Bara veckor efter att den restaurerade versionen av Resident Evil lanserades är nästa del i den anrika serien här. Denna gång rör det sig dock inte om en remake utan ett helt nytt äventyr, som dessutom är episodbaserat. Under fyra veckor kommer lika många episoder att släppas och nu är alltså den första delen här.
Det första Revelations-spelet hyllades av många som en återgång till den kusliga stämningen från seriens första spel. Det var en titel som tog ett steg bort från den allt mer actionfokuserade inriktning som Resident Evil-spelen senaste delar erbjudit. Revelations 2 försöker också vara obehagligt och skrämmande men jag märker tidigt att även här har actionelementen tagit allt större plats.
Den första episoden, som jag tog mig genom på strax över en timme, placerar mig inledningsvis i rollen som Claire Redfield, en av seriens veteraner. Tillsammans med Moira Burton (dotter till seriefavoriten Barry) blir Claire kidnappad och vaknar upp i ett mystiskt nedgånget fängelse. Innanför väggarna lurar diverse ohyggliga varelser som mer än gärna sätter tänderna i Claire och Moira.
De två kvinnorna måste samarbeta för att ta sig ut helskinnade och försöka nå räddning. Jag kan välja att antingen spela själv och med ett knapptryck växla mellan de olika karaktärerna eller ta mig an spelet tillsammans med en vän via delad skärm. Claire är den mer handlingskraftiga av de båda och det är hon som kan använda de skjutvapen som finns utspridda i fängelset. Moira däremot sköter ficklampan och kan hitta gömda objekt.
Upplägget fungerar bra och skapar variation mellan karaktärerna, även om det känns totalt orealistiskt att Moira tackar nej till ett skjutvapen när Claire erbjuder henne. Det hela bortförklaras med en replik men jag har svårt att se att någon i den situationen verkligen skulle kasta bort en möjlighet att kunna försvara sig bättre.
Efter en dryg halvtimmes spelande ändras perspektivet och jag får istället ta kontroll över tidigare nämnde Barry Burton. Han anländer till fängelset i jakt på Claire och Moira. Beväpnad till tänderna stöter han snart på en ung flicka vid namn Natalia, som slår följe med honom. Även här är båda karaktärerna spelbara och Barry står för det mesta av våldet medan Natalia kan ”se” fiender genom väggar och kan krypa genom trånga utrymmen.
Variationen mellan karaktärerna fungerar bra även här och jag får besöka miljöer som jag tidigare vandrat genom med Claire och Moira. Det är inledningsvis underhållande att utforska miljöer från ett annat perspektiv och med andra förutsättningar men snart börjar det kännas som att Capcom varit lite lata och återanvänt miljöer.
Då spellängden i denna första episod alltså klockar in på 60-90 minuter blir känslan av upprepning än mer påtaglig och jag blir snabbt uttråkad. Grafiskt sett ser spelet ganska mediokert ut och det märks tydligt att det även släpps till förra generationens konsoler. Att spelet flyter stabilt i 60 bildrutor per sekund är dock ett stort plus sett till presentationen.
Jag stöter på ett fåtal pussel under spelets gång men de sträcker sig sällan längre än ”gå dit, tryck på en knapp, gå tillbaka” och liknande. Det blir aldrig lika avancerat som i de tidigare Resident Evil-spelen och utmaningen är inte särskilt hög. Inte ens när en hel hord av groteska monster anfaller mig känner jag mig utmanad när jag körde på svårighetsgraden Normal så jag undrar hur det är på den lättare nivån.
Det största problemet med Resident Evil Revelations 2 är dock att det inte är ett dugg otäckt. Jag hoppade till i soffan en gång i spelets inledande ögonblick tack vare en ganska väntad skrämseleffekt. Därefter känns det mer som ett vanligt actionspel med något kusligare stämning. Fienderna är generiskt designade och utgör aldrig något större hot och kontrollen är så pass förenklad/förbättrad jämfört med de första spelen i serien att jag enkelt kan fälla fiender med bara ett par kulor. Känslan av panik som uppstår när ammunitionen börjar minska uppstår därför aldrig och jag seglar genom den första episoden lätt som en plätt.
Handlingen imponerar inte heller utan den lider uppenbarligen av att vara den första episoden i en serie. Karaktärer och miljöer introduceras men allting tar slut på tok för fort för att jag ska hinna bli engagerad. Det sås en del frön som förhoppningsvis kan leda till något intressant i kommande episoder och potentialen finns absolut där. Det okända hot som lurar i kulisserna kommer förhoppningsvis att sparka i en högre växel redan i nästa episod men just nu är Resident Evil Revelations 2 en högst medelmåttig upplevelse.
Utöver själva kampanjen finns seriens klassiska Raid-läge att sysselsätta sig med plus en rad olika utmaningar i själva kampanjen. Detta är säkerligen ett trevligt tillskott för de som uppskattar den typen av extramaterial men själv hade jag hellre sett ett större fokus på att göra kampanjens första del mer minnesvärd. Som tur är fortsätter serien relativt omgående vilket gör att jag slipper vänta och tappa intresset ytterligare.
Största +
60 silkeslena bildrutor per sekund
Kontrollschemat
Största –
Inte skrämmande
Handlingen hinner aldrig komma igång
På tok för kort
(Då Resident Evil Revelations 2 är ett episodbaserat spel som kommer att släppas i fyra delar har vi beslutat att inte sätta betyg på varje enskild episod. Ett fullständigt betyg kommer istället först när samtliga episoder har recenserats.)
Be the first to comment