Scarlet Nexus

Sedan Scarlet Nexus utannonserades har jag varit nyfiken på titeln. Den bisarra fiendedesignen kombinerat med en otrolig animeestetik lockade mig direkt och jag har ivrigt inväntat spelets ankomst. Nu när det äntligen har släppts har jag snudd på försummat alla andra spel för att lägga mitt fokus på just denna titel. Med facit i hand kan jag glatt meddela att det var helt rätt beslut.

Scarlet Nexus utspelas långt (långt) in i framtiden, där delar av mänskligheten har fått tillgång till större del av hjärnans kapacitet och på så sätt har de lyckats utveckla en rad olika förmågor som telekenisi, pyrokinesi, klärvoajans och allt däremellan. De som visar prov på de mest kraftfulla förmågorna rekryteras i ung ålder till OSF-programmet för att tränas till soldater. Därefter tvingas de bekämpa ”Others”, ett mystiskt hot som manifesterats i världen och som har lämnat stora delar av den i ruiner.

I spelets inledning får jag välja mellan två karaktärer: Yuito Sumeragi och Kasane Randall. De har båda telekinesiska krafter men de skiljer sig från varandra till viss del. Från början trodde jag att den enda skillnaden var just karaktärernas olika förmågor men det visar sig röra sig om två olika kampanjer som förvisso är ganska lika varandra emellanåt men som samtidigt ger två helt olika perspektiv på de händelser som sker genom den 25-30 timmar långa berättelsen.

Yuito och Kasane ansluter sig till OSF samtidigt, Yuito med sin bästa vän Nagi och Kasane med sin syster Naomi. Under spelets första kapitel följer vi karaktärerna när de inleder sina karriärer som OSF-soldater men det dröjer inte länge innan saker och ting tar flera rejäla vändningar som jag ärligt talat inte hade väntat mig. Runt kapitel 3 och 4 ställs allting på sin spets och spelet tar en helt annan riktning, vilket är en riktigt trevlig överraskning.

Om du på förhand vet att spel med extrema mängder anime-tematik lämnar dig med avsmak bör du förmodligen titta åt ett annat håll. Det finns en anledning till att spelet redan nu har fått en helt egen animeserie och spelet innehåller allt man kan förvänta sig, från vänner som blir fiender och tvärtom, dramatiska uppoffringar och naturligtvis en hel del missförstånd som hade kunnat undvikas helt om karaktärerna bara öppnat munnen och sagt vad de tycker/känner.

Och jag älskar varenda ögonblick.

Utöver detta kan du lägga till en av de mest intressanta stridssystem som jag har upplevt på väldigt länge. Det är inget revolutionerande egentligen men sättet det implementeras gör att jag även efter närmare 50 timmar med spelet fortfarande njuter av varenda konfrontation, oavsett om jag möter en vandrande mördarblomkruka med kvinnoben och högklackat eller något ännu mer förvridet och förvirrande. Blandningen av närstrider och telekinesiska krafter har en perfekt balans och möjligheten att koppla ihop spelkaraktärens sinne med en av stödkaraktärerna för att på så sätt ta del av deras förmågor gör att jag hela tiden experimenterar med olika kombinationer mot olika typer av fiender.

Mellan spelets uppdrag får jag möjlighet att spendera tid med det breda karaktärsgalleriet i sekvenser som närmast kan beskrivas som något plockat direkt från Persona-serien, vilket aldrig är något negativt. Det bjuds på en rejäl dos av tonårsdrama naturligtvis men på något sätt lyckas utvecklarna få det att kännas som en given del av narrativet hela tiden.

Om jag ska hitta något att gnälla på är det möjligtvis att vissa miljöer kanske återanvänds en smula för ofta och att musiken inte är fullt lika minnesvärd som övriga delar av presentationen. Bortsett från detta har vi ett spel som på Xbox Series X flyter i 4K-upplösning i 60 bildrutor per sekund vilket ger en otrolig audiovisuell upplevelse, särskilt då allt från miljödesign till karaktärernas animationer är fantastiska.

Jag må ha varit väldigt nyfiken på Scarlet Nexus innan det släpptes men jag trodde inte att jag skulle bli fullt så här golvad av titeln. Det är ett otroligt välgjort actionspel med starka RPG-inslag, karaktärer som är lätta att tycka om och en värld som är värd att utforska. Jag skulle rentav vilja påstå att det så här halvvägs genom 2021 är mitt personliga Game of the Year. Om detta faktum kvarstår vid årsskiftet återstår att se men utmanarna har en rejäl match framför sig.