Drygt tre år efter att Destiny dundrade in på marknaden är uppföljaren här och på många sätt känns det som ett ”förlåt” från Bungie, ett försök att göra uppföljaren till allt som det första spelet borde ha varit. Är Destiny 2 ett spel som förtjänar de mångmiljonexemplar det garanterat kommer att sälja?
När Destiny lanserades skrev jag i vår recension: I slutändan är Destiny ett riktigt välgjort actionspel som hålls tillbaka av sina stora ambitioner. Som förstapersonsskjutare är spelet briljant men när det försöker skapa en värld som jag vill återkomma till och utforska i flera dagar, veckor eller månader faller det platt.
Detta står jag fast vid än idag. Destiny var och är ett spel som i grund och botten är vansinnigt roligt att spela just för själva skjutandet men som misslyckas på flera andra områden. Det tog flera år och krävdes otaliga uppdateringar och flera stora expansioner innan Destiny kändes som ett fullfjädrat spel istället för det tomma skal det faktiskt var vid lanseringen.
Därför känns Destiny 2 som ett ”förlåt”, som jag nämnde tidigare. Bungie har helt klart jobbat hårt på att se till att det finns betydligt mer att göra i uppföljaren och här lyckas de med råge. Destiny 2 innehåller i sina första 20 minuter ett mer underhållande narrativ än originalet kunde klämma ur sig på 20 timmar och mer. Vi får en handling med en början, en mitt och ett slut istället för en hastigt ihopklistrad berättelse som jag i skrivande stund inte för mitt liv kan komma ihåg något om överhuvudtaget.
Samtidigt har Bungie sparat det som fungerade från föregångaren. Kontrollen är lite läskigt tajt som tidigare och det känns återigen bara BRA att spela Destiny. Karaktärsgalleriet har mejslats ut en aning och vi får ett par intressanta tillskott, inklusive en skurk som går in stenhårt för att etablera sig som den mest ondskefulle i hela universum.
Uppdragsdesignen är tusen gånger mer varierad än föregångaren och det finns nästan inga exempel på situationer där min kompanjon Ghost säger ”Jag måste hacka den här *lägg in valfri datorrelaterad term här*, håll skurkarna borta.” vilket följs av ett skjutgalleri.
Barnsjukdomarna är alltså som bortblåsta från Destiny 2 och vad som finns kvar är ett slipat, polerat och välbyggt äventyr som faktiskt bjuder på underhållningsvärde även för ensamma spelare den här gången. Även om marknadsföringskampanjer bland annat har pratat om ”8 sätt att spela Destiny 2 ensam” (där två av punkterna ändå handlade om att spela med andra) är det tydligt i många avseenden att Destiny 2 är ett spel som främst är tänkt att upplevas med andra. Jag uppskattar dock att framförallt kampanjen numera är betydligt mer matig så att jag kan avnjuta den själv och känna mig nöjd, som den digitala enstöring jag är.
Allt är dock inte frid och fröjd utan det finns saker som fortfarande drar ned helhetsintrycket en aning. Fiendetyperna jag möter är i många fall samma anonyma varelser som jag sköt sönder i det första spelen och även om de flesta miljöerna är nya eller annorlunda har jag svårt att skaka av mig känslan av att allting är väldigt välbekant.
Bungie verkar nästan ha varit så måna om att trycka in mer material i spelet att de glömt slänga in nyheterna som ofta kännetecknar en uppföljare i dess rätta bemärkelse. I slutändan känns Destiny 2 som en väldigt stor, påkostad och välgjord expansion snarare än en regelrätt uppföljare.
Detta behöver dock inte ses som något negativt. Jag känner många som bokstavligt talat lagt tusentals timmar på Destiny och dess expansioner under de senaste tre åren och de lär med största sannolikhet sluka allt i uppföljaren med hull och hår i väntan på den första expansionen.
Jag själv kommer aldrig bli den som spelar Destiny dagarna i ända och jag kommer aldrig att hylla det som det bästa spelet som någonsin gjorts. Med tanke på vilket spelår vi haft kan jag inte ens säga att det tillhör 2017 års bästa spel.
Vad jag däremot kan säga är att jämfört med föregångaren är Destiny 2 en rejäl framgång på de flesta plan. Spelet är större, snyggare och bättre. Det må kännas som en glorifierad expansion emellanåt men oj vilken expansion det är i så fall!
Destiny 2 rättar till mycket av det som var fel med eller som saknades i föregångaren och den här gången kommer det inte att krävas fyra expansioner för att få en matig upplevelse, det räcker alldeles utmärkt med Destiny 2.
Största +
Ofantligt mer material än i föregångaren
Den audiovisuella presentationen är enastående
Spelandet känns fortfarande extremt bra
Största –
Känns lite för välbekant emellanåt
Hade gärna sett nya huvudklasser att spela som
Oroväckande stort fokus på mikrotransaktioner
Be the first to comment