Gotham Knights har varit på gång under lång tid och förväntningarna har överlag verkat ligga på ganska låga nivåer. Jag själv har sett fram emot titeln ända sedan den utannonserades och kan nu efter många timmars spelande konstatera att det absolut inte är något nytt Arkham-spel. Men det är faktiskt på både ont och gott.
I spelets inledning får vi en lång filmsekvens där allas vår Bruce Wayne/Batman till slut biter i gräset. Spelet lämnar inte mycket öppet på tolkning kring huruvida han i själva verket kan ha överlevt eller inte utan Batman är helt klart död och begraven. Kvar lämnar han Robin, Batgirl, Nightwing och Red Hood som tillsammans måste plocka upp manteln som Gotham Citys mörka beskyddare utan sin mentors hjälp. Däremot finner de nedbrutna hjältarna en ny vis röst att vägleda dem i form av Alfred, som tar sig an de unga kämparna med gott mod trots sin egen personliga sorg.
Det är ett öppet Gotham City där brottslingar sakta men säkert börjat lägga märke till Batmans frånvaro, vilket har lett till att antalet brott skjutit i höjden. Då även polischefen James Gordon har gått av daga när spelet börjar har dennes efterträdare haft en betydligt hårdare ton mot våra maskerade hjältar. Så inte nog med att Batgirl och gänget måste handskas med alla superskurkar utan även polisen har vänt sig emot dem. Det hela är alltså inte upplagt som någon enkel match för hjältarna.
Inledningsvis slår det mig att detta alltså är ett spel vars upplägg må påminna om Arkham-spelen men det finns precis tillräckligt många skillnader för att Gotham Knights ska kännas som en egen upplevelse. Däremot kan jag inte sticka under stol med att Gotham Knights faktiskt lider av att jämföras med tidigare nämnda Arkham-spel. Det kan bero på att Arkham-spelen tillhör inte bara de bästa superhjätespelen som någonsin gjorts utan några av senaste generationers bästa spel överhuvudtaget. Jag måste tvinga mig själv att sluta försöka jämföra Gotham Knights med Arkham då det inte riktigt är helt rättvist att jämföra två ändå relativt annorlunda spel mot varandra på det sättet.
När jag väl lyckas släppa tankarna på Arkham-titlarna blir Gotham Knights en trevligare upplevelse. De fyra spelbara karaktärerna är genuint annorlunda från varandra och det är riktigt roligt att hitta vilken karaktär som passar bäst för olika situationer (för protokollets skull är Batgirl och Red Hood mina personliga favoriter). Storyn är överlag klart godkänd även om den känns en smula osammanhängande precis i början.
Stridssystemet är inte fullt lika kvickt som i Arkham och har inte samma fokus på kontringar men bjuder likväl på gott om tillfällen för våra hjältar att dela ut rejält med stryk. Det RPG-liknande uppgraderingssystemet kan kännas en aning ogenomtänkt ibland men det är ändå kul att samla på sig material och uppgradera utrustning och förmågor genom spelets gång.
Dessvärre känns Gotham City som stad ganska identitetslös genom hela äventyret. När jag är ute på patrull och utforskar får jag aldrig känslan av att staden är särskilt levande eller ens bebodd. Återigen jämfört med Arkham City och Arkham Knight är detta ett steg bakåt. När jag däremot besöker någon av spelets dedikerade nivåer blir det bättre och många av dem dryper med stämning och atmosfär.
I slutändan är Gotham Knights ett spel som både ger och tar. Det lyckas inte nå upp till de svindlande nivåerna av det som kommit före men det är likväl ett underhållande actionäventyr som förtjänar sin plats i rampljuset, eller ska jag säga Bat-signalen?
Be the first to comment