Kring millenieskiftet var Tony Hawk kungen av spelvärlden. Det första Tony Hawk’s Pro Skater gjorde skateboarding till ett ännu större globalt fenomen än det redan var och när uppföljaren släpptes år 2000 exploderade genren. Flera uppföljare och spin off-delar släpptes tillsammans med en rad kopior som fokuserade på såväl BMX som inlines.
För mig blev det dock aldrig bättre än Tony Hawk’s Pro Skater 2. Denna legendariska del står sig än idag som det absolut bästa extremsport-spel jag någonsin testat och jag har slitit ut flertalet handkontroller och lagt otaliga timmar på att slipa mina förmågor till perfektion.
För mig har Tony Hawk-spelen dock inte varit relevanta på väldigt många år. Efter Underground-spelen och intressanta experiment som Project 8 fick vi en undermålig HD-remake och katastroferna Ride och Shred, där plastbrädor skulle användas. När den officiella femte delen i serien utannonserades hoppades jag på att serien skulle gå tillbaka till rötterna och återfå sin forna glöd.
Resultatet är ett spel som förvisso gått tillbaka, men tyvärr inte på det sätt jag önskat. Borta är alla gimmicks från de senaste delarna och konceptet har putsats till och slipats ned till stor del. Fokus ligger istället på trick, samlarföremål och annat, precis som det ska vara. Varje bana har ett antal gömda hemligheter att finna, trick som ska utföras på specifika platser och en rad andra utmaningar och uppdrag.
Genom att utföra dessa uppdrag får jag erfarenhetspoäng som kan användas för att uppgradera förmågorna hos min karaktär och jag låser även upp nya nivåer. På pappret låter det alldeles fantastiskt men verkligheten lever tyvärr inte upp till upplägget. Detta på grund av flera olika saker.
För det första är spelet rent trasigt i vissa aspekter. Uppdragsikoner runtom kartorna går inte att aktivera utan jag måste välja uppdrag från en rullista i pausmenyn. Min karaktär har en tendens att buggas rejält och flyga upp i luften utan anledning och den grafiska presentationen lämnar en hel del att önska med lågupplösta texturer och taskiga animationer.
Onlinedelen fyller heller ingen större funktion då det mest känns irriterande att ha flera andra karaktärer som åker runt på min karta och krockar med mig. Utvecklarna har också plockat bort möjligheten att spela på delad skärm, vilket automatiskt plockar bort den kanske bästa delen med de tidigare spelen.
Den största missen finns dock i spelets kontrollschema. En ny funktion kallad ”slam” har introducerats och den ger spelaren möjlighet att snabbt slunga karaktären nedåt för att nå marken snabbare. Problemet är att denna funktion är kopplad till samma knapp som används för att grinda på stänger och liknande. Jag vet inte hur många gånger jag har gjort ett trick i luften och planerat att grinda vidare, bara för att istället smälla ned i marken så att min kombo avbryts. Att det inte går att programmera om knapparna gör inte heller saken bättre.
Denna enskilda funktion försämrar upplevelsen till en sådan grad att jag känner mer frustration än nöje med spelet. Detta hade kunnat minimerats genom att helt enkelt lägga funktionen på en annan knapp eller åtminstone ge mig möjligheten att ändra det själv.
Det gör ont ända in i hjärtat att utvecklarna Robomodo verkar ha tagit sådana genvägar och stressat fram utvecklingen. Potentialen finns nämligen där och det finns absolut utrymme på spelmarknaden för ett nytt, bra Tony Hawk-spel.
Activision och utvecklarna har redan börjat jobba på att åtgärda de många problem som drabbat spelet men i dess nuvarande skick är spelet tyvärr ofärdigt och rentav trasigt emellanåt. Förhoppningsvis kan framtida uppdateringar förbättra upplevelsen men skadan är förmodligen redan gjord.
Största +
Många bra idéer
En återgång till originalkonceptet
Största –
Slam-funktionen
Buggigt
Onlinedelen
Be the first to comment