Efter många år av förväntan så är våndan äntligen över. Mirror’s Edge Catalyst en omstart av serien om springaren Faith, skapad av svenska DICE som är en del av EA Games och även skapare det första kritikerrosade Mirror’s Edge.
Det är dags igen att kämpa för de låga samhällsklasserna, att störta de totalitära företagen och få folk att se den hemska verkligenheten som gömmer sig bortom spegelns kant.
Mirror’s Edge Catalyst tar oss tillbaka till City of Glass genom springaren Faith Connors. Nyligen frisläppt från ungdomsanstalten kastas hon direkt in i sina gamla vanor av att leverera information genom diverse tjänster av företags-spionage. Under ett av hennes första uppdrag tillbaka får hon dock händerna på ytterst känslig information vilket sätter henne och alla andra i KruegerSecs korshår, stadens auktoritära säkerhetsstyrka. Kluven mellan att sälja informationen tills högst budande eller utnyttja den för att säkerställa gamla skulder slängs hon in i glöden av en revolution med avsikter som riskerar att rasera grunden för hela staden, och slutligen hela Konglomeratet.
Det första Mirror’s Edge var ett spel helt i sin egen klass. Med sin simplistiska, men på samma gång eleganta, design lades all fokus på spelmekaniken. Nästintill all fokus var borttagen från strider och närkamper. Ditt mål var istället främst att ta dig från punkt A till punkt B, leverera informationen och slutföra ditt uppdrag. Hela principen med att ta sig igenom nivån var att utnyttja miljön till din egen fördel genom free running, att utnyttja omgivningen genom tricks så som ”wall-runs” och annan akrobatik för att inte bli begränsad och ha ett flöde på sin rörelse genom banan.
Anledningen till en sådan enkel tanke blev så pass lyckad var flödet och friheten som kom genom att agera och spela likt en free running-utövare hade gjort, det fanns inte alltid en klar väg att ta sig vidare och det var inte helt säkert att den vägen du tog var den snabbaste. Det ständiga experimenterandet gör att man har väldigt svårt att lägga ifrån sig kontrollen.Då grundprinciperna kring rörelse är samma i Mirror’s Edge Catalyst så har det endast blivit bättre i och med att den linjära banan nu har ersatts med en öppen värld där endast din egen fantasi sätter gränserna. Vissa ändringar har gjorts, de mer avancerade tricken som en invand spelare är van att använda sig av är uteslutna till en början och kan endast låsas upp efter att ha utfört tillräckligt många moment. Samt en variant av grappling-hook (MAG Rope) som används för att öppna upp vissa delar och även för att kunna svinga sig över större tomrum mellan byggnader.
Det ständiga experimenterandet gör att man har väldigt svårt att lägga ifrån sig kontrollen.
Närstriderna har fått en uppgradering och blivit som en del av konceptet med free running i sig. Allt handlar om rätt taktik för rätt fiende, att ständigt hålla sig i rörelse och framför allt att använda omgivningen emot dem. Medan vissa enkla fiender endast behöver några slag eller två för att gå ner så kan du med mer avancerade fiender behöva visa dina färdigheter som springare för att kunna ta ner dem. Med hjälp av det nya uppgraderingssystemet så kan du få både information om hur du lättast besegrar dem, samt göra dina free running attacker starkare. Så som ett väggsprång går över till en klackspark så kan även ett avsatssprång leda till en kraftig smäll som sänker de flesta fiender.
Den vackra ytan, den fria rörelsen, det eviga kämpandet mot sig själv[…]
I och med att det har ändrats från ett linjärt spel med olika nivåer för varje uppdrag till en öppen karta så har det gjorts ändringar i form av sidouppdrag. Dessa är uppdelade i olika kategorier, bland annat Dash där du ska ta dig så snabbt som möjligt från punkt A till punkt B utan att stanna upp ditt flöde, Din tid rankas sedan mot andra spelare som utfört språnget, och det blir ständigt en kamp, inte bara mot dig själv, utan mot resten av spelarna. Vissa samlar objekt existerar även i som av GrindLeaks och stöld av datachips för att begränsa Konglomeratets övervakning.
De mest intressanta sidouppdragen var dock GridNodes, som till en början bara för mig var ett sätt att låsa upp ”Fast Travel”-alternativet, men visade sig vara så mycket mer. Där sattes ens färdigheter på prov i form av en vertikal hinderbana där man behövde använda alla sina kunskaper och färdigheter för att kunna ta sig igenom banan så felfritt som möjligt.
Det ytterst få saker man störde sig på, en av dem var främst dina verktyg; MAG Rope och en EMP-puls. Det var ett fräscht tillägg för att hålla det intressant, men oftast så kändes det som att de blev tillagda bara för att de skulle finnas med. De enda gångerna man egentligen använda dem var för att situationen krävde att de skulle finnas i sin arsenal för att kunna ta sig vidare, vilket berövade en lite av den friheten att göra som man själv kände för i det tidigare spelet. En annan sak var även att olika tricks och rörelser var begränsande tills att du fått tillräckligt med erfarenhetspoäng från olika moment för att kunna låsa upp dem, men det är endast för att man är en inbiten springare sedan tidigare som är van att kunna stila och visa upp vad man kan.
[…] om de lyckas att bevara den sanna Mirror’s Edge-andan likt de lyckats med i Mirror’s Edge: Catalyst så är jag mer än villig att vänta åtta år till.
Men allt som allt så är Mirror’s Edge Catalyst för mig ett lika vackert och enastående mästerverk likt sitt syskon som kom innan. Den vackra ytan, den fria rörelsen, det eviga kämpandet mot sig själv att hitta den bästa och snabbaste vägen fram till ditt mål. Jag hoppas att vi inte behöver vänta länge till nästa del, men om de lyckas att bevara den sanna Mirror’s Edge-andan likt de lyckats med i Mirror’s Edge: Catalyst så är jag mer än villig att vänta åtta år till.
Största +
Öppen värld, en otrolig frihetskänsla
GridNode-uppdrag sätter ens färdigheter på prov
En mer djupgående historia än det förra spelet
Största –
Verktyg som känns överflödiga
Begränsningar av rörelser tills man låst upp dem
Att det troligtvis kommer ta lika många år tills vi får nästa del i serien
Be the first to comment