Det senaste spelet om det moraliskt tvivelaktige trollet Styx släpptes för ett par år sedan och har sedan dess blivit något av en kulthit bland fans av stealthspel. Inte bara eftersom spelet erbjuder solid spelmekanik utan för att Styx själv är den typ av karaktär man ofta inte ser i spelvärlden. Troll brukar reduceras till simpla fiender i diverse fantasyspel och de brukar lida av extrem personlighetsbrist.
Styx däremot, är något helt annat. Han är rappkäftad, ful i mun och allmänt otrevlig. Han motiveras inte av hämnd, försonande eller kärlek och vänskap. Nej, Styx är ute efter rikedomar, helt enkelt och han gör vad som helst för att nå sitt mål.
Till sitt förfogande har Styx en rad olika magiska förmågor. Han kan bli osynlig för korta stunder för att smyga förbi fiender. Detta är oftast ytterst nödvändigt då Styx må vara ett magiskt troll men han är ändå relativt svag. Att hugga en mänsklig soldat i ryggen är inga problem men när flera fiender gaddar ihop sig kan de göra processen kort med vår käre antihjälte.
En annan förmåga är att Styx kan skapa kloner av sig själv för att leda bort uppmärksamhet öppna upp nya vägar. Mångfalden och användningsområdena för dessa krafter är många och de lockar till omspelning av olika nivåer för att se vad jag hade kunnat göra annorlunda förra gången.
Utöver detta kan Styx släcka facklor med hjälp av sandpåsar, gömma sig i diverse förvaringsutrymmen och självklart skära halsen av alla som gör misstaget att inte vara uppmärksamma. Shards of Darkness bygger vidare på många av de element som introducerades i det förra spelet och polerar dem ytterligare, vilket gör att denna uppföljare både ser bättre ut och även spelas bättre.
Faktum är att produktionsvärdena känns så pass mycket högre denna gång att det gör större skillnad än förväntat. Den grafiska presentationen är betydligt bättre med vackra ljuseffekter, detaljerade texturer och ett par miljöer som är fantastiskt designade. Estetiken i Styx är hänförande och bjuder på en oväntat varierad mängd miljöer som alla känns unika och spännande att utforska.
Shards of Darkness är i grund och botten fortfarande ett ganska linjärt äventyr men nivåerna öppnas upp betydligt mer än i föregångaren och bjuder på många olika alternativa rutter, föremål att samla in och mycket annat. Många stealthspel kan efter ett tag börja kännas lite upprepande och även långtråkiga men Styx undviker detta genom att hela tiden kasta nya utmaningar emot mig. När diverse andra övernaturliga varelser börjar kliva in i matchen väntar en hel del överraskningar.
Styx: Shards of Darkness är kort sagt en titel som fantasy- och/eller stealth-fans inte bör missa. Styx som karaktär är härligt odräglig och tvekar inte när det gäller att bryta den fjärde väggen emellanåt för att kritisera mig som spelare. Det må kännas lite krystat när han emellanåt kräver del av mina eventuella streaming-intäkter men överlag är han en charmigt motbjudande huvudkaraktär utan skrupler som är svår att tycka illa om.
Som tur är spelar han huvudrollen i ett riktigt underhållande äventyr som även bjuder på välkomna co-op-möjligheter för den som vill. Risken finns att Styx hamnar i skymundan under en spelvår som hittills bjudit på många fantastiska titlar men mitt tips är att ni ändå ger detta troll den uppmärksamhet han faktiskt förtjänar. Risken finns att han kommer efter er annars.
Största +
Välgjort smygande
Underhållande huvudkaraktär
Fantastisk estetik
Största –
Lite väl mörkt emellanåt
Styxs ”moderna” kommentarer passar inte alltid in
Be the first to comment