(Då Metal Gear Solid V: The Phantom Pain är en av årets allra största titlar har vi bestämt att bjuda på något extra. Här nedan finner ni Tobias recension av spelet och på nästa sida kan ni läsa Davids intryck i det som är X1Sveriges allra första dubbelrecension!)
Efter en lång väntan är äntligen den slutliga delen i Metal Gear Solid-antologin här. Venomous Snake är tillbaka än en gång för att bygga upp sin privata armé och bekämpa organisationer som vill göra allt för att röja honom ur vägen en gång för alla. Soldat; det är dags att ladda magasinen, vika ihop pappkartongen och ge sig ut i fältet en sista gång.
[Varning! Då detta är (den förmodat) sista delen i en serie så kan element från tidigare spel, främst Metal Gear Solid V: Ground Zeroes, nämnas och vissa spoilers kan förekomma.]
Metal Gear Solid V: the Phantom Pain är den sista delen i Hideo Kojimas saga om Venomous Snakes kamp mot nationer som motsätter sig vad han står för, och organisationerna som vill radera honom från spelplanen. Trots att The Phantom Pain mycket väl kan vara den sista delen i Metal Gear Solid-sagan så är den kronologiskt placerad som en brygga mellan de första spelen och de senaste. Så för vissa spelare så kan det historiskt sett förstöra upplevelsen genom att läsa igenom vad som hände i de första delarna.
Spelet startar upp på ett sjukhus i Cypern år 1984, nio år efter attacken mot Mother Base, och blir bemött av personalen som har kämpat för att hålla dig vid liv. Med din kropp och ditt ansikte sargat efter XOF’s brutala kupp så hjälper de dig att skapa en ny identitet. Detta blir dock snabbt avbrutet när en oidentifierad kvinna mördar personalen och ger sig efter dig. Tillsammans med en man som kallar sig själv Ismael lyckas ni men nöd och näppe ta er ut ur sjukhuset vid liv, efter bemötanden av både soldater, den Brinnande Mannen, och ett mystiskt barn med övernaturliga krafter. ”Shalashaska” Ocelot möter till slut upp dig och tillsammans räddar ni ”Kazuhira” Miller för att tillsammans bygga upp er armé än en gång för att bekämpa Cipher och XOF’s en sista gång.
Metal Gear Solid-sagan har siktat väldigt mycket på att fokusera spelupplägget kring smygande-taktiker, att ta sig igenom fientligt territorium med målet att inte bli sedd eller behöva döda en enda fiende. Taktiken beror dock på spelaren, det finns väldigt många olika taktiker att använda sig av. Det är endast upp till en själv att komma fram till hur man löser uppdragen på bästa sätt.
Vapen-mässigt så finns det otroligt många olika möjligheter; distans eller närkamp, dödlig eller sövande, ljudlös eller inte. Det smidiga är att man inom några knapptryckningar kan få de perfekta vapnen/verktygen levererad till en egen vald plats inom en minut.
Taktisk planering och vapenlösningar sköts, tillsammans med hanteringen av högkvartet via sin iDroid. Via den kontrollerar man omgivningen, beordrar armén ut på uppdrag, samt sköter högkvarterets uppgraderingar och expansioner. Det gäller att hålla basen i toppskick, ifall någon annan spelare skulle få för sig att invadera. Bara ännu en anledning till att rekrytera få många som möjligt under dina uppdrag.
Spelet är fantastiskt bra och otroligt välorganiserat. Fienden är smart och kan för det mesta tänka för sig själv, till en viss grad, vilket ger en mer varierad utmaning. Ibland kan det vara väldigt utmanande om man inte riktigt har rekognoserat ordentligt innan man ger sig in i dimman. Att planera din taktik är essentiell för att kunna klara av uppdraget med högsta betyg. Det som är till din fördel är att du kan använda dig av väderleken till detta, skulle en sandstorm svepa in så döljer den ljudet av dina fotsteg och skymmer fiendens syn.
Världen är otroligt stor, närmare 200 gånger större än föregångaren Ground Zeroes. För att ta sig igenom den kan man antingen kapa en bil, be om lift från helikoptern, eller ta hjälp av sin trogna häst för att galoppera genom Afghanistans vida sandbäddar. Längst vägen stöter man konstant på vaktposter och läger att ta över, det är inte lätt att ha ansvaret som Big Boss.
Metal Gear Solid V: the Phantom Pain är en solklar home-run på alla nivåer. Kojima och Konami har levererat ett fantastiskt spel med goda chanser till att kunna bli ”Game of the year 2015”.
Största +
Välplanerad mekanik
Spännande historia med mycket innehåll
Smart AI
Största –
Bristen av svårighetsgrader
Be the first to comment