Metal Gear Solid-serien har under åren blivit hyllad för sin nyskapande berättande och gameplay som har satt standarden för action- och stealth-spel. Med höga förväntningar hoppades jag på att Metal Gear Solid Master Collection skulle vara en chans att uppleva dessa klassiker i en moderniserad form. Tyvärr möttes jag snabbt av en stor besvikelse: den totala bristen på grafiska uppdateringar och moderniseringar.
Innan jag går in på avsaknaden av grafiska förbättringar, låt mig börja med det positiva. Metal Gear Solid Master Collection innehåller flera av de mest ikoniska titlarna i serien, och för fans av serien är det en chans att återuppleva dessa klassiker. Spelen inkluderar Metal Gear Solid, Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty och Metal Gear Solid 3: Snake Eater. Även de ursprungliga Metal Gear-spelen från NES och MSX2 finns representerade tillsammans med en dos extramaterial. Dessa spel är tidlösa och har format spelhistorien med sina minnesvärda karaktärer och komplexa berättelser.
Men när jag startade dessa spel blev det snabbt tydligt att grafiken och presentationen inte hade förbättrats alls. Texturerna var grovkorniga, modellerna kändes klumpiga, och spelets visuella upplevelse var en direkt påminnelse om hur spel såg ut för över ett decennium sedan. Med tanke på den tekniska utveckling som har ägt rum sedan dessa spel först släpptes, är det en besvikelse att de inte har fått några grafiska uppdateringar för att anpassa sig till moderna standarder. Inte ens HD-versionerna av MGS2 och MGS3 verkar prestera över sin 720p-upplösning från två konsolgenerationer bakåt.
Ett av de mest uppenbara problemen är alltså den låga upplösningen som spelen visas i. Med dagens högupplösta TV-skärmar och spelkonsoler är det en utmaning att uppskatta grafiken i dessa äldre spel, särskilt när det gäller små texturer och detaljer. Det är som att titta på en gammal filmklassiker på en sönderspelad VHS, vilket tar bort en del av den visuella glansen som dessa spel en gång hade.
Dessutom känns bristen på moderniseringar när det gäller kontrollinställningar och användarvänlighet som en stor missad möjlighet. Spelen i samlingen behåller de ursprungliga kontrollsystemen, vilket kan vara frustrerande för spelare som är vana vid moderna spelkontroller. Det finns ingen möjlighet att anpassa kontrollerna för att passa dagens standarder, vilket kan göra det svårt att dyka in i dessa äldre titlar utan att kämpa med kontrollerna.
En annan aspekt som jag hade hoppats på var möjligheten att spela samtliga spel i bredbildsformat, vilket är standard för dagens TV-skärmar. Tyvärr är originalet kvar i 4:3-förhållande, vilket innebär att det finns svarta kanter på skärmen, vilket kanske är korrekt sett till hur TV-apparater var designade under sent 90-tal men 2023 känns det en smula omodernt i jämförelse med dagens spel som utnyttjar bredbildsformatet fullt ut.
Det faktum att alla spel kommer med sin egen ”launcher” och alltså inte kan startas från ett och samma ställe är också en rejäl besvikelse. När jag startar upp en samling av detta slag hade jag gärna kunnat välja mellan spelen från ett och samma ställe istället för att behöva hoppa ut till Xboxens dashboard istället. Även här känns det som att Konami helt enkelt har varit för lata för att erbjuda ens minsta ansträngning.
Sammanfattningsvis är Metal Gear Solid Master Collection en samling mästerverk som lider av bristen på grafiska uppdateringar och moderniseringar. Det är en missad möjlighet att ge dessa klassiker nytt liv och göra dem mer tillgängliga och njutbara för dagens spelare. De fantastiska berättelserna och spelmekaniken finns fortfarande där, men de skymmas av den oförändrade grafiken och bristen på moderna bekvämligheter. För spelare som har en nostalgisk koppling till serien är detta fortfarande en chans att återuppleva dessa klassiker, men för nya spelare kan den oförändrade grafiken och bristen på moderniseringar vara en avskräckande faktor.
Be the first to comment