Inledningen av Sniper: Ghost Warrior 3 känns som tagen ur en B-actionfilm. Inte en charmig B-action från 1980-talet utan en modern B-film som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Huvudkaraktären Jon introduceras tillsammans med sin bror och tillsammans är de ett par soldater som är så coola att klockorna stannar och så hårda att de verkar käka kol och skita diamanter. Samtidigt verkar de inte vara överdrivet förtjusta i varandra utan byter förolämpningar i en rasande fart.
Under spelets prologuppdrag pressar utvecklarna in så mycket bakgrundshistoria hos dessa två ärligt talat ganska osympatiska karaktärerna att jag nästan blir yr. Det handlar om forna kärlekar, nuvarande relationer, religiös tro, tidigare uppdrag och allt däremellan. Det känns som att utvecklarna velat berätta för mycket på för lite tid. Samtidigt levereras det hela av ganska undermåliga röstskådespelare och själva manuset är ännu värre.
Behöver jag klargöra att Sniper: Ghost Warrior 3 inte lämnar något särskilt bra första intryck?
Efter det inledande uppdraget iklär jag mig Jons skor igen, denna gång är han på plats i Georgien med två uppdrag: Att destabilisera den ondskefulla armé som i princip tagit över hela landet och samtidigt hitta information kring sin numera försvunne bror. För att göra detta behöver Jon genomföra en rad uppdrag, vars slutmål alltsom oftast handlar om att sätta en höghastighetskula mellan ögonbrynen på en elak östeuropé.
Mellan dessa uppdrag kan han även ta kontroll över fienders utposter, hjälpa den lokala motståndsrörelsen och lite annat smått och gott, allt detta i en stor öppen spelvärld. Om du tycker att upplägget påminner en del om Far Cry är du inte ensam och det står tidigt klart att utvecklarna har plockat en hel del inspiration från Ubisofts spelserie. Detta behöver dock inte vara något negativt då det finns betydligt sämre inspirationskällor.
Det som slår mig tidigt är dock en känsla av att den öppna spelvärlden egentligen inte behövs. Den får sällan agera något mer än transportsträcka mellan uppdragen och det finns egentligen ingenting som får mig att vilja utforska kartan annat än för att hitta den snabbaste vägen till nästa uppdrag. Sniper: Ghost Warrior 2 var en extremt linjär och tråkig upplevelse men det känns som att utvecklarna har överkompenserat denna gång och istället skapat en stor spelvärld men glömt fylla den med intressanta saker att göra.
Jag tycker det är synd att Sniper: Ghost Warrior 3 dras av alla dessa problem för när det väl fokuserar på sitt starkaste kort, själva krypskyttet, är det nämligen inte bara bra, det är väldigt bra. Känslan av att vila på en bergssats och med hjälp av sitt kikarsikte sakta men säkert eliminera en fiendesoldat efter den andre utan att någon upptäcker mig är intensivt, spännande och fantastiskt underhållande.
Att utvecklarna har jobbat hårt med vapen- och kulfysiken är uppenbart då jag behöver justera mitt sikte beroende på avstånd, ha vinden i beräkning och jag måste även försöka avgöra om det är värt att knäppa ännu en vakt innan den patrullerande truppen kommer eller om jag ska vänta. Tålamod är sannerligen en dygd i Sniper: Ghost Warrior 3 och under sina bästa uppdrag kan jag se utvecklarnas ambitioner förverkligas på bästa möjliga sätt.
Därför är det helt förbluffande hur stor del av spelets uppdrag som inte bara uppmuntrar användandet av andra vapen men som även tar ifrån mig krypskyttegeväret helt och hållet. Dessa uppdrag försöker anamma känslan från Call of Duty men misslyckas fatalt och blir mest tråkiga, utdragna och onödiga. Då börjar jag genast längta till nästa möjlighet att leka osynlig jägare som skördar mina offer ur skuggorna.
Jag bör också ta upp elefanten i rummet, nämligen spelets laddningstider. Du som läser detta har säkerligen redan hört om hur det tar nästan fem minuter att ladda upp spelet vid dess inledning och detta är sant. Jag har flertalet gånger klockat hur lång tid det tar innan jag är igång och kan spela och varenda gång har timern stannat på drygt fyra och en halv minut. Detta är inte på något sätt acceptabelt men med tanke på vad jag får i utbyte är det nästan värt det.
Efter den inledande laddningstiden kan jag nämligen snabbresa över kartan, ladda in filmsekvenser eller börja om efter att jag har dött på ett fåtal sekunder. Det hela rör sig om en avvägning kring vad du föredrar? Att få vänta en jämnare period inför varje nytt moment eller att ha en lång väntan från start och sedan ingen alls?
Jämfört med sin föregångare är Sniper: Ghost Warrior 3 ett fenomenalt spel. Jämfört med liknande titlar på marknaden känns det dock fortfarande som att utvecklarna försöker hitta rätt formula till spelet. Spelmekaniken är i grund och botten fantastisk men den öppna spelvärlden gör att upplevelsen tappar fokus och mest känns spretig. Detta i kombination med manuset och röstskådespelarna gör att det är svårt att ge en varmhjärtad köprekommendation till spelet.
Spelet blir dock bättre och emellanåt skiner det till rejält. Detta är stunderna då jag släpper kopplingen till modern B-action och istället för tankarna till charmig B-action från 1980-talet och då har jag faktiskt väldigt roligt med Sniper: Ghost Warrior 3.
Största +
Briljant snipingmekanik
Har flera riktigt bra idéer
Största –
Dåligt manus
Tråkig spelvärld
Stereotypt karaktärsgalleri
Be the first to comment