Starfield

Det är svårt att hitta något spel som har fått axla förväntningar i samma utsträckning som Starfield, åtminstone på senare år. Inte nog med att det är det nya stora projektet från anrika Bethesda Game Studios, det lyfts ju även fram som en form av flaggskepp för Microsofts kommande våg av exklusiva titlar. Det är med andra ord stora skor att fylla, men den erfarne producenten Todd Howards visioner och ambitioner kan ju inte riktigt beskyllas för att vara blygsamma, historiskt sett.

I Starfield tar du dig an rollen som en till synes helt vanlig person som försöker livnära sig som gruvarbetare på avlägsna planeter. Under en utgrävning hittas ett mystiskt föremål och när du försöker plocka upp det börjar osammanhängande hallucinationer ta över innan du tappar medvetandet. När du vaknar upp kastas du rakt in i hetluften tillsammans med en hemlighetsfull grupp utforskare som kallar sig Constallation.

Det visar sig att de redan innehar liknande föremål och är på jakt efter fler för att kunna lista ut bakgrunden till varför de är nedgrävda på diverse ställen i galaxen och vad de har för övergripande syfte. Gissa vem som får det ärofyllda uppdraget att leta upp dem, medan andra sitter kvar och dricker kaffe i medlemsstugan…

Vägen framåt är dock inte spikrak. Precis som i nästan alla andra rollspel som Bethesda Game Studios har designat kantas allting av en uppsjö av sidoaktiviteter som söker din uppmärksamhet, och det är väldigt lätt att sätta huvudmålet på sparlåga för att istället utforska planeter, frakta gods, jaga pirater, bli pirat eller helt enkelt bara bygga ett hus på en avlägsen måne och inte bry dig om vad som händer i galaxen. Och precis som vanligt glider jag ofta in på några av dessa sidospår för att mötas av ett klassiskt ”jag ska bara…”-ögonblick som leder till att två timmar försvinner utan att du märker det. Det är här jag finner storheten i Elder Scrolls- och Fallout-serierna, och detta finns på sätt och vis även i Starfield.

Skillnaden är att detta spel fungerar på en större skala totalt sett, men är mer segmenterat än många av utvecklarnas tidigare verk. Galaxen består inte av en stor sammanhängande karta som spelvärlden i exempelvis Skyrim gör, och det gör att spelet till en början inte känns speciellt öppet. Det handlar mycket om att snabbresa mellan stjärnsystem och sedan snabbresor till och från planeternas yta. Jag känner dock att ju mer jag utforskar spelets sidoaktiviteter, desto mer får jag ut av det. Till och med efter närmare 40 timmar i spelet har jag knappt skrapat på ytan för rymdstrider eller utposter, då uppdragskedjorna istället har lett mig till att bli en snabbkäftad diplomat med en gnutta företagsspioneri i ryggsäcken. Det är dessa förgreningar som visar mig hur enorm skalan i detta spel är, och det uppmuntrar mig att gräva djupare i uppdragsloggen för att se hur jag kan bredda min erfarenhet och mina färdigheter.

De två stora nyheterna på mekanikfronten är skeppsbyggandet och till viss del utposterna. Det fanns element av basbyggande även i Fallout 4, men konceptet är så pass expanderat i Starfield att det knappt går att jämföra. Här kan du bygga en bostad som du kan återvända till efter en hård dag på äventyrarfronten, och inreda hemmet med forskningsstationer för att uppgradera utrustning och dylikt. Du kan även utvinna resurser från planeten, som exempelvis metaller och gaser, och dessa kan sedan fraktas till närmsta handelspost för försäljning. Den riktiga kassakon är dock om du använder dina nyförvärvade naturresurser för att tillverka mer komplexa föremål, som sedan går att sälja för större summor.

Skeppsbyggaren kommer att bli en favorit för alla som gillar att mecka med modellbyggen, då du kan plocka isär ditt skepp och sätta ihop det igen i princip hur du vill. Det finns en testfunktion som kontrollerar att det är flygdugligt innan du sparar ändringarna, men i övrigt har du ganska fria händer att skapa ditt drömbygge. Det går även att uppgradera komponenter som sköldar, motorer och generatorer, och om du funderar på att syssla med smuggling kan det vara värt att skaffa ett lastutrymme som är skyddat mot scanners.

Om jag ska försöka mig på en sammanfattning av denna upplevelse är det värt att påpeka att jag hade ganska höga förväntningar på detta spel till att börja med. Mina inledande timmar började sakta fylla mig med oro att jag hade satt ribban lite för högt, men jag märkte med tiden att spelet inte nöjer sig med att bara vara Fallout eller Skyrim, fast i rymden. Det finns så mycket mer att hämta där under ytan, och jag känner hela tiden att jag gillar det mer och mer ju mer jag spelar. Det är ett otroligt ambitiöst projekt som verkligen levererar på nästan alla punkter.