Förra årets upplaga av DOOM visade en gång för alla att förstapersonsskjutare inte nödvändigtvis behöver vara militära, gravallvarliga och endast presenteras i fyra nyanser av brun. Det var och är fortfarande en frisk fläkt i genren som visar hur roligt man kan ha med en förstapersonsskjutare som inte tar sig själv på för stort allvar.
DOOM 2016 var dock inte på något sätt först ut med detta utan det har funnits flera titlar som försökt samma sak till varierande nivå av framgång. En av dessa titlar är Bulletstorm, som släpptes redan 2011. Nu har spelet putsats till och släppts till en ny generation i form av Bulletstorm: Full Clip Edition. Vissa spellägen har lagts till eller förändrats och grafiken har putsats till och förbättrats rejält. Är detta nog för att spelet skall kännas relevant sex år efter den ursprungliga lanseringen?
Bulletstorm följer den intergalaktiske legosoldaten Grayson Hunt och hans vänner (ordet ”vänner” bör dock användas med vissa restriktioner) när de kraschlandar på planeten Stygia efter att Hunt beordrat sin besättning att anfalla ett enormt rymdskepp styrt av deras fiende General Sarrano. Detta är ett beslut som Hunt fattar efter att ha svept ett stort antal flaskor alkohol vilket kan förklara varför ett litet rymdskepp tar sig an en intergalaktisk kryssare. Det hela slutar på ungefär samma sätt som om jag skulle anfalla en Star Destroyer från Star Wars med en Snowspeeder.
Väl nere på Stygias yta inser Hunt och hans cyborgkollega Ishi att planeten är bebodd av såväl groteska monster som galna infödingar och de ger sig ut på en resa för att ta sig från planeten så fort som möjligt och hoppas samtidigt på att ta kål på Sarrano.
Det som följer är en förstapersonsskjutare som tar galenskaper till en helt ny nivå. Tidigt i spelet får Hunt tag på ett särskilt armband som innehåller en energipiska som gör att han kan dra fiender emot sig, slunga dem i marken och mycket annat spännande. Detta armband betygsätter även Hunt på vad han gör, vilket är ett genomkorkat, men vansinnigt underhållande sätt att introducera Bulletstorms poängsystem. Hunt får nämligen mer poäng ju mer kreativ han är när det gäller att likvidera fiender. Att enbart skjuta dem är inte tillräckligt utan de skall helst piskas och dras emot honom samtidigt som de blir beskjutna och sedan sparkas genom luften in i en enorm kaktus som spetsar dem.
Och detta är ett av de första knepen man får lära sig i Bulletstorm.
Hela spelet genomsyras av en otroligt överdriven ”over-the-top”-mentalitet och en ”fuck you”-attityd som få andra spel vågar sig på. Det känns förvisso inte lika nytt och överraskande idag som det gjorde 2011 men det är ett bevis på att spelet faktiskt var före sin tid när det släpptes och att majoriteten av dagens förstapersonsskjutare fortfarande är på tok för allvarliga.
Dialogen är så pass fylld med svordomar och könsord att det snabbt blir tröttsamt men bortser man från detta är Bulletstorm: Full Clip Edition den bästa utgåvan av ett riktigt bra spel. Bland de nyheter som inkluderats utöver den nya grafiken är tidigare släppt DLC som nu är inkluderat från start och om du förhandsbokade spelet kan du även spela genom äventyret som självaste Duke Nukem. Från vad jag har hört från branschkollegor är detta tillskott dock inte värt pengarna då de flesta av Dukes repliker känns hämtade från hans egna spel.
På det stora hela är Bulletstorm: Full Clip Edition en riktigt trevlig bekantskap, eller snarare ett kärt återseende. Att det säljs till fullpris kan ses som en smula fräckt men det är likväl en underhållande förstapersonsskjutare som idag, sex år efter lanseringen, faktiskt fortfarande lyckas kännas nyskapande. Bara det gör det värt din uppmärksamhet.
Största +
Fyllt till bristningsgränsen av kreativitet
Oväntat medryckande berättelse
Härligt fånig pubertal humor
Största –
Fullpris sex år efter lanseringen
Ibland lite väl mycket av den härligt fåniga pubertala humorn
Be the first to comment