Så är ett av årets allra största spel äntligen här. Destiny har släppts ut i friheten och hundratusentals spelare över hela världen har redan satt tänderna i Bungies senaste sci-fi-äventyr.
Som vi tidigare avslöjat kommer vår recension av Destiny att gå till på ett lite annorlunda sätt. Istället för en traditionell recension kommer jag att uppdatera denna text ett par gånger i veckan med mina färska intryck innan jag till slut sammanfattar mina tankar och sätter ett betyg.
Här nedan följer mina tankar om Destiny.
Uppdatering – 15/9
Efter min första vecka med Destiny är det dags för en uppdatering. Det har varit en vecka med höga toppar och djupa dalar i ett spel som är minst sagt polariserande.
Efter mina första spontana intryck av Bungies senaste epos har mina åsikter svängt fram och tillbaka likt pendeln på en klocka. Vissa stunder har jag älskat spelet, andra har jag nästan tyckt illa om det. Nu börjar dock mina tankar stabilisera mig en aning så jag vill berätta vad jag har upplevt.
Jag har i skrivande stund nyligen nått level 12 och känner hur spelet sakta men säkert börjar öppna upp sig. Högre nivå innebär fler valmöjligheter och förmågor vilket gör att sätten jag kan skräddarsy min karaktär vuxit rejält. Jag har börjat hitta det bästa sättet att spela som min Hunter och jag har även hittat ett favoritvapen i form av spelets hagelgevär.
När det gäller spelets kampanj har jag hunnit genomföra alla handlingsdrivande uppdrag på månen och ska härnäst ta mig an Venus. Spontant tycker jag att uppdragen på månen varit klart sämre än de på jorden då många av dem utspelas i underjordiska grottor som ärligt talat känns ganska generiska i sin design. Kosmodromen på jorden var betydligt mer tilltalande i designen och förhoppningsvis kan Venus fånga mitt intresse igen.
Annars har jag spenderat en hel del tid i PvP-läget Crucible. Där har jag fokuserat på spellägena Control och Clash. Det första är, som jag nämnt tidigare, ett Battlefield-inspirerat läge där jag tillsammans med mitt lag ska försöka hålla tre kontrolpunkter på kartan. Clash är Destinys renodlade Team Deathmatch-läge.
Både Control och Clash är underhållande tack vare spelets gameplay-kärna och de skickligt designade kartorna. Efter en rad Halo-spel vet vi att Bungie är mästare på att designa flerspelarkartor och det märks även i Destiny. Däremot blir jag ruskigt besviken på möjligheterna att skräddarsy matcher. Det finns inga alternativ för privata matcher och inga sätt att ändra dess förutsättningar och regler. Jag hade hoppats på mer från studion som gett oss klassiska flerspelarlägen som Oddball, Infection och liknande. Förhoppningsvis kommer Bungie att börja leka lite mer med PvP-läget i framtiden men det går inte att bedöma ett spel på vad det kanske kan bli.
Det som står väldigt klart för mig redan nu är att Destiny snabbt blir ganska upprepande, framförallt i kampanjläget. Samma miljöer utforskas om och om igen och uppdragsstrukturen förändras inte speciellt mycket. Följ kartan och skjut fienderna på vägen. I slutet av varje uppdrag väntar antingen en kraftfull boss som skall dödas eller ett rum där jag måste hålla tillbaka mängder av fiender samtidigt som min Ghost hackar en datorcentral eller liknande. Detta upplägg genomsyrar i stort sett vartenda uppdrag.
Samtidigt får handlingen inte det utrymme som krävs för att jag ska bli engagerad. Den berättas i korta filmsekvenser då och då, annars är det min Ghost som får föra berättelsen framåt. Jag tappar snabbt intresset och efter ett par timmar har jag ändrat min tidigare uppfattning om spelets röstskådespelare. Peter Dinklage låter sorgligt oengagerad som min Ghost och ursäkten att han ska vara en känslolös AI håller inte när prestationen är så sömnig och intetsägande.
Andra karaktärer har inte mycket att säga när de inte syns i filmsekvenser. Korta repliker som även de känns ganska intetsägande är vad jag får och trots att jag vill veta mer om spelets någorlunda centrala karaktärer finns det inget möjlighet till detta, åtminstone inte som jag har upptäckt än så länge. Med så mycket talang till sitt förfogande tycker jag att Bungie kunde ha krävt lite mer från sina röstskådespelare.
Många säger att spelet börjar ”på riktigt” efter att man har nått level 20, vilket jag som sagt inte har gjort än. Det ska bli spännande att se vilka förändringar som väntar när jag väl är där. Det som gjort att jag inte tröttnat på den ganska enformiga kampanjen och det lite fattiga flerspelarläget är något så enkelt som spelets huvudsakliga gameplay.
Det är nämligen fortfarande vansinnigt roligt att spela. Kontrollen känns hela tiden klockren och spelmekaniken känns bara ”rätt”. Det är svårt att sätta fingret på vad det är Bungie gör så bra men det går inte komma ifrån att Destiny är så kul att spela.
En blandad kompott med tankar än så länge, alltså. Under den kommande veckan kommer jag att fortsätta hårdtesta Destiny för att förhoppningsvis kunna leverera ett slutgiltigt omdöme innan veckan är slut. Om ni vill hoppa in och lira med mig kan ni lägga till mig på Xbox Live. Gamertag: DavidMonkey86.
Klicka vidare till nästa sida för att se mina tidigare tankar kring Destiny.
Be the first to comment