Project CARS-serien har sedan den gjorde entré jobbat hårt för att etablera sig som en tvättäkta racingsimulator, något som kan konkurrera med titlar som Asetto Corsa och iRacing. Utvecklarna hos Slightly Mad Studios har dock aldrig träffat riktigt mitt i prick och även om spelen har varit högst njutbara har det alltid känt som att något saknas. Nu är den tredje delen här och utvecklarna har försökt att åtgärda detta genom flera radikala förändringar som med facit i hand gjort spelet mycket bättre.
Det dröjer inte många sekunder in i mitt första lopp innan jag börjar märka av skillnaden. Utvecklarna har nämligen valt att frångå simulatorupplägget i stor utsträckning och har istället gjort kontrollen och upplägget betydligt mer arkadinriktad. Tänk mer Forza och mindre Dirt Rally och jag känner omedelbart att detta varit ett steg i helt rätt riktning.
Bilarna är betydligt lättare att kontrollera utan att det blir för simpelt och spelet känns överlag mer förlåtande än sina föregångare. Samtidigt finns det ett stort urval av bilar och banor i vanlig ordning, precis som möjligheter att uppgradera och designa mina favoritbilar efter tycke och smak. Jag får stundtals känslan av att jag spelar antingen ett äldre Forza eller Gran Turismo när jag inledningsvis får nöja mig med det som i princip är en vanlig personbil att tävla med. Inom kort har jag dock kunnat antingen uppgradera min bil eller köpa en ny för att få till en riktig best till kärra som kan göra processen kort med motståndet.
Att säga att Project CARS 3 skulle vara en nyskapande racingtitel är med andra ord en överdrift. Spelet innehåller i princip ingenting som inte redan har gjorts i andra spel och ofta har det dessutom gjorts bättre. Med det sagt finns det ändå en rejäl dos charm i spelet som är svår att motstå. Utvecklarna har kanske varit tvungna att kompromissa när det kommer till att skildra racing så realistiskt som möjligt men i och med denna ändring verkar det ha smugit sig in betydligt mer glädje i projektet.
Project CARS 3 är helt enkelt roligare att spela än de två föregångarna, på alla tänkbara sätt. Det är läckert, flyter bra och med undantag för några otroligt frustrerande race är det betydligt mer lättillgängligt på bästa tänkbara sätt. I jakten på förändring har utvecklarna landat i något som är varken en renodlad arkadracer eller en stenhård simulator. Det närmaste jag kan komma på för att beskriva Project CARS 3 är en hardcore arkadracer. Det är ett spel som inte tillåter alltför många misstag av föraren men som samtidigt inte säger att loppet är kört bara för att du spenderade en mikrosekund utanför väggrenen.
Project CARS 3 är långt ifrån ett perfekt spel, det saknar den polering som de högst rankade konkurrenterna har och uppgraderingssystemet är stundtals lite för omfattande för sitt eget bästa. Men jämfört med sina två föregångare känns det som att utvecklarna till slut har kommit på vad Project CARS-serien borde vara. Spelet har hittat sin identitet och om teamet fortsätter på samma spår så kommer jag stå i Pole Position för att se vad de hittar på härnäst, särskilt nu när nya konsoler står och väntar bara runt hörnet.
Största +
En rejäl avstickare från föregångarna
Betydligt mer lättillgängligt
Största –
Att få varvtiden icke godkänd för att en annan förare prejar mig av vägen är fortfarande otroligt orättvist
Be the first to comment