Arno Dorian verkar inte kunna hålla sig borta från problem. Efter händelserna i Unity har den fasadklättrande lönnmördaren blivit en smula deprimerad och vill mest fly från Paris och alla dess minnen. För att göra detta tar han sig an ett uppdrag som för honom till staden Franciade (numera känd som Saint Denis) och framförallt dess många underjordiska tunnlar och grottor.
Dead Kings må innehålla sin beskärda del av klassiskt springande över takåsar men fokus ligger på tunnlarna under staden. Kartan är imponerande stor för att tillhöra en expansion och känns ännu större när dess katakomber tas med i beräkningen. Själva staden är en betydligt mer dyster plats än Paris men i övrigt är det få saker som får Franciade att sticka ut. När jag tar steget ned i de mörka labyrinterna ändras min uppfattning dock då det hela känns mer som taget ur en Indiana Jones-film än ett AC-spel.
Faktum är att Dead Kings tidigt in i kampanjen introducerar en ung pojke som med lite god vilja kan beskrivas som Arnos sidekick. Dock är denna pojke betydligt mer irriterande än Short Round från Indiana Jones and the Temple of Doom. Trots att det på många sätt känns uppfriskande att få utforska en annorlunda typ av miljöer i Dead Kings är det inte en helt smärtfri övergång.
Ett av de nya redskap som introduceras är en oljelykta, som Arno använder för att skingra underjordiska varelser som fladdermöss och råttor som annars hindrar hans framfart. När lyktan slocknar måste jag hitta en kruka med olja för att fylla på den. Lyktan används även i diverse pussel genom äventyrets gång.
Tyvärr känns lyktan som ett onödigt tillskott som irriterar snarare än tillför något nytt och spännande. Att behöva leta krukor med olja blir snabbt tråkigt och det finns egentligen ingen anledning till varför det måste finnas djur i vägen som får Arno att stanna upp. Dessutom finns oljekrukorna utplacerade på så märkliga platser att jag börjar fundera på vem som lämnat dem där.
Ett tillskott som däremot är otroligt underhållande är det nya giljotin-geväret. Denna rejäla bössa kan närmast beskrivas som en tidig variant av granatkastare kombinerad med en rejäl yxa. Vapnet fungerar utmärkt för att röja undan grupper av fiender och är tungt och brutalt även i närstrider.
När det gäller ny utrustning är Dead Kings alltså lite av en blandad kompott. Detsamma gäller faktiskt själva spelvärlden också. Inledningsvis är det otroligt spännande att utforska den underjordiska värld som döljer sig under Franciade och det dyker upp flera spektakulära grottor som gömmer mängder av hemligheter.
Samtidigt är det lite för svårt att navigera de många tunnlarna. Flera av dem korsar varandra och finns på olika nivåer och även när jag sätter ut en markör på kartan kan det vara svårt att hitta rätt väg. Detta förstärker i och för sig känslan av att utforska uråldriga tunnlar så det är inte enbart negativt.
Kampanjen i Dead Kings sträcker sig över ungefär två-tre timmar och innehåller flera gästspel från karaktärer i huvudspelet. Många av dem känns nästan som helt nya karaktärer och deras motivationer har ofta ändrats vilket är förvirrande för någon som nyss upplevt huvudkampanjen.
De nya sidouppdragen håller ungefär samma nivå som de i huvudspelet, på gott och ont. Ett tillskott med Far Cry-liknande baser som jag kan ta över är underhållande och ger mig möjligheten att antingen rusa in med vapen i högsta hugg eller försöka smyga mig fram. Det sistnämnda är inte helt oväntat att föredra.
Dead Kings är inte en enastående expansion men den är välgjord och välfylld. Förutom vissa missar bjuds vi på mer av Assassin’s Creed: Unity och från ett nytt perspektiv. Den som gillar Unity lär få ut många timmars extra underhållning ur Dead Kings. Att expansionen är helt gratis är bara ett plus i kanten.
Största +
Giljotin-geväret
Nya miljöer att utforska
Helt gratis
Största –
Handlingen
Arnos nya sidekick
Lyktan
Be the first to comment