Efter de vansinnigt stora framgångarna med att ta Ghost Recon-serien till en öppen spelvärld i Wildlands var inte en enda människa överraskad när uppföljaren Breakpoint utannonserades. Nu är Breakpoint här och för att sticka ut från föregångaren ligger större fokus på utsatthet och ensamhet. I övrigt är Ubisoft-formeln densamma men frågan är om det räcker?
Jag har i ärlighetens namn haft något större problem med att Ubisoft de senaste åren implementerat ett snarlikt upplägg i alla sina stora spelserier. Far Cry, Watch Dogs, Assassin’s Creed och Ghost Recon fokuserar alla på stora öppna spelvärldar, sprängfyllda med uppdrag, samlarobjekt och hemligheter. Formeln har fungerat väl, framförallt med de två senaste delarna i Assassin’s Creed-serien som varit fullkomligt fenomenala. Med detta i åtanke hoppades jag på att kreativiteten hade smittat av sig även till Breakpoint.
Det hela börjar lovande, när min trupp Ghost-soldater blir nedskjutna på väg till ön Auroa för att utreda vad som hänt med ett sänkt kryssningsfartyg. Det dröjer inte länge innan en f.d Ghost vid namn Cole Walker (spelad av Jon Bernthal, känd från The Walking Dead och The Punisher) visar sig vara mannen bakom det hela. Han har tillsammans med sina elittrupper tagit kontroll över hela ön och använder teknik från företaget Skell för att hålla invånarna och alla andra på ön i ett järngrepp.
Som en av få överlevande Ghosts är det upp till mig att sätta stopp för detta, naturligtvis. Efter ett inledande uppdrag på egen hand anländer jag till en hemlig bas på ön som sedan blir utgångspunkten för resten av äventyret. Här kan jag acceptera uppdrag från olika faktioner på ön, jag kan uppgradera eller köpa vapen och jag kan slå mig samman med andra spelare online. Det sistnämnda är värt att lägga lite fokus på då Breakpoint precis som föregångaren är byggt med co-op i åtanke.
Faktum är att jag denna gång inte ens har några AI-kamrater med mig om jag väljer att spela solo. Detta är en rejäl besvikelse då jag i ärlighetens namn sällan spelar online med andra utan föredrar att spela själv. Jag har en drönare med mig som kan hjälpa till med saker som sync shots och annat men det blir inte riktigt samma sak. Ubisoft har lovat att lägga till AI-partners vid ett senare tillfälle men att de ens plockats bort överhuvudtaget känns som ett snedsteg.
De tillfällen då jag har upplevt spelet med en vän har dock varit väldigt underhållande och det har varit väldigt smidigt att koppla ihop mig med någon annans spel och kaos har därefter uppstått i vanlig ordning. Breakpoint blir faktiskt en betydligt bättre upplevelse med en eller flera vänner online.
Och det är tur att onlineläget finns för efter några timmars spelande upptäcker jag att Breakpoint i övrigt faktiskt är ganska tråkigt. Förutom utmattningssystemet finns det få egentliga nyheter som verkligen sticker ut jämfört med föregångaren, grafiskt sett ser det ut ungefär som 2017-titeln och berättelsen är inget att hänga i granen. Jon Bernthal är inte helt överraskande den enda som levererar sina repliker utan att totalt spela över och Walker visar sig snabbt vara spelets enda intressanta karaktär.
Men det största problemet med Breakpoint är att i princip allting känns som välbekant skåpsmat. Uppdragsdesignen, kartan och samlarföremålen känns igen från tidigare Ubisoft-spel där de har gjorts på bättre sätt än här. Stundtals känns Breakpoint som ett spel i Just Cause-serien där man plockat bort alla element av over the top action och bara lämnat ett grått, trist skal.
Assassin’s Creed: Odyssey är förmodligen det spel från förra året jag spenderat mest tid med och samma sak gäller Origins från året innan. Där har Ubisoft visat prov på rejäl kreativitet och en vilja att leka med upplägget i sina spelserier men här har de snarare byggt ett spel i sömnen. Upplevelsen blir aldrig direkt dålig och från vad jag har upplevt är det befriande fritt från störande buggar och liknande men glädjen finns inte riktigt där. När jag spelar vidare gör jag det för att jag måste, inte för att jag vill.
Lägg till ett onödigt krångligt menysystem, ständiga irriterande drönar-attacker och en fiende-AI som växlar mellan dum och korkad så har du en upplevelse som inte gör något större intryck. Under en sekvens sköt jag ned en fiendetrupp på fyra soldater på en stor väg. Sekunderna efter att de föll till marken kom en ny grupp fiender och körde förbi med bil. De reagerade inte på sina fallna kamrater utan tutade vidare som om inget hade hänt. En halvminut senare kom en ny trupp som patrullerade till fots. Inte heller de reagerade. I andra fall har jag bokstavligt talat tryckt upp min drönare i ansiktet på fiender utan att de så mycket som blinkar.
Nej, Ghost Recon Breakpoint blev inte den evolution för serien som jag hade hoppats på. Utmattningssystemet och nya upplägget med rankad utrustning är intressant i teorin men de används inte på något minnesvärt sätt. Spelet tar inga direkta kliv bakåt men det står och stampar på samma ställe som tidigare, vilket i mina ögon är minst lika illa. Om serien får en ny chans hoppas jag att Ubisoft tar sig i kragen och verkligen anstränger sig för att göra något nytt och minnesvärt.
Största +
Jon Bernthal
Smidig onlineupplevelse
Min drönare har inte batteri som en klockradio längre utan räcker länge
Största –
Den konstanta känslan av ”been there, done that”
Grafiskt föråldrat
Stor värld som känns helt identitetslös
Be the first to comment