Som ett livslångt fan av Dragon Ball (okej, inte ”livslångt” kanske men väl 20+ år) har jag slukat de flesta spel baserat på Akira Toriyamas universum med hull och hår. Många har varit fokuserade på seriens många slagsmål mellan övermäktiga, gudalika krigare men inte många delar har gått in för att verkligen återberätta mangan och animens berättelse fullt ut.
Nu är Dragon Ball Z: Kakarot här och gör just detta. Vi får en återberättelse av i princip hela Dragon Ball Z-sviten med alla delar av berättelsen. Visst är många ganska rejält komprimerade men det är ändå ett mäktigt åtagande från utvecklarnas sida. Jag själv hade personligen föredragit ett spel som gör samma sak med mangans första 12-13 volymer, som följer hjälten Son-Goku som barn men hela Z-sviten med vår hjälte i vuxen ålder är minst lika välkommet.
Många av delarna lär kännas bekanta även för mer flyktiga fans. Vi får möta Piccolo, Androiderna, Cell och Boo, ett gäng klassiska skurkar som står sig som några av popkulturens bästa. Vi har fått uppleva deras möten med Son-Goku flera gånger men här får vi alltså följa dem alla genom ett riktigt massivt actionrollspel.
Förutom spelets oväntat djupa och underhållande strider går en stor del ut på att utforska öppna världar, plockade direkt från seriens universum. Runt om i världen kan Son-Goku och hans vänner stöta på fiender, samla XP och levla upp som ett tvättäkta RPG. Förmågor förbättras och utvecklas, föremål samlas och sidouppdrag genomförs. Överlag är det en trevlig gameplay-loop som håller mig sysselsatt och intresserad genom hela spelet.
Eftersom det är ett Dragon Ball-spel bjuds det givetvis på en lång rad otroligt spektakulära fighter mot en minst lika lång rad ikoniska fiender. Strider mot Raditz, Frieza och Cell återskapas med fantastisk detaljrikedom och är fyllda av energistrålar, vrålande och knytnävar i solar plexus. Allt är som det ska i Dragon Ball-universumet med andra ord. Stridssystemet är lätt att komma in i men erbjuder gott om utmaning genom spelets gång. En blandning av närstrider, energiklot och specialattacker ger något av ett sten-sax-påse-upplägg som gör att jag aldrig riktigt tröttnar på striderna.
Ska man se till någon negativ aspekt med Kakarot är det att kontrollen under utforskningssekvenserna inte är helt i topp. Den känns inte alltid helt exakt och när Goku börjar springa händer saker väldigt fort och det blir svårt att navigera med finess. Musiken lämnar också en del att önska, bortsett från det magnifika öppningsspåret som perfekt fångar känslan av animens introlåt.
Dragon Ball Z: Kakarot är en titel som fans av Dragon Ball med största sannolikhet kommer att svälja med hull och hår. Det är ett otroligt matigt äventyr fullproppat med fan service, episka strider och mer vrålande än på en Black Metal-konsert. Har du minsta intresse av Dragon Ball är du skyldig dig själv att kolla in denna titel.
Största +
Det bästa försöket att samla hela Dragon Ball Z-berättelsen i ett enda spel
Djupt stridssystem
Härlig presentation
Största –
Blek musik
Kontrollen är inte helt på topp hela tiden
Be the first to comment