”Se upp i backen!”
”Dä ä bar å åk!”
”Tyngden på dalskidan, älskling!”
Vintern är här och skidsäsongen likaså. Tusentals svenskar bänkar sig framför sina TV-apparater för att följa de alpina tävlingarna och även om vi förmodligen aldrig kommer att få uppleva lika stor masshysteri kring skidsporten som när Stenmark tävlade märks det att vi svenska gillar vår skidåkning.
Själv har jag inte stått på ett par skidor sedan februari 1999. Där inleddes och avslutades min eventuella karriär när jag insåg att jag har lika stor kontroll över mig själv på skidor som jag skulle ha om jag körde en trimmad Ferrari med släta racingdäck över en spegelblank sjö. Med förbundna ögon.
I den virtuella världen är jag dock kung. Eller, om inte kung åtminstone en hyfsat mäktig greve eller hertig. Efter åratal med Cool Boarders, SSX och Amped i ryggen är jag minst sagt ett fan av vinterbaserade extremsportspel och därför kändes det lite som att mina högsta önskningar besvarats när Ubisoft visade upp Steep på årets E3-mässa.
Nu är spelet ute och jag har spenderat mången timme i de branta backarna för att leta nya leder, utforska de enorma bergen och bara blåsa ned för ett stup i halsbrytande hastigheter. Steep erbjuder inte bara illusionen av att vara en professionell extremsportare, det tar det även steget längre.
I spelets inledning får jag gå igenom ett par enkla men viktiga träningsuppdrag där jag lär mig hantera spelets olika sporter. Jag kan åka snowboard och skidor men jag kan även använda en wingsuit eller fallskärm för att ta mig fram. Den kanske mest briljanta idén i Steep är hjulfunktionen som låter mig byta mellan dessa olika klasser ögonblickligen. Det hela fungerar på exakt samma sätt som vapenhjul gör i många moderna skjutare och det känns så enkelt och självklart att jag förundras över att ingen har kommit på denna idé tidigare.
När jag väl lärt mig hur spelet ska hanteras är jag i stort sett fri att göra vad jag vill. Visst, vissa områden är låsta till en början och vill att jag stiger lite i rank innan jag får tillgång till dem men i övrigt är det fri lek som gäller. Jag kan gå vart jag vill, åka vart jag vill och göra nästan vad jag vill. Känslan av att få utforska ett alpint vinterlandskap är svårslagen och möjligheten att förflytta mig över kartan ögonblickligen utan laddningstider är en ögonöppnare av sällan skådat slag.
Vad jag däremot inte är fullt lika imponerad av är spelets attityd. Det blir aldrig lika extremt som i Watch Dogs 2 men det finns fortfarande ögonblick där allting ska vara coolt och hippt, med actionkameror och selfies till höger och vänster och en del ”modern” jargong. Det är inget som förstör upplevelsen och jag är väl medveten om att extremsportsvärlden förmodligen använder denna typ av språk men det är irriterande för en gammal bitter 30-åring.
Presentationsmässigt är spelet stundtals sagolikt vackert utan att egentligen vara en grafisk tungviktare. Vissa texturer är ganska bleka och karaktärsdesignen överlag är i princip ickeexisterande. Men när jag står på toppen av ett berg och blickar ut över det fantastiska landskapet i solnedgången blir jag på riktigt hänförd. Att jag i nästa ögonblick kan kasta mig från en avsats och glida bara decimeter över marken i svindlande hastigheter gör bara det hela ännu bättre.
Steep har ett karriärsläge med utmaningar att låsa upp och klara av och även ett starkt flerspelarfokus och även möjligheterna att skapa mina egna tävlingar och utmaningar. Allt detta glömmer jag dock bort ganska snabbt. För mig handlar Steep inte om på förväg bestämda tävlingar eller om att låsa upp ny utrustning.
För mig handlar Steep om att skapa mina egna äventyr, att utforska platser som mig veterligen är oupptäckta, som bara jag vet om. Och när jag väl hittar dessa platser och har insupit dess magiska atmosfär kan jag spänna en träbit vid fötterna och kasta mig utför en klippa. Ubisoft har gjort open world-spel i flera år nu men Steep är nog det första spelet som verkligen förstår vad ”frihet” innebär.
Största +
Oslagbar atmosfär
Fartfyllt och varierat
Den öppna världen
Största –
Kameran ligger lite för nära min karaktär ibland
Min karaktär går plågsamt långsamt
Överdos av GoPro
Be the first to comment