Innan 2014 var Marvels intergalaktiska superhjälte-team Guardians of the Galaxy förpassade till mer obskyra delar av serietidningsvärlden. Sedan kom James Gunn och gjorde Star-Lord, Drax och alla de andra till popkulturella ikoner med sin filmatisering av serien, som bjöd på en ny konstellation av Guardians-gänget.
Med tanke på karaktärernas omåttliga popularitet var det bara en tidsfråga innan Guardians skulle få sig ett alldeles eget spel och nu är det här. Det lånas friskt från tidigare nämnda filmatisering men till skillnad från förra årets Avengers-spel har utvecklarna gjort tillräckligt många unika val för att särskilja sig från filmen. Star-Lord behåller lite av mentaliteten från Chris Pratt-tolkningen men har ändå tillräckligt mycket egen personlighet för att kännas unik. Gamora är betydligt närmare sin serietidningsversion än filmvarianten och så vidare.
Utvecklarna har också haft den goda smaken att göra detta till ett renodlat singleplayer-spel, utan co-op, flerspelarläge eller ”game as a service”-upplägg och detta är jag evigt tacksam för. Jag är och kommer alltid vara en förkämpe för de renodlade singleplayer-spelen och Guardians of the Galaxy levererar precis detta.
I spelets inledning är vår brokiga skara hjältar ute på ett mer eller mindre icke tillåtet äventyr i en av galaxens avspärrade zoner. De letar efter ett monster att leverera till samlaren Lady Hellbender. Inte helt oväntat går saker och ting inte riktigt som planerat och Guardians-gänget finner sig snart i förvar hos den intergalaktiska polisen Nova Corps. De drar på sig en rejäl skuld och har ont om tid på sig för att tjäna in pengarna de behöver för att undvika fängelse och därefter följer en fartfylld resa genom universum i rollen som Star-Lord.
Utvecklarna har nämligen valt att endast ha Peter Quill som spelbar karaktär, istället för att låta oss hoppa mellan de olika hjältarna. Inledningsvis kan det kännas aningen begränsande men de andra karaktärerna implementeras på en rad smarta sätt genom att låta dem assistera Star-Lord i såväl strid som under utforskandet av spelets nivåer. Valet gör också att det blir en tydligare röd tråd genom berättelsen, som visar sig vara spelets kanske starkaste kort.
Vi får glimtar av Peters liv på jorden innan han blev bortförd till yttre rymden och under den otroligt välskrivna och underhållande dialogen med de andra i teamet får vi veta mer om såväl hans som de andras bakgrunder. Det ständiga käbblandet mellan karaktärerna är vansinnigt roande och lockar till många skratt genom det 10+ timmar långa äventyret. Min personliga favorit sker ganska tidigt i spelet där Rocket tar Star-Lord åt sidan för att leverera ett ”tungt besked”, mer än så avslöjar jag inte.
Striderna i sig är också väldigt underhållande där Star-Lord nyttjar sina jet-stövlar och pistoler på diverse kreativa sätt. Kombinerat med de andra karaktärernas olika specialförmågor händer det saker precis hela tiden och även om det ibland kan bli lite svårt att hålla koll på exakt vad som pågår är det konstant underhållande.
På Xbox Series X rullar spelet i 60 bildrutor per sekund och ser kort och gott spektakulärt ut emellanåt. Det märks att utvecklarna tagit i ordentligt med kreativiteten när de designat de olika världar som hjältarna besöker. Detta i kombination med ett fullkomligt fantastiskt licenserat soundtrack med en lång rad 80-talsdängor gör Guardians of the Galaxy till ett spel som du vill uppleva på en stor skärm och med hög volym.
Efter snedsteget med The Avengers förra året har Marvels hjältar hamnat på rätt köl igen. Guardians of the Galaxy är en otroligt underhållande singleplayer-upplevelse som definitivt förtjänar din uppmärksamhet.
Be the first to comment