Efter att Volition tagit gangstrarna i Third Street Saints till toppen av brottslighetens värld, vidare till Vita Huset, virtuella världar, ut i rymden och till slut till självaste helvetet kändes det som att Saints Row-serien inte kunde ta vägen någon annanstans. Vad skulle man ens kunna göra för att toppa ett spel där man i rollen som USA:s president Hulk-hoppar från marknivå upp till ett rymdskepp och sparkar en ondskefull utomjording på testiklarna samtidigt som dess underhuggare dansar ihjäl sig till tonerna från ett Dubstep-gevär?
Det visar sig att helgonen får vila ett tag till och istället har utvecklarna snott ihop en spin off-serie till Saints Row och resultatet är Agents of Mayhem. Det enklaste sättet att beskriva karaktärsgalleriet är G.I Joe (eller valfri annan animerad actionserie för barn från 80-talet) kombinerat med övervåld och svordomar.
M.A.Y.H.E.M (Multinational AgencY Hunting Evil Masterminds) är en organisation startad av företaget Ultor (som alla Saint’s Row-fans lär vara väl bekanta med) som sysslar med att bekämpa brottslighet världen över. I spelets inledning skickas tre av deras bästa agenter till Seoul i Sydkorea för att stoppa den ondskefulle Doctor Babylon och hans gäng i L.E.G.I.O.N (the League of Evil Gentlemen Intent on Obliterating Nations). Detta går dock inte helt enligt planerna och M.A.Y.H.E.M måste stanna kvar i Seoul och samla ihop fler agenter för att stoppa L.E.G.I.O.N.
Redan från start gör sig Saint’s Row-seriens traditionellt fåniga humor sig påmind och plumpa skämt varvas med svordomar och allmänt drygt beteende, främst från karaktären Hollywood, som är en avdankad actionskådis med filmtitlar i sitt bagage som är i klass med självaste Troy McClure. Jag fastnar genast för det färgstarka karaktärsgalleriet och alla spelbara agenter har sina egna styrkor och svagheter. Hardtack och Yeti är långsamma jättar som tål enormt mycket stryk innan de faller, Rama och Fortune är däremot ruskigt snabba men samtidigt ganska svaga. Det finns ett helt gäng karaktärer att låsa upp under spelets gång och jag fattar faktiskt tycke för dem allihop.
Flera karaktärer från Saints Row dyker naturligtvis upp också då M.A.Y.H.E.M:s grundare är Persephone Brimstone, som vi mötte redan i Saints Row: Gat out of Hell. Även Pierce Washington medverkar som en av de spelbara agenterna, dock här under namnet Kingpin.
Spelets upplägg låter mig välja tre valfria agenter som utgör en grupp och jag kan byta ut dessa när jag vill genom ett besök i hembasen. Väl ute på Seouls gator kan jag växla mellan mina tre valda karaktärer med en knapptryckning, vilket låter mig anpassa mitt spelande efter olika situationer som kan uppstå. Karaktärerna skiljer sig så pass mycket åt att det ofta känns som Overwatch eller något annat hjälte-baserat spel. De vitt skilda färdigheterna gör att variationen blir betydligt större än den borde, och kanske förtjänar, att vara.
Agents of Mayhem skjuter mitt i prick med sin humor och sina karaktärer och även striderna är ruskigt underhållande. De är snabba, intensiva och ofta smått spektakulära. Kontrollschemat är klockrent och gör att jag hela tiden har kontroll över vad mina agenter gör, även när jag byter mellan dem kors och tvärs. Vart spelet däremot har vissa problem är när det kommer till uppdragsdesign och presentation.
Många av uppdragen i spelet är nämligen väldigt upprepande och ganska långtråkiga. Uppdragen där jag får samla ihop mina hjältar tillhör spelets absoluta höjdpunkter och de många bossarna likaså. Men de ”vanliga” uppdragen däremellan lämnar ofta en del att önska, framförallt när det tvingar ner mig under marken till en av fiendernas många baser. Dessa är oftast gråa och tråkiga och tar bort nästan all färg som finns uppe i Seoul.
På Xbox One lider spelet också av vissa problem med bilduppdateringen då det inte är helt ovanligt att den faller ganska rejält när det händer för mycket på skärmen. Det är trist då spelet emellanåt faktiskt ser ganska trevligt ut, rent grafiskt. Förhoppningsvis kan utvecklarna se till att spelet rullar bättre på Xbox One X när den väl släpps.
Men även med dessa klagomål kan jag inte komma från hur roligt jag faktiskt har med Agents of Mayhem. Det må lida av tekniska brister och upprepande nivådesign men när jag väl kommer in i ett ”flow” kan jag känna hur timmarna bara rinner iväg när jag spelar. Det är ett actionspel fullproppat med charm och välskrivna karaktärer med fyndig dialog och gott om möjligheter för utveckling av deras egenskaper. Vi får popkulturella referenser till allt från Dragon Ball till Full Metal Jacket och allt däremellan. Det är ett spel som är medvetet om hur fånigt det är och på grund av detta blir spelet faktiskt bättre.
Agents of Mayhem må ha börjat sitt liv som en spin off på Saints Row men jag hoppas verkligen att vi får uppleva fler äventyr med Hollywood, Fortune och alla de andra framöver.
Största +
Otroligt charmiga karaktärer
De individuella karaktärsuppdragen är ofta underbara
Välgjort uppgraderingssystem
Största –
De tekniska problemen
Tråkiga inomhusmiljöer som tar för stor plats
Be the first to comment