Det har gått exakt en månad sedan recensionskoden för Final Fantasy XV damp ned i min digitala brevlåda och jag har fortfarande lite svårt att inse att spelet faktiskt är här. Med en utvecklingsperiod på drygt 10 år och byte av inte bara plattform utan även konsolgeneration och namn har den femtonde huvuddelen i en av världens största spelserier anlänt, redo att skaka om genren i dess grundvalar.
Och skaka om är precis vad Final Fantasy XV gör. Efter en månads spelande har jag spenderat dussintalet timmar med Noctis och hans gäng av pojkbandswannabes. Just pojkbandsskämtet vill jag dröja mig kvar vid ett ögonblick. Mycket av snacket kring FFXV har nämligen handlat just om Noctis följeslagare och att de ser ut som sparkade medlemmar från Tokio Hotel.
Det räcker dock med att du spenderar ett par timmar i deras sällskap innan du inser att dessa fyra unga män är några av årets mest välskrivna och överlag välgjorda spelkaraktärer. Det band som byggs upp mellan karaktärerna under spelets gång är både starkt och nyanserat. De som först framstår som en grupp ytligt ögongodis visar sig vara ett gäng som verkligen bryr sig om varandra och som är beredda att offra allt för kamraterna bredvid sig. Final Fantasys arv av starka karaktärer fortsätter med flaggan i topp. Gör dock er själva en tjänst och spela med de japanska originalrösterna, de är klart bättre än de engelska.
De två största nyheterna i FFXV har varit skiftet till en öppen spelvärld och att striderna numera äger rum i realtid. Det förstnämnda låter mig redan efter ett par minuter utforska en enorm värld som är fylld av såväl grottor och hemligheter som ondskefulla soldater och ännu mer ondskefulla monster. Upptäckarlusten är på topp och det är en ren fröjd att utforska kartan och kämpa för att hinna tillbaka till min lägerplats innan mörkret faller och de riktigt farliga varelserna dyker upp. Att använda sig av lägerplatser är också livsviktigt då det är först när jag vilar som all erfarenhetspoäng som jag har samlat på mig under timmar eller dagar faktiskt registreras så att mina karaktärer blir starkare.
Striderna i spelet har alltså tagit steget från turordningsbaserade till mer aktiva historier. Jag kontrollerar enbart Noctis under striderna och kan inte byta mellan karaktärerna, vilket leder till ett djupare fokus på en karaktär och hans olika tekniker. Genom att hålla in en knapp attackerar Noctis kontinuerligt och en annan knapp blockerar. Utöver detta finns flertalet specialrörelser och liknande som jag kan använda mig av.
Det må kanske låtar som att detta upplägg förvandlar spelet till ett simpelt hack ’n’ slash men stridssystemet är betydligt djupare än så och det krävs taktiskt tänkande och skarp planering för att besegra spelets starkare fiender. Det finns även möjligheten att pausa strider och använda ett betydligt mer stillsamt upplägg, vilket är extra välkommet.
Final Fantasy XV flyter på bra i 30 bildrutor per sekund och är överlag ett väldigt vackert spel. Kanter har en tendens att se lite hackiga ut och ett märkligt mörkt skimmer dyker upp på karaktärer emellanåt vilket förtar en del av den enastående designen. Musiken däremot är en triumf rakt igenom och bjuder på storslagna orkesterstycken blandat med mer stämningsfulla akustiska stycken. Det finns även möjligheten att låsa upp flertalet klassiska Final Fantasy-melodier att lyssna på under spelets många bilfärder vilket är ett trevligt tillskott.
Att min recension har dröjt en hel månad beror kort sagt på att Final Fantasy XV är ett fullkomligt massivt spel. Det finns en lång, välskriven kampanj att ta del av och utöver detta finns bokstavligt talat fler sidouppdrag och aktiviteter att sysselsätta mig med än jag kan räkna. Många av dessa är givetvis frivilliga men jag har med glädje tagit mig an så många som möjligt eftersom jag helt enkelt trivs så bra i Noctis och hans vänners sällskap. Final Fantasy XV erbjuder en stark berättelse om vänskap och kärlek, ger oss ett nytt stridssystem med oväntat djup och rör om rejält i spelgrytan.
Slutresultatet är en av årets absolut finaste spelupplevelser. Final Fantasy XV introducerar en lång rad nyheter och förändringar samtidigt som det behåller seriens kärna. Precis som det står vid spelets uppstart är det verkligen ett spel för såväl gamla Final Fantasy-fans som nya. På bästa tänkbara sätt.
Största +
Ett härligt karaktärsgalleri
Det nya stridssystemet är oväntat djupt
Fantastisk musik
Största –
Vissa grafiska problem
De engelska rösterna är överlag ganska ruttna
(Detta är en av två recensioner vi kommer att publicera för Final Fantasy XV. Davids recension är först ut och Robins är på gång lite längre fram. Reds. anm.)
Be the first to comment