Med tanke på att Call of Duty-serien varit en årligt återkommande företeelse sedan 2005 är det inte konstigt att utvecklarna börjat snegla tillbaka på sin egen historia då äldre titlar börjar närma sig retro-klass. För två år sedan återvände serien till Andra Världskriget och i år är det dags för seriens skapare Infinity Ward att återvända till Modern Warfare-titeln.
Det rör sig inte om någon fortsättning på den ursprungliga Modern Warfare-trilogin utan detta ses mer som en nystart som hoppas göra samma sak som Call of Duty 4: Modern Warfare gjorde för tolv år sedan. Fokus ska ligga aningen mer på realism och försök att spegla verklighetens konflikter med alla hemskheter de innebär. Inga exo-dräkter den här gången och inga rymdstrider.
Tack och lov innebär detta även att vi får en enspelarkampanj denna gång. Detta var något som saknades i förra årets Black Ops 4 och det var en rejäl tabbe att utesluta det i mina ögon. Denna gång får vi dock en kampanj som hoppar över delar av världen då våra spelbara karaktärer är på jakt efter stulna kemiska vapen och försöker förhindra en rad olika terrorattentat.
Kampanjen är en av de bättre Call of Duty gett oss på flera år men den är inte helt utan snedsteg. Stora delar av spelet utspelas i ett fiktivt land i mellanöstern där amerikanska trupper är involverade och det finns en ganska obehaglig underton av rasism i flera händelser och repliker i spelet. En amerikansk officer säger vid ett tillfälle att ”De goda ser ut som de onda här”. Var det verkligen inte någon som reagerade på denna replik under utvecklingen eller är amerikaner verkligen så Gung-ho som de framställs i spelet att ingen tänkte på det? Ett annat problem är den brittiske spelbara karaktären som ofta uttrycker sitt missnöje över att behöva följa regler i kampen mot terrorism.
Utöver detta försöker Infinity Ward fortfarande toppa chock-faktorn som uppdraget ”No Russian” gav i Modern Warfare 2. Denna gång görs det genom att jag får bevittna terrorattacker, min karaktär utsätts för waterboarding och vid ett tillfälle får jag kontrollera en ung flicka som tvingas se sina föräldrar dö och kort därefter måste ta sig an en karikatyriskt ond rysk soldat på egen hand.
Så det finns helt klart problem med kampanjen men samtidigt finns det många minnesvärda sekvenser. När en grupp soldater ledda av seriens ikoniske Captain Price (som den här gången fått en make over och mer påminner om Kapten Haddock från Spielbergs animerade Tintin-film) måste infiltrera ett bostadshus i Camden Town i London är spänningen på högsta nivå. Det finns även en rad andra intensiva sekvenser som jag helst inte avslöjar.
Call of Dutys dunkande hjärta har dock länge varit Multiplayer för de flesta och även här har utvecklarna kikat bakåt för att komma framåt. Fokus har skiftat till en mer taktisk upplevelse och spelets kartor är designade med så många föremål och byggnader att det är snudd på omöjligt att undvika ett gömställe vart jag än befinner mig.
Detta leder så klart till att så kallade campers kan finnas i princip vartsomhelst och spelet verkar stundtals uppmuntra spelare att hitta ett bra gömställe och vänta på villebråd där. I klassisk COD-anda kan jag bli skjuten, respawna och bli skjuten igen med ett par sekunders mellanrum. Det är en sann Call of Duty-upplevelse, på gott och ont.
Det nya spelläget Ground War är seriens försök att ta sig an Battlefield och här ökar spelarantalet till 64 delat i två lag. Det må kännas storskaligt men det blir aldrig lika medryckande som i DICE:s konkurrerande serie. Flerspelarläget har dock mängder av positiva egenskaper som avsaknad av säsongspass som delar spelarbasen och möjligheten att spela online med andra konsoler, vilket är otroligt välkommet. Systemet för att skräddarsy mina olika vapen är även det otroligt välgjort och vanebildande.
Nya Modern Warfare tar efter originalet när det kommer till presentationen också. Det första Modern Warfare pressade gränserna för vad serien kunde åstadkomma och även här får vi en presentation som på Xbox One X ser fullkomligt fenomenal ut. Även ljudbilden är smått enastående och Modern Warfare är en fröjd för såväl öga som öra.
De som redan är sålda på Call of Duty kommer definitivt köpa denna utgåva oavsett vad recensioner säger men faktum är att Modern Warfare är en lyckad reboot (ett uttryck som används med en nypa salt) av den kanske bästa sidoserien under Call of Duty-flaggan. Återgången till en ordentlig kampanj, ett flerspelarläge som inte drar sig för att skaka om i grunderna och ett trevligt men lite fattigt samarbetsläge gör det till en av de bättre delarna på senare år.
Största +
Presentationen är fantastisk
Camden Town-uppdraget
Flera nyheter i flerspelarläget
Största –
Krystade försök att chocka
Vissa rasistiska undertoner i dialogen
Vad har de gjort med Captain Price?!
Be the first to comment