Life is Strange: True Colors

Life is Strange-serien har genom åren ryckt med spelare på en rad indiepop-doftande, känslomässiga bergochdalbanor. När den första delen släpptes hyllade jag det som det årets bästa spel och det står sig än idag som en av de mest känslostarka spelupplevelser jag någonsin upplevt. Jag hoppade av någon anledning över uppföljaren men Before the Storm var även det en stark upplevelse. Nu kommer Life is Strange: True Colors är det Deck Nine, studion bakom Before the Storm som kliver in i utvecklarskorna igen. Fortsätter seriens traditionellt höga klass även den här gången?

Alex Chen har ett problemfyllt förflutet. Efter att ha bollats runt i olika fosterhem under större delen av sin ungdom på grund av diverse ”incidenter” verkar det till slut som att saker och ting börjar vända för henne. Hon har rest till den sömniga bergstaden Haven Springs i Colorado för att återförenas med sin storebror Gabe. Här hoppas syskonen på att kunna bygga ett nytt liv tillsammans en gång för alla.

Lyckan blir dock kortvarig då en fruktansvärd tragedi slår småstadsidyllen i spillror. En sprängningsolycka i bergen gör att Gabe omkommer (detta har avslöjats i majoriteten av spelets marknadsföring så det är ingen egentlig spoiler) och Alex vägrar acceptera det hela som endast en tragisk olycka. Hon känner på sig att något annat lurar under ytan i Haven Springs och hon bestämmer sig för att gräva i det hela för att hitta orsaken bakom Gabes död.

Likt tidigare protagonister i Life is Strange har Alex nämligen särskilda egenskaper som många skulle kalla ”övernaturliga”. Alex har förmågan att se människors aura och hur deras känslor påverkar dem. Om en person upplever tillräckligt starka känslor som till exempel skräck, glädje eller sorg kan Alex ta sig in i personens psyke för att dela känslan och i vissa fall även förändra den och det som ligger till grund för den.

Med hjälp av denna förmåga börjar Alex nästla sig in i liven hos människorna i Haven Springs och hon möter en lång rad olika karaktärer, varav flera visar sig dölja flera hemligheter. Vi möter Gabes bästa vän Ryan och hans pappa Jed, som är en lokal hjälte efter en gruvolycka. Ryan är ett av två potentiella kärleksintressen för Alex och det andra är Steph, stadens lokala radio-DJ som fans av Before the Storm säkerligen känner igen.

Berättelsen och de dramatiska vändningarna spelas ut på ett sätt som inte känns obekant för fans av serien och även om spelet har släppts i sin helhet den här gången är det likväl uppdelat i tydliga kapitel där alla avslutas med någon form av dramatiskt avslöjande eller twist, följt av statistik som visar hur du har gjort spelets val jämfört med andra.

Det är tydligt att utvecklarna har tagit flera rejäla kliv upp gällande presentationen jämfört med tidigare delar. De stela animationerna från föregående spel i serien är som bortblåsta och karaktärerna känns överlag lite mindre stiliserade än de har varit förr. Soundtracket består inte helt oväntat av en lång rad indiepopband som jag själv aldrig har hört talas om men det passar spelets ton perfekt.

Det finns en del transportsträckor genom spelets gång och vissa karaktärer kommer snubblande nära karikatyr-facket emellanåt men överlag är True Colors en otroligt medryckande berättelse med starka personligheter, fantastiska röstskådespelare och en tät stämning som stundtals känns som lika delar Twin Peaks och Dawson’s Creek. Om det inte är en kombination som tilltalar dig kan jag inte göra så mycket men personligen är det ljuv musik för mina öron. Ljuv, indiepopmusik.