En av överraskningarna på Ubisofts presskonferens på årets E3 var Trials of the Blood Dragon. Titeln har cirkulerat i spelkretsar sedan tidigare men ingen har riktigt vetat exakt vad det har varit för spel. Det visar sig vara precis vad namnet antyder: en blandning mellan Trials och Far Cry 3: Blood Dragon.
Spelet följer Roxanne och Slayter (ja, han heter så), barnen till Rex Power Colt som var hjälten i Far Cry 3: Blood Dragon. I spelets inledning får vi veta att cybercommando-soldaten har skaffat två barn som även de är hälften cyborger. Dessa har sedan tränats för att bekämpa cyber-kommunister i det fjärde Vietnamkriget. Detta gör de bäst genom att åka motorcykel, tydligen.
Konceptet för Trials of the Blood Dragon är lika bisarrt som det är briljant. Videoestetik från 80-talet tillsammans med pastellfärger, laserstrålar och syntmusik smälter samman i en presentation som är lika trolig att frammana epileptiska anfall som varma nostalgikänslor. Roxanne och Slayter kör sina motorcyklar genom djungler med Bloddrakar i bakgrunden, ned för skyskrapor, genom psykedeliska drogtrippar och till och med ut i rymden.
Det känns lite som att utvecklarna har brainstormat fram de sjukaste idéer de kunnat komma på och sedan kastat in alla i spelet. En söt maskot som uppgraderas när jag gör bra ifrån mig? Självklart! En fiende vid namn Mother Tumor? Absolut! Filmsekvenser som verkar vara tagna direkt från en halvdan tecknad serie? Givetvis!
Trials of the Blood Dragon är kort och gott helgalet. Bananas eller bonkers om du så önskar. Det finns stunder då jag knappt kan tro att detta är ett riktigt spel och inte ett aprilskämt och i de flesta fall är detta något positivt.
Det märks att utvecklarna RedLynx har justerat fysiken från Trials Fusion en aning. Trials of the Blood Dragon är betydligt mer förlåtande när det kommer till själva fysiken på motorcykeln och det är svårare att krascha. Å andra sidan har det även introducerats sekvenser då huvudkaraktärerna kliver av sina motorcyklar och då går det inte lika bra.
Kontrollen känns alldeles för fladdrig och inte alls anpassad för spel till fots. Roxanne och Slayter rusar omkring och skjuter fiender och utför enklare plattformshoppande men det känns klumpigt och hafsigt gjort. Dessa typer av banor återkommer lite för ofta och jag finner mig själv med att skynda genom dem för att få återgå till motorcyklarna. Då har jag inte ens nämnt hur horribel kontrollen blir när jag måste flyga jetpack genom en labyrint med en väldigt känslig bomb hängandes i en kedja bakom mig…
Många av idéerna i Trials of the Blood Dragon fungerar riktigt bra och ger ett väldigt underhållande spel. Men för varje briljant genomförd drift med 80-talet finns det ett moment som faller platt, vilket är synd. Utvecklarna borde ha varit lite mer selektiva i vilka delar de tog med i spelet och även om de sämre delarna aldrig förstör upplevelsen totalt känns det som att själen i Trials har gått förlorad till förmån för simpla trick.
Fokuset på att nöta en bana om och om igen i jakt på den perfekta rundan har försvunnit och istället bjuds vi på spektakulära effekter och plumpa skämt. Det må vara ett sidospår och rentav ett underhållande sådant men jag hoppas att RedLynx går tillbaka till seriens kärna nästa gång.
Största +
Sprängfyllt med fantasi
Michael Biehn är tillbaka!
Fullkomligt galet
Största –
Saknar fokus
Banorna till fots
För galet för sitt eget bästa emellanåt
Be the first to comment