Destroy All Humans! 2 – Reprobed

I en tid då fler spel än någonsin verkar få remakes, remasters eller andra former av nyversioner är det svårt att bli överraskad över vilka titlar som väljs att göras om för moderna plattformar. Jag kan dock inte påstå att jag någonsin förväntat mig att Destroy All Humans 2 skulle få en fullfjädrad remake. Men nu är vi här och jag har naturligtvis hårdtestat utomjordingen Cryptos senaste nygamla äventyr.

Redan från start märks det att Destroy All Humans! 2 är en titel av sin tid, på gott och ont. Upplägget känns exakt som det gjorde i en era där många utvecklare försökte sig på att anamma den öppna spelvärld i 3D som GTA-serien redan fångat nära perfektion ett par år tidigare. I denna uppföljare har originalets huvudkaraktär Crypto 137 dött under mystiska omständigheter men en klon av denne vid namn Crypto 138 tar vid med uppdraget att samla Furon och bekämpa det ondskefulla KGB som försöker stoppa honom.

Handlingen har också hoppat tio år fram i tiden så det Kalla Kriget-temat har fått kliva åt sidan en aning och delar rampljuset med Flower Power-rörelsen från 60-talet. Hippies syns till höger och vänster och har namn som verkar tävla i att låta så bisarra som möjligt. Parodin på såväl spionfilmer, rymdfilmer och hippies överlag är väldigt påtaglig och det rör sig inte om några subtila skämt utan snarare sådana så pass övertydliga att de nästan slår dig i ansiktet. Skämten duggar tätt och även om många av dem faller platt kan jag inte låta bli att småskratta emellanåt.

Spelmekaniskt är ganska mycket sig likt från föregångaren och det handlar om att antingen smyga mig genom miljöerna eller skjuta vilt omkring sig för att slutföra de olika uppdragen. Jag kan ta kontroll över i princip alla människor i spelet så att Crypto kamouflerar sig eller så väljer jag att använda spelets galna vapenarsenal. Den första känslan jag får av vapnen är att de känns som budgetvarianter av urvalet i Ratchet & Clank-spelen men ganska snart finner jag att de har sin egen unika charm och att de i många fall faktiskt är riktigt kreativa.

Uppdragsdesignen är däremot inget att hänga i granen direkt utan många uppgifter mynnar ut i samma sak. Som tur är blir det aldrig riktigt tråkigt att hjärnkontrollera människor eller helt enkelt få dem att explodera på diverse fantasifulla sätt. Destroy All Humans! 2 må inte ha varit någon klassiker ens när det ursprungligen lanserades men denna remake är likväl en underhållande bagatell att spendera några höstkvällar med.