyamas mästerliga manga. Samtidigt kändes det nytt och fräscht spelet vågade göra något eget med berättelsen istället för att återigen berätta de inledande delarna av Dragon Ball Z rätt upp och ned.
Konceptet med en grupp krigare kallad Time Patrol, ledda av Trunks, som reser genom tiden och ser till att olika strider får det slutresultat som det är tänkt var smått briljant och lät mig återuppleva episka ögonblick som Son Goku och Piccolos strid mot Raditz eller den till synes hopplösa kampen mot Cell. Samtidigt fanns det en originell grundberättelse som lät mig skapa min egen karaktär i kampen mot ondska.
Uppföljaren utspelas inte helt oväntat efter händelserna i det första spelet. Jag får återigen skapa en ny karaktär som ansluter sig till Time Patrol för att förhindra att tidslinjen förändras. Jag kan importera min gamla hjälte, som nu hyllas som en frälsare och det är ganska mäktigt att se min förra karaktär avbildad som staty i spelet. Min nya hjältinna Reina (döpt efter en av huvudkaraktärerna i animen Hibike! Euphonium) får dessutom ärva flera specialförmågor och utrustning från min förra hjälte, vilket är ett kul sätt att föra över erfarenhet och annat samtidigt som jag får skapa en ny krigare.
Därefter är det action i vanlig ordning som står på schemat och jag kan ta mig an en rad olika typer av uppdrag, allt från de som driver handlingen framåt till mindre sidoaktiviteter, onlinestrider och mycket annat. Inte helt oväntat står och faller ett Dragon Ball-spel på stridssystemet och jag kan glatt meddela att detta är smått fenomenalt, precis som i föregångaren.
Mycket är sig likt i detta spel från föregångaren och även om det har gjorts ett par subtila förändringar/förbättringar i stridssystemet känns det mesta välbekant. Det är med andra ord lätt att få igång ett par spektakulära komboattacker som inte helt sällan avslutas med ett stort energiklot av något slag som slungas mot fienden. Det krävs dock ordentligt med skicklighet för att hålla dessa kombinerade attacker igång och för att göra största möjliga skada på mina mäktiga fiender.
Striderna är som förväntat blixtsnabba och karaktärer teleporterar sig fram och tillbaka över slagfältet, duckar undan attacker, skjuter energistrålar mot varandra och sparkar och slår snabbare än ögat hinner med. Inget nytt i Dragon Balls universum, med andra ord och det är precis som det ska vara.
Kameran är dock fortfarande spelets största brist, främst när jag låser mig till olika fiender. Det är på tok för enkelt att råka byta till en annan fiende och om jag gör detta kan jag lätt finna mig själv fast i en vägg eller liknande och då kan kameran flippa ur fullständigt. När den väl fungerar fungerar den dock ganska bra, trots allt.
Dragon Ball Xenoverse 2 bygger vidare på grunden från det första spelet och bjuder egentligen på mer av samma sak, vilket absolut inte är något negativt. Vi får en ny hub-värld, nya karaktärer, nya krafter och nya uppdrag. Detta är egentligen allt som behövs av en uppföljare till Xenoverse och spelet levererar i allra högsta grad. Ett par nya spellägen och liknande fyller ut paketet och gör det till en rejält matig upplevelse som Dragon Ball-fans lär få ut många timmars underhållning av.
Största +
Spektakulära strider
Vansinnigt läcker presentation
Gott om material
Största –
Känns lite välbekant
Kameran
Be the first to comment