Min dotter är tre och ett halvt år och har en snudd på obehaglig besatthet av ett särskilt barnprogram. Det handlar inte om Bamse, Babblarna eller Greta Gris (även om samtliga dessa har hunnit avverkas under hennes korta levnadstid) utan de som står som odiskutabla favoriter i ur och skur är Ugglis, Kattpojken och Gecko. Med andra ord, Pyjamashjältarna!
När det avslöjades att dessa animerade hjältar skulle få ett eget spel såg jag det med andra ord som min skyldighet att recensera det, om inte annat för att säkerställa att min dotter fortsätter prata med mig. PJ Masks: Heroes of the Night är en titel som riktar in sig till de allra yngsta och frågan är om underhållningsvärdet kan spridas även till oss lite äldre?
Heroes of the Night innehåller inte särskilt mycket när det kommer till övergripande handling utan varje nivå följer ungefär samma struktur som ett avsnitt av serien. Våra hjältar upptäcker ett problem, identifierar vilken skurk som ligger bakom nämnda problem och ger sig ut för att stoppa dem. Varje nivå följer en tydlig mall där det inleds med en räls-sekvens med hjältarnas olika fordon. Därefter följer en plattformsnivå där jag får ta kontroll över de tre hjältarna i tur och ordning innan det är dags för en kort QTE-sekvens där skurken besegras. Detta upprepas över spelets 16 nivåer.
För en spelare i vuxen ålder är Heroes of the Night kort och gott bedövande tråkigt. Den enda utmaning som finns består i att samla alla kristaller som finns utspridda på nivåerna. Det är 200 per nivå, de första 100 finns under fordonssektionen och resterande under plattformsdelarna. Det finns inte heller någon särskild risk eftersom våra hjältar är osårbara och det enda som händer om de stöter ihop med någon av spelets (extremt få) fiender är att de får en liten knuff och kan sedan fortsätta som om inget har hänt.
Det må låta som att jag är aningen bitter i min beskrivning av PJ Masks: Heroes of the Night och inledningsvis var jag faktiskt det. Sedan tittade jag mot min dotter som satt bredvid och var fullkomligt hänförd av upplevelsen på TV:n. Därefter tvingade jag mig själv att uppleva spelet genom hennes ögon och faktum är att sett som ett renodlat barnspel är detta faktiskt ett första spel nog så gott för de yngsta.
Visst, animationerna är undermåliga och de svenska rösterna låter som att de aldrig talat svenska tidigare, med konstig betoning på fel ord i meningar och en överlag extremt grötig ljudmix som gör att stora delar av dialogen är svår att ens uppfatta vad som sägs. Detta är dock inget som barn lär bry sig om utan de kommer bara uppskatta att få bekämpa Romeo, Nattninjan och Måntjejen genom spelets nivåer.
På ett personligt plan kan jag tycka att bara för att ett spel riktar sig mot barn borde inte utvecklarna komma undan med det hafsverk som Heroes of the Night ofta är men jag förstår också att barn som sagt inte lär bry sig om detta ett dugg. Däremot är jag uppriktigt besviken på avsaknaden av min favoritkaraktär, Bält-Bastian. Vågar vi hoppas på hans medverkan i uppföjaren?
Be the first to comment