När Titanfall släpptes under våren 2014 var det ett av de största dragplåstren för Xbox One. Debuttiteln från Respawn Entertainment bjöd på en fantastisk blandning av förstapersonsskjutande, parkour och stora robotar som sköt och slog på varandra. Det som många spelare var aningen kritiska till var avsaknaden av en enspelarkampanj samt att det endast fanns tre olika Titaner att välja mellan.
Nu är uppföljaren här och utvecklarna verkar minst sagt ha lyssnat på sina fans. Titanfall 2 levereras komplett med en fartfylld kampanj samt ett flerspelarläge som introducerar en rad spännande nyheter, inklusive flertalet nya Titaner. Frågan är om Titanfall 2 har vad som krävs för att sticka ut när det släpps mitt emellan det briljanta Battlefield 1 och Call of Duty: Infinite Warfare?
Kampanjen i Titanfall 2 följer infanterisoldaten Jack Cooper, en man som inte bara har det mest stereotypa namnet i spelhistorien utan som även har exakt noll procent karisma, utstrålning eller personlighet. Cooper tränas i krigsföring av en betydligt mer intressant karaktär som tyvärr biter i gräset efter bara ett par minuter. Därefter är det Coopers jobb att ta över den karaktärens Titan, kallad BT-7274, eller bara ”BT”.
Tillsammans ger de sig ut på en resa genom fiendeland på en farlig planet där såväl människor, djur och andra Titaner väntar. Kampanjen tar ungefär 5-7 timmar att ta sig genom innan det är dags att hoppa över i flerspelarläget. Och vet ni vad? För det mesta är kampanjen faktiskt riktigt underhållande!
De olika nivåer jag får ta mig an bjuder alla på nya typer av utmaningar som förändrar spelupplevelsen. En resa till fots genom en fabrik som tillverkar hela städer sätter mitt perspektiv på prov och därefter kastas jag fram och tillbaka i tiden på ett sätt som påminner om den bortglömda spelpärlan Singularity.
Titanfall 2 är inte rädd för att erbjuda nya koncept men det låter hellre aldrig en ny gimmick stanna kvar så pass länge att den är överflödig. Jag får en nivå var med dessa nya idéer sedan är det slut och detta bidrar till att kampanjen känns som en frisk fläkt.
Vad som däremot är mindre lyckat är karaktärsgalleriet. Cooper själv har som sagt ungefär lika mycket charm som en hink med torkad målarfärg och de andra mänskliga karaktärerna är även de rejält stereotypa. Vissa av de ondskefulla legosoldaterna som jag får möta i olika bosstrider är underhållande men annars är det faktiskt ironiskt nog den mekaniske BT som charmar mig allra mest.
Kampanjen gör även ett fenomenalt bra jobb med att introducera olika delar av spelmekaniken som sedan flyttas över i flerspelarläget, som är den riktiga kärnan i Titanfall 2. Jag får testa på de olika Titan-varianterna för att lära mig deras styrkor och egenskaper och jag får lära mig att kontrollera min mänskliga soldat också.
I flerspelarläget är Titanfall 2 den raka motsatsen till Battlefield 1, på ett bra sätt. Där Battlefield 1 är långsamt, eftertänksamt och innehåller enorma kartor och tidsenliga vapen är Titanfall 2 så snabbt att jag knappt hinner med. Jag rusar fram på husväggar och glider på mina knän genom kartorna samtidigt som jag använder mig av min änterhake för att kunna förflytta mig ännu snabbare. Enorma robotar faller från skyarna till höger och vänster och jag dör snabbare än jag kan blinka men är lika snabbt tillbaka i matchen igen.
Det är fartfyllt, frenetiskt och spritt språngande galet. Det är även fantastiskt välbalanserat och underhållande. Vi får fler kartor som dessutom är mer varierade i sin design, nya Titaner och nya vapen och föremål att använda. Grunden är densamma som i första Titanfall men den har slipats, putsats och gjorts om så att den känns ny och välbekant på samma gång. Om du gillade flerspelarläget i den förra titeln lär du älska uppföljaren då den kort och gott bjuder på mer av allt.
Respawn har även valt att skippa de så kallade Burn Cards som fanns med i föregångaren och spelet är faktiskt bättre tack vare detta då jag slipper sortera mina kort och välja vilka jag vill aktivera. Jag blir snabbt skjuten ändå så att de är förbrukade.
Det enda jag tycker är riktigt trist med Titanfall 2 är att de olika designerna på Titanerna är så pass snarlika varandra. De följer mallen för ”stora västerländska robotar” till punkt och pricka och alla ser ut som stora klumpar med olika färgteman. Jag hade hellre sett att de olika Titanerna haft vitt skilda designer för att få dem att kännas mer unika. Tänk att få härja runt i en Titan som ser ut att vara utlånad från Transformers, eller ännu hellre, Neon Genesis Evangelion eller Mobile Suit Gundam. Inför nästa spel hoppas jag att Respawn vågar ta ut svängarna med designen lite mer.
Om du endast ska införskaffa ett multiplayer-fokuserat spel i höst har du nu alltså flera intressanta val och två av de bästa är från EA. Battlefield 1 och Titanfall 2 är som sagt varandras motpoler och vilken typ av spel du föredrar är upp till dig. Klart är dock att EA sitter på höstens två bästa förstapersonsskjutare, oavsett om du är fascinerad av historia eller vill leka krig i rymden.
Största +
Välgjord kampanj
Flera kreativa idéer
Nya Titaner
Största –
Urtråkig huvudperson
Blek robotdesign
Be the first to comment