Efter de stora framgångarna med Borderlands-serien (och mindre lyckade titlar som Duke Nukem Forever och Aliens: Colonial Marines) är Gearbox tillbaka med ett helt nytt spel. Battleborn har siktat på att plocka den galna och kreativa karaktärsdesignen från Borderlands och bygga en samarbetsbaserad skjutare som även plockar en hel del inspiration från MOBA-genren. Har de lyckats?
Flerspelarläget är alltså starkt influerat av MOBA-spel som League of Legends och DOTA 2 men perspektivet har flyttats från ett övergripande sådant till klassiskt förstapersonsperspektiv. I något av de tre olika spellägena ställs två lag mot varandra med olika mål som måste nås. Jag väljer att ta kontroll över en av spelets 25 karaktärer, eller ”hjältar”, som de kallas.
Samtliga karaktärer har vitt skilda styrkor och svagheter tillsammans med en otroligt varierad karaktärsdesign. Allt från svärdsvingande Dracula-wannabes till mänskliga svampvarelser och en pingvin i en gigantisk robot finns att välja mellan och alla spelas på väldigt olika sätt. Det känns emellanåt som att designteamet hos Gearbox måste ha stängt in sig i ett rum i flera veckor utan kontakt med omvärlden för att få till dessa karaktärer. Många av dem passar perfekt in i spelets värld medan andra känns väldigt malplacerade.
Allting presenteras i en grafisk stil som fullkomligt bombarderar mina sinnen med starka färger och explosioner. Det händer hela tiden mycket på skärmen och eftersom färgerna är så kraftfullt markerade kan det ibland vara svårt att se exakt vad som pågår. Färger är ofta ett bra sätt att förtydliga det som händer på skärmen men när såväl karaktärer som föremål och bakgrunder ser ut som de blivit målade av en förskoleklass med pastellkritor blir det lätt lite rörigt.
I flerspelarläget stiger min valda karaktär i rank under varje match och jag låser snabbt upp flertalet nya förmågor som jag kan använda mig av. Detta sker i realtid vilket ofta leder till att jag måste fatta snabba beslut om vilken ny egenskap jag vill lära mig. Detta gör att alla matcher spelas olika beroende på vilka val jag gör vilket ökar mervärdet avsevärt.
Battleborn innehåller även ett kampanjläge för upp till fyra spelare. Här märks influenserna från Borderlands extra tydligt då presentationen och narrativet är fullt av humor och ”attityd”. Emellan spelsekvenserna bjuds vi på animerade filmsekvenser som verkar vara tänkta att väcka tankar från mer ”vuxna” animerade filmer från 70- och 80-talen. Dock tycker jag att kvaliteten på animationerna är på tok för låg för att framkalla något annat än gäspningar från min sida.
Detsamma kan sägas för majoriteten av kampanjen som dels är ganska kort men även tråkig. När den väl är avklarad har jag ingen som helst önskan att spela om den, varken själv eller med vänner. Istället finner jag mer nöje i flerspelarläget även om detta också lämnar en hel del att önska för min personliga smak.
Battleborn känns helt enkelt lite för spretigt för sitt eget bästa. Det försöker vara ett nytt Borderlands med underhållande karaktärer och fyndig dialog och stöd för fyra spelare. Samtidigt försöker Gearbox ta sig an MOBA-genren med varierat resultat. Det är en klart godkänd förstapersonsskjutare men jag är orolig för att spelet saknar den tyngd och djup som behövs för att hålla sig kvar i toppen i ett spelklimat som bjuder på nya stortitlar i parti och minut.
Målet med spelets hjältar har helt klart varit att skapa ett varierat karaktärsgalleri där alla kan hitta en karaktär som de fastnar för men i och med detta har Gearbox skapat karaktärer som känns som om de kommer från helt olika spel, vilket skapar en splittrad upplevelse.
Battleborn roar för stunden men jag tvivlar på att det har tillräckligt med genomslagskraft för att etablera sig ordentligt på marknaden för onlinebaserade förstapersonsskjutare.
Största +
Många hjältar att välja mellan
Vissa stunder är humorn riktigt charmig
Vågar försöka göra något annorlunda
Största –
Hjältarnas design känns för spretig
Aningen för färgglatt
Be the first to comment