Det är ingen hemlighet att jag är ett stort (STORT) fan av LEGO-spelen. Sedan LEGO Star Wars släpptes har TT Games för det mesta gått från klarhet till klarhet när de återskapat populärkulturella varumärken med LEGO-seriens traditionella humor. Även när de skapade något helt eget i LEGO City Undercover (som snart släpps till Xbox One) blev resultatet fantastiskt.
Nu är LEGO Worlds här, ett spel som förmodligen är den största avvikelsen från seriens traditionella upplägg hittills. Borta är de linjära banorna med högt omspelningsvärde och istället bjuds vi på ett betydligt friare upplägg där ett helt universum skall utforskas.
Spelet börjar med att jag som rymdfarare kraschar på en främmande planet och måste reparera mitt rymdskepp för att kunna ta mig därifrån. Detta görs inte helt oväntat med hjälp av seriens klassiska gyllene LEGO-bitar och jag måste få tag på tre stycken genom att utföra diverse uppgifter.
Det dröjer inte länge innan jag får tag på en rad olika verktyg som är tänka att hjälpa mig i min framfart. Allt jag ser i spelvärldarna jag besöker kan nämligen förändras, förstöras eller manipuleras på alla tänkbara sätt med dessa verktyg. Det första jag får tag på låter mig skanna in föremål, varelser och i princip allt annat så att de lagras i en stor databas. När jag gjort detta kan jag sedan börja tillverka kopior av allting.
Vill jag fylla en hel värld med grisar är detta inget problem. De andra verktygen låter mig kopiera hela byggnader, förändra terrängen eller till och med bygga precis vad jag vill, bit för bit. Genom upplevelsen guidas jag av skådespelaren Peter Serafinowicz och hans behagliga stämma. Det visar sig snabbt att Serafinowicz och hans säregna röst och sinne för humor är den perfekte vägvisaren och han bjuder på såväl nyttiga tips som riktigt underhållande skämt emellanåt.
Kampanjen, om man nu kan kalla den det, är ärligt talat inte särskilt mycket att hänga i granen i LEGO Worlds. Den finns mest till för att lära mig grunderna i spelet innan jag släpps lös på fri fot och jag upptäcker snart att jag har betydligt roligare med att bara besöka någon av de oändliga, slumpmässigt genererade världarna som finns i spelet. Där LEGO Worlds lyckas allra bäst är när det erbjuder en digital LEGO-låda och där jag kan släppa lös min kreativitet och skapa vad jag vill. Det är en upplevelse som väcker barndomsminnen på ett sätt som är svårt att beskriva för de som aldrig spenderat tid med att hälla ut alla LEGO-bitar på golvet och sedan spendera timmar med att leta efter de som behövs.
Där LEGO Worlds lyckas mindre bra är på det tekniska planet. Spelet är inte på något sätt ett grafiskt kraftpaket utan ser ut som tidigare LEGO-spel, varken mer eller mindre. Trots detta är laddningstiderna ofta väldigt långa och spelets bilduppdatering har en tendens att falla långt under vad som är acceptabelt och den gör det dessutom väldigt ofta. Att spelet emellanåt rullar i ett antal bildrutor som är ensiffrigt är inte på något sätt okej och det förstör faktiskt en hel del av upplevelsen.
Dessa problem i kombination med en trist kampanj håller tillbaka LEGO Worlds, trots att friheten som erbjuds är nästintill oslagbar. Det är ett spel med extremt höga toppar men även väldigt låga dalar och det känns som att det kanske hade behövt ett par extra månader av testande och utvecklande innan lansering för att få bukt med de tekniska problemen.
Å andra sidan är detta det enda spel jag vet där en astronaut kan spela saxofon och samtidigt få en fotbollsspelande Robin Hood att breakdansa. Det är inget att fnysa åt!
Största +
Oöverträffad frihet
Enorma mängder föremål att samla
Peter Serafinowicz
Största –
En lång rad tekniska problem
Kampanjen är medioker
Be the first to comment