Psychonauts 2

Det första min treåriga dotter sa när hon såg mig spela Psychonauts 2 var: ”Titta en groda!”. Vad som följde var en spelsession där dottern kommenterade varenda rörelse huvudkaraktären Razputin Aquato tog sig an, till exempel: ”Nu hoppar grodan”, ”Titta så grodan springer” och så vidare. Behöver jag tillägga att detta bidrog med en enorm mängd humor till spelupplevelsen? Så varför nämner jag detta, kanske ni undrar? Jo, det gör jag för att understryka att även om min dotters shoutcasting skapade ett leende på mina läppar hade det egentligen inte behövts. Psychonauts 2 är nämligen ändå en av årets bästa och mest underhållande spelupplevelser.

Psychonauts 2 inleds nästan omedelbart efter händelserna i originalspelet och VR-spinoffen Rhombus of Ruin och vi kastas in i ett nytt äventyr med Raz och hans vänner. Om du inte har spelat tidigare delar (eller, som jag inte har spelat originalet på över tio år) kan det vara lite knepigt att hänga med i exakt vad som pågår inledningsvis men så snart den första nivån är avklarad börjar saker och ting falla på sin plats och det blir betydligt enklare att följa berättelsen.

Raz och hans vänner anländer till Psychonauternas högkvarter där Raz själv utan varken pompa eller ståt förpassas till organisationens praktikantprogram och skickas till postrummet. Väl där dröjer det bara minuter innan han snubblat in i ett pågående mysterium rörande en dubbelagent hos Psychonauterna och sedan är det full fart som gäller under äventyrets dryga 15 timmar.

Utöver återkommande ansikten som Milla, Sasha och flera andra introduceras en lång rad nya karaktärer som alla omedelbart charmar sig in i mitt hjärta med sina starka personligheter och fantastiska design. Gruppen av andra praktikanter tillhör höjdpunkterna och de bjuder på många av spelets största skratt. Även Raz cirkusfamilj dyker upp och sätter käppar i hjulen för vår hjälte på sitt egna sätt, trots att de egentligen bara är där för att stötta honom.

Spelet följer upplägget i originalet ganska troget samtidigt som det introduceras en rad nya idéer. Samlande av kort finns kvar, tillsammans med Razputins olika krafter, som kan uppgraderas på flera olika sätt. Plattformshoppandet får nya dimensioner med hjälp av nya förmågor som öppnar upp för ännu större nivåer och tonvis av gömda hemligheter.

Striderna i spelet är nog den enda egentligen svaga delen, då de känns lite för simpla och opolerade. Detta gäller dock inte spelets många bossar, som alla är utsökt designade och vansinnigt underhållande. För detta kan vi tacka utvecklarna hos Double Fine, som i ärlighetens namn verkar vara spelbranschens mest kreativa hjärnor.

Psychonauts 2 är nämligen så fullkomligt perfekt designat att jag häpnas lite över varje ny nivå jag besöker. Kreativiteten bubblar över i varenda millimeter av spelvärlden och allting har placerats på exakt rätt plats. Pusslen är magiska, striderna är som tidigare nämnt lite trista men funktionella och sättet spelet involverar Raz och hans förmågor är fantastiskt.

I ärlighetens namn är det svårt att göra spelets design rättvisa i text och jag rekommenderar er att helt enkelt spela spelet så fort ni bara kan. Det är inte bara de senaste årens bästa tredimensionella plattformsspel, det är ett av årets bästa spel alla kategorier.

Digital recensionskod för spelet har tillhandahållits av Microsoft. För mer om vår recensions/betygspolicy, se https://www.xboxbloggen.se/betygspolicy/